Mystiska saker verkar hända i Gina McVey´s liv.
På jobbet som röntgenläkare. På Londons gator. I samvaron med pojkvännen. En känsla av att det är något som inte stämmer. Som att hennes liv levs av både henne och någon…annan..?

En twistad thriller som gör sig oerhört mycket besvär för att twista själva twisten. Puh liksom. Regissören till verket, Sean Ellis, gör det inte lätt för sig. Eller för mig som tittar. En sorts malande historia, som för all del tar vara på Londonmiljöerna rätt tacksamt och mixas med murriga lägenheter, korridorer och en mörk ton som till en början känns både olycksbådande och illavarslande.

Lena Heady (Game of Thrones) knallar runt i rollen som den besynnerligt bekymrade McVey och vet inte riktigt vad hon ska tro. En trafikolycka där hon undkommit döden med en hårsmån tycks ha orsakat de mest galna vanföreställningarna i hennes hjärna, och inte ens sjukhusets läkare och psykiater kan hjälpa henne till någon ro. Nära och kära blir ett problem, pojkvännen Stefan verkar se henne på ett annorlunda sätt, hennes farsgubbe John (Richard Jenkins) grubblar på vad Gina egentligen har råkat ut för, och vad är det för märkligheter som han i sin tur verkar ana lite sådär i perifin mest hela tiden? Och varför tycks det finnas spår av krossade speglar lite både här och där..?

märkligheter mest hela tiden

Tja, ni hör ju själva.  En hel hög diffusa ingredienser tycks rymmas i en historia som ändå inte riktigt lyckas få ordning på sig själv för att jag ska känna mig helt nöjd med utgången. Dagens film kräver ett tittande på helspänn, ett ständigt dealande med mystiska loopar i berättelsen..och inte ens om man strikt vrålstirrar på bilden genom hela speltiden får man koll på läget. I alla fall känns det så. Ellis matar på med blurriga scener både här och där, dessvärre blir de mest bara….blurriga. Inte alls så skrämmande som han säkerligen haft för avsikt att framställa dem. Själva idén känns annars rätt utmanade och inte helt som kattskit, men det långsamma tempot i kombo med en sorts näst intill prettoaktig konststämpel på hela produktionen gör det till en film som inte går sådär direkt självklart hem i filmsinnet.

Heady som Gina fungerar dock stabilt och utstrålar både förvirring, rädsla och formen av ett levande frågetecken på samma gång. Pålitlige Richard Jenkins har tydligen tagit jobbet för lite fickpengar, men gör å andra sidan en trygg insats utan anmärkningar. I övrigt är det rätt okänt brittiskt i rollistan rakt av. Plus en dansk.

Drama, thriller, mysterielösning eller något annat ? Tja vete fan, men Sean Ellis vandrar ingen lätt väg med den här filmen. Den svårar till sig lite extra och lider av att den blir nästan irriterande långsam, tråkig faktiskt.

The Broken mynnar ut i ett ganska avslaget ”jaha” när twistarna till slut vrider sig rätt, anmärkningsvärt blek i finalen och ett slut som känns både snopet och rumphugget. Som om Ellis bränt av sitt bästa krut i manusets inledning. Ok idé på manuspapper, onödigt svår och omständig med ett saggigt tempo som färdig film. Godkänt med visst muttrande…