Filmen som sägs vara föregångaren till TheHunger Games, och från vilken författaren Suzanne Collins snodde (?) merparten av sin story.
Och visst, likheterna är besvärande. Kanske mest för Hunger Games dårå, eftersom den här rullen ändå skiter i all Hollywoodkosmetik och romantiskt trams.
Här är det pang på rödbetan från minut 1.
Japanskt bananas-överspel så det blir rentav underhållande dessutom.
Skolorna i det framtida Japan är överfulla, eleverna har tappat respekten för lärare och äldre. De måste tuktas. Basta. Nya greppet är att en hel kull med elever från utvald avgångsklass skeppas ut till en ö, kidsen får ett survivalkit och ett lämpligt vapen i näven och order om att sprida sig över ön. Den enda regeln är enkel; alla mot alla på liv och död och den sista överlevande vinner ”tävlingen”!
Det är galet, lite tramsigt, våldsamt och färgsprakande av det slag som brukar förekomma just i asiatiska actionrullar. Lägg till detta den speciella form av humor i den här delen av världen, och det hela blir eh….märkligt underhållande.
Och nånstans kanske en sorts japansk samhällssatir/kritik.
The Hunger Games ser kanske snyggare ut, men Battle Royale vinner på sin uppkäftighet och den punkiga känslan att den skiter i all politisk korrekthet.
Flmr - Om film och serier. Mest. 
Jag såg faktiskt den här på bio på en specialvisning och det var kanske därför som jag gillade den lite extra. Den är bättre än The Hunger Games och som du skriver, den har den där udda asiatiska humorn som aldrig riktigt kan förstå fullt ut.
GillaGilla
Udda var namnet! 🙂
GillaGilla
Jag lyckades inte riktigt formulera mina tankar kring Battle Royal, men din beskrivning stämmer precis in på vad jag tyckte. Märkligt underhållande och jag blev riktigt engagerad. Uppföljaren har jag däremot valt att hoppa över. Känns som om det räckte med en film.
GillaGilla