The Nightmare Before Christmas (1993)

Att ha yttre fel förutsättningar men inom sig känna de rätta signalerna, ska det stoppa en person från att hänge sig åt sina känslor och nypåfunna drömmar? För Jack Skellington, ett långt och ståtligt benrangel och dessutom den obestridlige ledaren för Halloween Town, blir det en högst aktuell fråga när han plötsligt finner en dörr som leder in i självaste Christmas Town!
För Jack börjar det här med att skrämmas varje år vid Halloween bli lite tradigt och uttjatat, inget som ger honom något tillbaka. Efter en liten smygtur i Christmas Town känner han dock att han hittat rätt, att få ge! Och känslan av värme och….tja kan det vara glädje…?

Att nu Jack faller pladask för julen och dess budskap betyder ju inte att det är det lättaste att applicera det på de andra i Halloween Town, men efter lite övertalning är Jacks planer att de alla från och med nu ska ta över julfirandet i världen. Steg ett blir att kidnappa tomten så att Jack kan få fritt spelrum för sina idéer. Det stora problemet blir förstås att invånarna i Halloween Town inte har riktigt samma uppfattning om hur man firar jul och nivån på julklapparna…

Här har vi en riktigt liten pärla till julklassiker, sitt ovanliga yttre till trots. Det är lustig värld som regissören Henry Selick och självaste Tim Burton (storyn) presenterar med hjälp av lite skön annorlunda teknik. Förvisso liknande en riktigt familjär saga, men ändå kanske inte anpassad för de yngre direkt. Mer som en vuxen reminder om känslor och tankar, fast man borde veta sin plats i vardagen. Det största och bästa med filmen är dock alla de sköna sångnummer som framförs i parti och minut. Kommer på mig själv med att sitta och tänka att det här borde verkligen göra sig på en musikalscen i någon form. Historien är enkel med godhjärtad och man kan naturligtvis inte annat än älska Jack för att han brinner för sin nya passion, trots att det blir mest galet hela tiden.

Jul, snö och…ett benrangel?

En visuell småfest för ögat när Jacks och Tomtens världar målas upp med detaljrika scener. Röstinsatser görs behagligt av bla Chris Sarandon, Catherine O’Hara, William Hickey och naturligtvis kompositören Danny Elfman som står både för den karaktäristiska musiken och även gör Jacks sjungande röstinsatser.

The Nightmare Before Christmas är mysig, känslosam och en alldeles perfekt saga för oss vuxna. Roligheter blandas med lite svartare humor när Jacks känslor låter styra över förnuftet. Eller är det inte så? Är det en manifestation om att även i de mörkaste hörnen av tillvaron har man rätt till värme och att kunna byta spår, trots att den beskärda delen av vardagen verkar vara utstakad…? Nåväl, en alldeles förtjusande julfilm att avnjuta innan Dopparedagen är det i alla fall.
Fast jag passar på Jacks uppfattning om utseendet på en fin julklapp.

Julfaktor:
Hög. Det finns ett helt land i filmen som heter Christmas Town, självklart blir det jul då! Liksom en tomte, små nissar, julgranar och färgglada lampor. Det är grejer det!

Annonser

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s