The Crazies (2010)

Nyinspelningar med lite upphottat innehåll verkar alltid ligga i tiden. Speciellt gamla 70-talare som legat till sig ett par generationer.
Här kommer nu en till i regi av Breck Eisner (Sahara) och handlar om vad som händer när en liten idyllisk stad i mellanvästern fördärvas helt när vattnet förgiftas av något okänt (anar vi myndigheterna…?) som förvandlar den vänaste medborgare till en bindgalen urskillningslös mördare. Inte riktigt zombie-varning här alltså, men inte långt ifrån. Det är nu upp till den rättrådige polischefen Dutten (Timothy Olyphant), hans fru Judy (som finurligt nog är stadens läkare också) och hans trogne polisassistent att ta upp kampen mot det onda som plötsligt håller på att ta över staden.

Zack Snyders´s lyckosamma nyfilmatisering av Dawn of the Dead 2004 sparkade plötsligt lite liv i den här genren där både zombies och andra galningar tillåts härja i vågorna av massutbrott av diverse virus och epedemier. Självklart är denna film också en moderniserad version av en gammal Romero-klassiker. Manuset tar ramhandlingen och vinklar ut sina egna små sidospår, men behåller samtidigt det enkla fokuset; att låta oss som tittare  inte fundera alltför mycket utan istället huka inför de effektiva spänningsmomenten som blandas vilt med sedvanliga äckel- och bu-scener. Historien tar sig från punkt A till punkt C via punkt B utan krusiduller. Det är raka rör och gott om action med effekter.
Huvudpersonerna gör bra ifrån sig överlag, Timothy Olyphant har jag gillat sedan han dök upp i Deadwood (även om han var lite svag i den senaste Die Hard-svängen). Radha Mitchell (Surrogates) som hustrun Judy får  här chansen i lite större skala och gör vad hon ska utan överspel. Regissör Eisner har inte bara tutat och kört och förlitat sig på maffig action, utan lyckas faktiskt med konstycket att bygga upp en känslan av en liten idyll som plötsligt hotas av något helt galet och okänt med fruktansvärda konsekvenser. Det blir både spännande och oroande på samma gång när militären dyker upp, men uppenbarligen utan någon större vilja att hjälpa de förtvivlade invånarna i staden.

The Crazies är effektiv, underhållande och rätt snyggt gjord. Manuset litar till redan inslagna dörrar men lyckas ändå vara till viss del ovisst intill slutet. Inget fel på specialeffekterna och de som törstar efter lite hederlig gore får sin beskärda del av det nöjet också. Spänningsframkallande och adrenalinstinn trots ett ganska ytligt manus.

Betyget: 3

3 kommentarer på “The Crazies (2010)

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.