The Wolf of Wall Street (2013)

Ja det här har ju naturligtvis blivit vinterns stora snackisfilm.
Dels för att den är både lång och bisarrt…mustig, och dels för att det möjligen finns ett och annat att fundera över vad gäller moralen bakom historien. Och till och med moralen över att göra en film som den här.

Jag behöver ju såklart troligen inte dra en enda rad om filmens upplägg och handling för dig som läser det här. Istället konstaterar vi att den livs levande skojaren Jordan Belfort (här iklädd Leo DiCaprios leende nuna) i det verkliga livet antagligen fått ut det mesta av det liv han en gång önskade sig när han knäckte idén om att lura investerare och hela det finansstinna New York under 90-talet. Plus lite oönskade grejer också när det till slut sket sig. Men det är ju å andra sidan inte mer än rätt åt honom. Minst sagt. Och till råga på allt ska han nu alltså bli ”känd” för sin historia. Var ligger det schyssta i det nu då kan man ju också fråga sig. Kanske. Om man nu vill och orkar.

För samtidigt, det är en rejäl BOATS. Inget klädsamt och finkalibrerat för att passa normen. Istället är det fläskigt och blaffigt. Från källan själv dårå. En galet vässad djupdykning ned i händelser som framstår som så helt utflippade att man nog ändå har lite svårt att tänka sig att det hänt i verkligheten. Enligt Belfort är det dock detta lagda biopic-kort som gäller. Och det krävs kanske en Martin Scorsese on fire för att bemästra den här karusellen. Glöm alla eventuella farbroderliga signaler han skickade ut med Hugo häromsistens, här är det ett galet förfall in i drog- och penningvärlden som gäller. Kryddat med sex, omoral, en allt annat än sund kvinnosyn, en sylvass dialog och ett sorts förakt för den hederligt kämpande Average-Joe-tjommen i vardagen. En Wall Street after dark med en Gordon Gekko som gått superduperbananas. Dessutom har Scorsese mage att förse hela anrättningen med en så svulstig svart humor att det går att svälja hela det stinkande paketet med filmhumöret i topp. Typ.

Skället och den massiva, ENORMA, kritiken mot hela filmen har FÖRSTÅS inte låtit vänta på sig. Jag har under ett par tillfällen roat mig med att driva runt på nätet och läsa både ditten och datten om det vettiga i det här projektet. Det är öppna brev hit och lika galna öppna svarsbrev dit. Scorsese beskylls för att måla upp Belfort som en sorts galen Robin Hood-dåre. Artiklar spottar ut kritik mot att man låtit filmen ta avstamp i den brottslige finansmannens egna biografier (och på så sätt ge honom cred för det). Belfort själv är ju både dömd, fängsligt förvarad och numera en fri man. Han reser land och rike runt som föreläsare i hur man lycka nå sina mål i livet (visst är man ändå lite nyfiken på en sådan föreläsning..!?). Han är ålagd att betala galet mycket pengar till de han lurendrejade. Yeah right, som att det kommer hända.
På frågan han ibland får HUR han kunde åsidosätta sin moral och ägna sig åt allt det som dagens film beskriver…är tydligen standardsvaret; ”Det var ju i alla fall ingen som blev dödad…”. Uppenbarligen det enda man officiellt kommer att får ur knasbollen om sitt tidigare liv…och en liten hint om att det är en lirare som inte ser på livets ansvar som du och jag.

Det får väl vara hur det vill med den moraliska taken på den här produktionen. Naturligtvis är Belfort och alla hans sviniga kompisar från den här tiden riktiga as. Som förtjänar att pryglas, piskas och kanske rullas en sväng i tjäran. Och det här är känslor som vilken förnuftig filmtittare som helst troligen känner. Man behöver inte en regissör som ska skriva det på näsan. Vilket inte Scorsese gör. Och har väl aldrig gjort. Ta bara hans andra rullar. Kom igen, du känner igen dem i den här rullen; det är som att se Casino, Goodfellas och kanske både The Departed och små stänk av Taxi Driver. Den totala fascinationen och besattheten hos protagonisten. Uppgången och fallet. Att gapa efter för mycket. Som film är Jordan Belforts hittepågalenskaper tacksamt lysande att återberätta.

klart du ska ge dina stålars till den här karismatiske snubben!

Linjen är hårfin, men jag skrattar aldrig med Belfort. Bara ÅT honom. Hela tiden åt idiotierna och det som händer i filmen. Han blir klassens clown, knäppskallen som får hållas tills bubblan spricker. Leonardo DiCaprio gör honom förstås alldeles enastående bra. Här kan Oscarsjuryn få slänga guldgubben på denne nu rejält VUXNE skådis om det skulle vara så. Utan att behöva skämmas för det. Och Jonah Hill med sitt GALNA bländvita leende. Lägg till detta också ett kort men intensivt inhopp  av mannen i det största (?) smöret just nu (2013): Matthew McConaughey!

Som alla andra i bloggosfärer och filmforum redan konstaterat är filmen så packad med svarta underhållande scener att man bara inte kan värja sig. Behöver jag ha dåligt samvete för det? Icke en sekund. Scorsese litar på att de som ser filmen har en något sånär vettig uppfattning om verkligheten och livet runt om oss. Kanske finns det några mindre begåvade därute som tycker att Belfort är ashäftig och drömmer om liknande upptåg. Men det torde vara så liten procent att det inte ens känns värt att ägna någon tankeverksamhet åt det. Belfort blir till slut lite av finansvärldens Tony Montana. En jönspelle.

