Winchester (2018)

Rysligheter gör sig väl alltid på film. Samtidigt är det kanske något av det svåraste att sporta upp. Så mycket måste gå rätt för att den där rejäla ruggighetskänslan ska infinna sig. Många är de filmer som försökt, och skjutit sig själva i foten. Ett par har lyckats riktigt bra. Var hamnar dagens försök? Lite i det salongsvänliga facket vill jag påstå. Regisserat av The Spierig Brothers (Daybreakers, Predestination), med Helen Mirren och Jason Clarke i ledande roller.

En lagom twistad story om den i verkligheten existerande Sarah Winchester, arvtagerska till vapenimperiet Winchester (”vilda västern-geväret” numero uno!). Efter makens död flyttade hon till San José i Kalifornien där hon lät bygga ett märkligt hus med otaliga rum och vindlande korridorer som aldrig tog slut, och trappor som inte ledde någonstans. Rena labyrinten. Bygget på detta hus fortgick så länge Sarah var i livet, hon slutade aldrig att snickra på kåken….och legenden säger att tanten hade tappat det ganska rejält.

Utifrån detta levnadsöde har nu ett manus byggts ut till att Sarah (Mirren) i själva verket fruktar de osaliga andar efter alla offer för de effektiva Winchester-gevären, och att det enda sättet att bli fri är att bygga rum som ska fånga de övernaturliga plågorna. Styrelsen för vapenföretaget är oroliga för att tanten har gått crazy-bananas och en kväll 1906 skickar man dit lagom labile psykdoktorn Eric Price (Clarke) för att göra en utvärdering om den mentala hälsan. Kan ju gå lite hur som helst då Price själv har lagom många skelett i garderoben. Upplagt för mysrys förstås då det inte dröjer länge förrän märkligheterna tilltar. För den hardcore-törstande skräckfantasten är detta kattskit såklart. Rullen satsar mer på att bygga stämning med skuggor, murriga vrår och dramatisk musik. Rätt förutsägbar också förstås, med effekter som möjligen signaleras i god tid innan. Trots det döljer sig faktiskt en story här som är lätt att ta till sig, och ju längre det trallar på med rysligheterna…desto mer intressant blir hela tillställningen. Och kom igen, när gjorde Helen Mirren en dålig roll??! Bland skuggor och märkliga rum går det faktiskt att ta på obehagligheterna som tycks inträffa mest hela tiden. Även om det inte blir så väldans skrämmande.

Tillrättalagt salongsrys som ändå gör jobbet trots att den är skapad i formulär 1A. Dessutom en kul teori om den gamla damen Winchester, som alltså bodde i det som idag kallas för ”Nordamerikas mest hemsökta hus”. Hur kan man motstå det??

Flmr vs Halloween 2015!

Jajamen.
Den påtvingade högtiden är över oss igen!
Precis som alla andra år.

Eftersom jag varken är bjuden på Halloweenparty eller murrig Halloween-middag denna mörka och kusliga kväll/natt…blir det till att skapa sin egen lilla stämning. Ett och annat lysande litet pumpahuvud får hjälpa till, liksom tända ljus i Halloween´s bästa färger.
Till detta då lägger vi helgens spellista på den filmiska fronten, som får bli min Halloween-högtid.

Titlar har stötts och blötts, men 2015 avnjuts just några av dessa rullar under kvällen i The House of Flmr;

  • The Fog (1980) – Klassikern!
  • The Cabin in the Woods (2012) – Friskheten!
  • The Descent (2005) – Trångt! Och läskigt!
  • Trick ´r Treat (2007) – Mysryslig
  • Byzantium (2012) – Okej lite vampyrer ändå.
  • Halloween (1978) – ORIGINALET! The best of the best!

Se där, ett gäng som garanterat kommer att hålla mig vaken under de mörka timmarna!
Om man inte somnar i soffan av insikten om att man verkligen inte är 20 längre.

GLAD HALLOWEEN-KVÄLL PÅ ER!

Halloween_15