Tema Hitch: The Trouble with Harry (1955)

Problemet med just Harry är att han är stendöd och en dag dyker upp som synnerligen stelt lik liggandes mitt ute i naturen utanför en sömnig liten by i New England-området i nordöstra USA. Strax får ett antal personer besvärliga bryderier om hur de ska förhålla sig till situationen då nästan alla anser sig vara orsaken till Harry´s frånfälle. Och framför allt, vad ska man göra med kroppen? Och hur dog han…egentligen?

På många håll anses dagens avslutande verk i Flmr-temat vara Hitchcocks mest lättsamma film någonsin, och på äldre dar avslöjade regissören att det kanske var den film han faktiskt tyckte allra bäst om av alla han gjort. På ytan en ganska snurrig historia, som hela tiden för tankarna till gamla engelska farser, med en gnutta av den svenska spring-i-dörrarna-komik som tycks vara speciellt populär hos oss i Svedala under framför allt sommartid. Som vanligt ligger styrkan i den uppsluppna dialogen, där det faktiskt är en ständig ström av vassa oneliners och underfundiga associationer mest hela tiden. Och ett sällskap med skådisar som verkar har hittat det perfekta humöret i sitt agerande. Historien som sådan utvecklas snart till en märklig soppa där alla inblandade verkar vara villiga att ta på sig skulden. Den döde Harry åker upp och ned i jorden ett par gånger innan mysteriet får sin lösning, och då efter att både polismakt och nyfikna utomstående effektivt har hållits borta från den besvärliga situationen.

Det intressanta med dagens film är att Hitch här försöker sig på att blanda lättare humor med mörkare, och samtidigt inte låta mig som tittar vara helt säker på om det är en thriller med komiska inslag eller en komedi med thrillermoment jag tittar på. Här experimenterade också Hitchcock vidare med sitt filmskapande. Han ville se om det gick att tillverka en film utan att casta större stjärnor i rollerna, då han hade en teori om att mången goda manus tappade i fokus då publiken oftast mest koncentrerade sig på de stjärnor som spelade huvudrollerna. Således dyker här varken någon James Stewart, Cary Grant, Doris Day eller Kim Novak upp. Istället gör faktiskt en viss Shirley MacLaine istället sin filmdebut som ung mamma med lillgammal son, och som romantisk motpart kan John Forsythe (Dynastin-patriarken remember..?) skådas som konstnär med vass tunga och smarta idéer. Lägg till detta några stabila birollsaktörer som jobbat med Hitch förut och sällskapet känns ganska komplett. Vidare ville Hitch ta reda på om det gick att få fram en mer subtil och något vässad humor än vad dåtidens publik var van vid. Detta märks också möjligen ganska väl då mycket av det som sker och sägs känns oerhört modernt för att vara mitten på 50-talet. Typiskt nog var den amerikanska publiken ganska svårflirtad och svek i salongerna, men historien gillades desto bättre i Europa där filmen bla gick över ett år i sträck på biografer i såväl England, Frankrike och Italien. Själv tycker jag att det är riktigt trevlig upplevelse från Hitch där jag gillar de sköna och snärtiga kommentarerna som alla verkar ha på lager. Och bara känslan att just Hitchcock kliver ett rejält steg åt sidan från den väg han normalt sett vandrat känns tilltalande.

dagens huvudpersoner konspirerar

Är detta också kanske filmregissörens mest ”friluftsaktiga” film någonsin? Handlingen utspelas nästan helt utomhus med en finfin New England-miljö som bakgrund. Planen var att spela i hela filmen på plats i Vermont. En del scener fick dock filmas inomhus i en skol-aula där skogsscener fick byggas upp, då kraftiga regn hotade att fördröja hela produktionen. Vissa kompletterande interiörscener filmades också som vanligt i studio i Los Angeles. The Trouble With Harry begåvades i Sverige med översättningen Ugglor i mossen och bjuder på en stunds riktigt godmodig och finurlig humor kryddat med lite mystik och den lilla osäkerheten på om det möjligen är något foul play inblandat i det hela. Överlag tycks Hitchcock gilla situationen att för en stund släppa det riktigt dystra och mörka och i stället satsa på mer humor än någonsin. Svårt att inte dra på smilbanden här.

