Sommartider. Bombtider i Boston.
Yak. Kunde filmen förutse verkligheten?
Hursomhaver får vi här en spänstig Jeff Bridges som något av ett freewheelande ess inom Bostonpolisens bombsquad. En i gänget som rycker ut när det hittas otrevliga tickande tingestar både här och där. Jimmy Dove (Bridges) står dock nu i begrepp att gifta sig och ta det lite lugnare i livet, därför tänker han lägga av och satsa på att lära ut sina kunskaper.
Inga lugna planer dock utan en fridstörare. I det här fallet den förrymde IRA-token och bombgeniet Ryan (Tommy Lee Jones) som av någon anledning har siktat in sig på Boston och just Jimmy.
En klassisk 90-talare i sitt upplägg. Hollywood kör hela registret vad gäller standardmallen. Den prövade hjälten, den oroade flickvännen, den lojale gamle veteranen ( i form av Bridges farsa Lloyd!) och den kaxige nye medarbetaren (Forest Whitaker). Plus filmens dåre och geni…och givetvis personlighet i skurken Ryan. TLJ tar en sådan där galen stund och spelar över så det stå härliga tid med jordens mest krystade irländska dialekt! Men vad fan…det funkar!
Du sitter inte hoppar på soffkanten av spänning direkt…men 120 minuters lagom hederlig 90-talsaction är inget att fnysa åt. Ett småtrevligt återseende, och var hittar man väl såna….om inte i Sommarklubben!
Klockan tickar i sommarnatten.
Länge sen jag såg den. Varit nära att se om den, men så kommer jag att tänka på Tommy Lee Jones och att han var ganska jobbig att titta och lyssna på… Kan hända att jag ser om den en dag, men det tar nog ett tag till.
GillaGilla
Just det, den här såg jag nog banne mig när det begav sig! Vill minnas att det kändes rätt kul att se Jeff Bridges i en thriller. Lyckligtvis ramlade han inte ned i samma typecastinghål som Liam Neeson…
GillaGilla
Oj har jag bara sett en gång och då när det begav sig. Minns bara TLJ:s överspel och någon desarmering av en bomb på en skola scen – kanske värd en omtitt?
GillaGilla