Dags för #rysligaoktober!

spooky-night-496x256Efter den ljuvliga sommaren kommer ju alltid den mörka och murriga hösten.
Men vänta, innan du suckar och jämrar dig över denna inkörsport till den mörka delen av vårt år häruppe i Norden, tänk på att hösten också är en ganska perfekt tid för för en filmdåre. Alla serier som kommer tillbaka med nya säsonger, alla NYA serier som ges en chans i höstmörkret. OCH…alla filmer som gör sig sådär extra bra  under hösten. En romantisk komedi, en fräsig actionstänkare, ett sorgligt drama med tillhörande tårar…som rinner ikapp med höstregnet på fönsterrutorna utanför.
Lovely.
Och så det bästa til sist; de rejäla, obehagliga, lökiga, fasansfulla, skrattretande, pirriga, mustiga, usla, klassiska, underhållande…RYSARNA! De där rullarna som kanske betyder lite extra just denna årstid (därmed icke på något sätt sagt att en filmisk ryslighet inte passar närhelst på året).

vintage_halloween_happy_halloween_black_cat_classic_round_sticker-r157424fef4ea4cef942b5deebd20d20e_v9wth_8byvr_324Hösten, och framför allt oktober är också en liten vandring mot det rysligas största högtid; Halloween.
Den amerikanska varianten förstås. Den i Sverige utskällda och ur kommersiell synpunkt så avskydda. Men för oss filmdårar en liten smutt högtid när det minsann är på sin plats att kanske njuta aningens extra av obehagligheterna. Som av en händelse slog det mig också att det var länge sen det var ett litet tema på bloggen, så varför inte starta ett nu??
Och varför inte kalla det för #rysligaoktober! Så får även denna utskällda månad lite cred.

Sålunda har därför stor del av sommaren och början på hösten spenderats i sällskap med kusliga (hrm) alster, en del fräsigt vassa och en del rentav lökiga ända bort till humorträskets  gränsland. Nu är det dags att redovisa urvalet! Med början typ nu..och fram till och med den 31 oktober (All Hallows Eve, kids!) dyker det upp rätt mycket av den obehagliga (nåja) varan här på bloggen. Väl varvat med det normala utbudet…okej..kanske lite mer rysligt än vanligt dårå. Eller rysligt och rysligt…allt sitter ju i betraktarens ögon…
Här kommer hittas både stort och smått, nytt som gammalt. Vin som vatten. Det är ju trots allt de ibland enorma skillnaderna mellan filmer (oavsett vilken genre de kommer i) som är tjusningen med film!

Dags att välkomna #rysligaoktober!


intro: ”Yoo Adriaaan! I did it…!!”

Kom igen, ärligt nu.
Hur många känner du som INTE vet vem Rocky Balboa är?
Alltså, som inte har en susning, aldrig hört namnet.

Precis, inte så många va?
Kanske inte ens någon?
Lätt att denne filmiske karaktär torde vara en av de mest kända i hela filmhistorien. Han har ju liksom funnits med jämt känns det som.

Den store, godhjärtade, kanske lite klumpige och avige boxaren.
Ständigt med ett leende, alltid den som trodde gott om människor han mötte. I vilka räligt förklädda skepnader de än kom i. Sylvester Stallone visste minsann vad han gjorde när han skapade sin odödliga (?) karaktär en gång på 70-talet. Eller gjorde han verkligen det? Kanske han bara tänkt Rocky som en figur för stunden. En sorts Askunge-saga i modern tid? The year of the underdog. Succén var ett faktum. Rocky var ju liksom bara destinated att fortsätta sitt filmiska segertåg.

Stallone fortsatte att leverera utmaningar med sin figur. Alltid uträknad i början, aldrig utslagen när eftertexterna började rulla.

Kanske är Rocky-filmerna så mycket mer än bara ett gäng boxarfilmer där hjälten ALLTID står på benen när det drar ihop sig? Årtiondena förändrades. Rocky dök upp med jämna mellanrum. Historierna kan diskuteras, manuset bakom fighterna. Kanske inte alltid de mest trovärdiga.
Men en sak har alltid Rocky haft med sig. Tron på lilleputten. Att även i den svåraste av stunder har  den rekorderlige fått triumfera. Den ädle, den med gott hjärta.

Självklart har jag också växt upp med Rocky. Under åren som gått. Suttit där på biografen, eller i soffan, och glott på fighterna, på de ibland styltiga dialogerna. På de visuella överdrifterna i boxningsringen.

Hur har då filmerna om den godhjärtade och lite naive Balboa stått sig över åren? Speglar rullarna kanske de olika tidsepokerna? Samhället? Kan Stallone rentav gömma lite livsåskådning där bakom boxningsaction och klyschiga repliker om tigerns öga…?

Flmr ger dig nu en rejäl GENOMGÅNG av ALLA Rocky-filmerna. Ett litet tema där varje rulle gås igenom. Kan de olika filmerna kanske till och med bjuda på några nya insikter eller åsikter?

Arkivet behövdes besökas, rullarna samlas ihop, dammas av en aning och återtittas på.
Jag fann stort nöje under några veckor i detta projekt. Vissa sköna fördomar kunde späs på. Vissa nya insikter gjordes…och vissa detaljer var inte alls som jag kom ihåg dem! Dessutom gav det här Rocky-bonanzat mig vetskapen om att mina egna värderingar uppenbarligen kan ändras under åren!
Kalla det nya insikter om du så vill.

Själv har jag nog aldrig funderat så mycket över vår vän Rocky Balboa som jag gjort de här veckorna. Han har ju liksom alltid funnits där. Typ. Vad är det att fundera på?
Jo, rätt mycket visade det sig!

En otroligt underhållande resa under filmåren med en riktig hjälte.
På gott och ont.

Strax dags för Tema: Rocky!
Varför tar du inte och hänger med en stund!?

Och som vanligt i Temasvängen: STOR SPOILERVARNING…men det fattade DU ju säkert redan.