 

******

Jaha, därmed tackar Hitchcock-temat för sig och hoppas att visst nöje har hittats i de olika redogörelserna för just mina favvisar från Hitch. Naturligtvis skulle man kunna fylla en hel vår med Hitchcock-alster om det skulle vara så. När man tittar på de filmer jag skrivit om, kan man nog ändå dra slutsatsen att jag gillar min Hitch bäst under 50-talet. Du kanske saknar alster som Fåglarna, Psycho, Marnie och Frenzy. Helt ok filmer de också ska sägas, men i mina ögon inte lika vassa som de sju favoriter jag redogjort för under veckan som gått. Psycho kanske till och med är så uttjatad och sliten att det ligger den i fatet lite. Även om det går att hitta snygga ingredienser där också som mer än väl symboliserar Hitch förmåga att berätta på ett olustigt och lockande sätt.

Har du möjligen inte dykt ned i Alfred Hitchcock´s värld ännu är det något jag verkligen kan rekommendera. Dels för många oerhört snygga färgrika scenlösningar, men också för en förmåga att berätta en filmhistoria på ett annorlunda och i vissa lägen nyskapande sätt för sin tid. Då så, då stänger vi Hitch-butiken för nu!

Advertisements

6 comments on “Tema Hitch: The Trouble with Harry (1955)

  1. Klart överraskande att detta kom att bli den sista filmen du tog med i Hitch-temat. Var helt övertygad om att Psycho skulle vara med. The Trouble with Harry har jag endast sett en gång. Tyckte väl den var ok, men den hamnar inte på den övre halvan bland Hitchcocks filmer hos mig.

    Intressant att du fastnat för (främst) hans 50-tals period. Jag tycker också den är bäst, men Rebecca, Notorious, Shadow of a Doubt, Spellbound och Suspicion (alla från 40-talet) brukar vara omtyckta av hans fans. De är nog ett snäpp under hans bästa filmer, men vissa av dem är klart bra.

    En film som växt på mig är annars Strangers on a Train (1951) som jag inte riktigt fastnade för första gången jag såg den, men uppskattar mer efter omtitt. Vad tycker du om den förresten?

    Gilla

    • Jag kan hålla med om att 40-talstitlarna är tunga pjäser som förtjänar sin uppmärksamhet.
      Tror att jag gillar 50-eran mer för att Hitch pulade in mer svart humor och en sorts lättsamhet i många av sina produktioner. Kanske också färgfilmens genombrott spelade in? Om man kikar på många av hans alster från -50 och framåt (även in på 60-talet) märks att han leker mycket med färger och stämningar..

      Många av 60-talsfilmerna känns tyvärr lite som att han blivit bekväm och tillverkade dem efter beprövat recept utan att utmana sig själv lika mycket som förr.

      Främlingar på tåg var jääättelänge sedan jag såg! Kommer dock ihåg den som lagom tät med sådan där vass dialog som jag kan gilla… 🙂

      Gilla

      • Du har rätt, han fick en mer lättsam/lekfull ton i 50-tals filmerna och det mesta föll på plats. Även färgkombinationerna, som kläder, fick en betydande roll. Var väl i och med Repet som lekfullheten kom in i bilden…

        Kan inte annat än hålla med. Men som sagt, vissa av 40-talarna är med och slåss. Dock är det så att man inte lika gärna ser om dem som hans 50-talare just p.g.a. att lekfullheten till viss del saknas.

        Främlingar på tåg är värd att se om. Blev som sagt bättre tyckte jag, och den har både dialog och lekfullheten vi båda gillar.

        Gilla

  2. Trevligt tema som dessutom avslutades med tips om en film som jag inte var helt klar över ens existerade. Tack för åkturen! Kanske dags att köpa på sig någon av de där Hitch-boxarna…?

    Gilla

  3. Jag visste inget om den här innan jag läste ditt inlägget. Allra minst att det var en Hitch-film. Briljant titel!

    Gilla

  4. @Sofia: Kul att du ville hänga med! Javisst ska du besöka Hitch-världen! 🙂

    @Pladd: Se där ja! Trevligt att få sprida lite filminfo…! 🙂

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s