Argentinskt på menyn minsann. Vilket inte hör till vanligheterna får jag erkänna, men lika fullt en angenäm bekantskap. Och överraskande bra! Den pensionerade utredaren vid en av Buenos Aires domstolar, Benjamin Esposito, återvänder i tankarna till ett gammalt otäckt mordfall via den roman han håller att skriva. Dessutom söker han upp sin gamla chef, Irene, vilken han i det dolda fortfarande hyser starka känslor för. Via finurliga tillbakablickar får vi följa den yngre versionen av Esposito när han tillsammans med sina kollegor försöker lösa fallet med den brutalt mördade och våldtagna Liliana, samtidigt som historien också rullar vidare i modern tid.

Liksom den den poetiska titeln på filmen antyder handlar det om blickar i den här filmen. Tysta, menande, skyldiga och av fruktan. Regissören Juan José Campanella använder sig av ett långsamt, sugande tempo som drar in mig i historien mer än jag från början trodde. Via oväntade händelser, viss humor och ett underliggande galleri av dolda och dämda känslor leds man in i Espositos värld. En värld av tvivel, moral och huruvida rättvisan alltid kommer först.

Miljöerna är Argentina på 70-talet, varvat med slutet av 90-talet och färgerna i filmen är mjuka och varma trots sin ibland sterila miljö. Fotot är enastående och det finns ett par magnifika kameraåkningar i filmen som är rent mästerliga. Spänning saknas inte och samsas då och då med humor som lyckas bryta av det mörka och tunga. Men bakom alla brott, skuldfrågor och moraliska värderingar är det också en vacker historia om kärlek som aldrig svalnat, som alltid legat som en liten gnista långt därinne på de inblandade. Slutet är närmast förlösande, och då pratar jag inte om den rafflande och twistade upplösning på hela historien som skett precis innan. Mycket bra rollprestationer av de inblandade, med Ricardo Darín som Esposito och Soledad Villamil som Irene i spetsen.

Hemligheten i deras ögon är både en thriller, ett drama, en kärlekshistoria och ett inlägg om skuld och straff. På samma gång. Inte helt oväntat prisades också filmen genom att dra hem Oscarn för bästa utländska film vid ceremonin 2010. Ett genomarbetat manus, bra skådespel och en intensitet hos alla inblandade gör att den här filmen smäller högt i mina ögon. Rekommenderas synnerligen varmt.