The Wolf of Wall Street är inte någon försköning av denne stolle-Per i mina ögon. Snarare en svart historia kryddad på en tempofyllt och hysteriskt roligt sätt (ja ROLIGT). Men, skrattet fastnar ändå alltid lite i halsen. Filmen är lång (kanske lite FÖR lång), men aldrig tråkig. Scorsese har stenkoll på alla detaljer, inklusive ett asfräckt soundtrack, och rullen blir TUNGT underhållande.
En förjävla bra film helt enkelt!

Annonser

9 comments on “The Wolf of Wall Street (2013)

  1. Ping: Filmspanarfilm: THE WOLF OF WALL STREET

  2. Intressant text Steffo.

    Jag kan inte annat än lägga märke till att nästan hela din text handlar om hur vi ska förhålla oss till denna film. Även om du har helt rätt i allt du skriver är själva faktumet att du (och många andra) väljer att skriva om detta så mycket lite trist. Jag blir ledsen. Ska vi behöva be om ursäkt för att vi ser denna film, för att vi gillar den?

    Det är precis samma typ av diskussion som skedde runt filmen Zero Dark Thirty (fast i det fallet handlade det om tortyr istället för horerier och pengatvätt). Jag tyckte samma sak då. Bra att filmen visar det den visar och bra att den inte trycker ner sanningar i halsen på publiken. Filmmakare som låter åskådarna förstå själva ska man hylla, inte klaga på. Det blir för simpelt annars.

    Och om man ska diskutera det moraliska i Jordan Belforts liv måste man också fråga sig hur han kom i kontakt med så många aktieköpare som han senare kanske svindlade… Vad var hans kunders motiv och hur var deras moral? Jag ser Belfort som ett symptom på något i samhället, inte en unik och speciell superbrottsling. Det vore så enkelt att låtsas att med Belfort bakom lås och bom finns det inga giriga aktiesparare eller mäklare kvar därute… Vilket är en absurd tanke.

    Gilla

    • Nja…jag tycker nog jag INTE ber om ursäkt i texten ovan. Utan förklarar varför jag gillar rullen i Scorsese tappning.Och att man inte behöver be om ursäkt på något vis för att se den för vad den är.

      Jag menar ju här att regissören inte alls vill bestämma vad jag ska tycka. Det klarar jag så bra själv med mitt eget förnuft…och kan då släppa den moraliska taken på rullen och ”njuta” desto mer av den filmiska upplevelsen…!

      Å andra sidan är det också ganska svårt att i någon form låta bli att kommentera alla turerna runt rullen eftersom den går som en snackis i alla möjliga läger jorden runt just nu.

      Zero Dark Thirty gillade jag skarpt och hade inga som helst problem med snacket om tortyr. Återigen, det fattar väl de flesta själva att jänkarna är lika goda kålsupare sina motståndare…den tanken störde mig inte någon gång under den filmen. Jag var helt inne i spänningsmomenten och rullens snygga upplägg.
      Tjo!

      Å tack för kommentaren med intressanta tankar! 🙂

      Gilla

  3. Ping: Tankar från varglyan | Rörliga bilder och tryckta ord

  4. Ping: The Wolf of Wall Street | Jojjenito – om film...

  5. Ja, om inte annat måste man ju bli lite impad av övergången från Hugo till vargen 🙂

    Men visst känns det som om övervägande delen av åsikterna om filmen ligger på samma sida som du, dvs underhållande film vars underhållningsvärde inte bygger på att man ska tycka att det Jordan gör är ok?

    Fast jag är inte säker att jag håller med om parallellen till ZD30, det var ju knappast en skildring som bjöd in oss att skrocka lite lagom åt de tokiga torterarna och deras offer.

    Gilla

    • Nej såklart man inte skrockade åt de galenskaperna! Huvaligen!

      Mer då att man inte lät de otrevliga sekvenserna stå i vägen för en bra upplevelse
      Ungefär som här alltså!

      Gilla

  6. Bra text Steffo och kul att du är med i matchen nu 😉

    Tänkte på en grej…..hur många filmer tittar man inte på – och gillar – med idioter/dårar/mördare/kvinnomisshandlare/tortyrporrare/mobbare i huvudrollen men _utan_ att man med ett enda ord förklarar eller försvarar sin smak? Är det för att denna film är en BOATS som det på något sätt blir viktigt? Är det för att den är rolig, att man skäms lite för att man skrattar och blir underhållen? Jag tycker alla dessa tankegångar är jätteintressanta och det är genomgående en röd tråd i alla våra texter (och poddar) att diskutera detta. Jordan Belfort har på nåt sätt blivit symbolen för nån form av filmtittarmoral jag aldrig hört talas om tidigare. Heja Martin Scorsese som lyckats ruska om lite inom oss alla 🙂

    Gilla

    • Tror du har helt rätt.
      Hade det bara varit en påhittad snubbe hade vi garanterat inte brytt oss lika mycket. Precis som Sofias exempel med Hans Landa…där man ju rentav istället kan förtjusas av hans sätt… hrm… 😉

      Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s