Någon har sett för mycket på Tarantino.
Någon har ägnat alldeles för många timmar åt att studera Javier Bardem´s lömska killer i No country for old men.
Någon har fått för sig att bara man har lite tunga namn i rollistan, lite snodda scenkonstruktioner och ett plagiatmanus man själv tycker är vrålhäftigt udda, ja då är det ju bara att göra en film!
Denne någon heter Aaron Harvey och borde väl egentligen ha sig ett kok stryk. Dels för att han snor scener rakt av ur Tarantinouniversumet och tror att det är skitcoolt. Dels för att han har en hittepåhistoria som är så otroligt oengagerande och lövtunn och crappig så att det inte på långa vägar räcker med att försöka skyla över med fräsiga huvudrollsnamn och smällande pistoler ackompanjerat av tuff musik.
Vem i hela friden fick för sig att låta Harvey hållas med det här? Kunde ingen ha vänligt men bestämt upplyst honom om att ska man nu kopiera måste det ske med lite antingen stil, finess, humor eller i alla fall en sorts balanserad distans.
Här finns inget, absolut inget, av detta. Bara tröttsamma imitationer ned till minsta musikaliska ton.
Historien då? En kvinnlig underhuggartrio som tillsammans har fått någon sorts obskyr order av sin chef att stoppa ett ”knarkparti-på-väg” vid ett sunkigt vägfik. En helmysko killer som ägnar sig mer åt dialogiska utsvävningar om väder än att få något gjort, och som naturligtvis också dyker upp på fiket.
Tja…det var liksom hela historien.

förtjänar ett skott i magen om man är med i skit som detta
Och varvat med detta en massa flashbacks och återberättande och en regissör som inte drar sig för att använda samma scen tre gånger. Tre gånger!
Att Bruce Willis hoppar på ett kaffejobb på 15 minuters speltid för lite enkla dollars förvånar dock liksom inte. Det är väl Willis lite i nötskal, blandar högt med lågt. Å andra sidan har han ju tillräckligt mycket rutin i Tinseltown för att kunna skita i alla och göra lite som han vill. Malin Åkerman ska uppenbarligen fungera som någon sorts headheroine, men i mina ögon kommer hon aldrig någonvart i karriären med roller som denna. Nä, dagens stora suck är att alltid goe, pålitlige och synnerligen kompetente Forest Whitaker (jag säger bara Ghost Dog!) ställer upp i den här soppan. Illa, mycket illa. Ironiskt nog är just Forest den enda, som med sitt farligt-nära-överspel, kommer ur det hela med ett litet korn heder i behåll. Och vad gör gamle Brad Dourif i en tvåminutersroll!?
Catch .44 är skräp och pannkaka!. Även om jag strör betyg och åsikter runt mig i tid och otid, kan jag alltid tycka att man ska se själv för att bilda sig en egen uppfattning. Här vill jag dock vädja att ni litar på mig; undvik det här som pesten!

Jag tror nog på dig här och kommer inte se den, då jag inte är intresserad av fler Tarantino-wannabe-filmer just nu. 🙂
Överraskande är också att multimiljardärsdottern Megan Ellison gått in som producent för denna film. Hon som gjort sig ett namn på att stödja independentfilmprojekt med pengar om hon tror på dem, vilket vanligtvis gått till människor som Paul Thomas Anderson, bröderna Coen, Charlie Kaufman, Spike Jonze, Kathryn Bigelow och John Hillcoat.
Antagligen känner hon väl regissören personligen… eller nåt. 🙂
GillaGilla
Ja då är det ju ännu mer förvånande att sådant här skräp sett dagens ljus. Undrar var hennes omdöme var i det här fallet….?
GillaGilla
Gissningsvis kan de bakom filmen säkert vara verksamma i hennes hemstad eller nåt, eller regissör/producenten och hon kände ett sug efter att gynna dem. Eller så har hon en inre längtan efter att föra fram nästa ”Pulp Fiction”, kanske. 🙂
GillaGilla
Nå, Forest gjorde ju ett föga imponerande inhopp i Species också, så han har ju ett visst track record även med usla filmer.
GillaGilla