Jumanji (1995)

En gammal VHS-upplevelse som nu får en ny chans på det platta mediet i min spelare. Tillrättalagd fantasifullhet om ett mystiskt spel med oanade magiska krafter, som om det vill sig illa kan dra in spelaren i en sorts limbovärld varifrån man endast kan komma ut om någon annan hittar spelet och börjar spela.

Detta är precis vad som händer unge Alan på 60-talet när han hittar det gamla spelet av en slump och oförsiktigt nog börjar spela. Det går naturligtvis som det går och Alan fångas i spelet. Snabbt klipp till mitten av 90-talet och de två unga syskonen Sheperd som hittar spelet och nyfiket börjar spela med diverse galna konsekvenser som följd. Månne kan man se detta som en förövning för regissören Joe Johnston i tekniska fantasiäventyr, ett par år senare skulle han ju komma att göra Jurassic Park III.
Vissa filmer lider ganska snabbt av ett bäst-före-datum, och här har vi tekniskt sett tyvärr ett exempel på det. Gott om kackiga specialeffekter som säkerligen var topline när det begav sig. Idag har vi sett att man kan tillverka det mesta av nästan ingenting, och CGI idag är inte som igår. Således kantiga, ryckiga och stela figurer. Manuset ska dock ha en eloge för sin, stundtals, lekfullhet och ambition att underhålla på bred front, även om helheten känns styckad och saknar naturlig kontinuitet. Eller beror det möjligen på den halvkassa klippningen?

Lagom stor dos av den alltid halvpåfrestande Robin Williams som den vuxne Alan, vilken hoppar ut ur spelet och får fullt upp med specialeffekterna och syskonen Sheperd, där förresten en ung Kirsten Dunst kan skådas som storasyster innan hon växte upp och blev bildskönt lockande i Peter ”Spiderman” Parkers värld.

Jumanji är lite lagom kaotiskt barntillåtet äventyr, spetsat med ambitiösa men förlegade effekter. Antydan till finurlig vuxenhumor och vissa förnöjsamma scener kan dock med förstoringsglas vaskas fram ur det annars enkla och magra manuset. Oförargligt.

Betyget: 2

11 kommentarer på “Jumanji (1995)

  1. Som du säger: den känns splittrad, det blir liksom aldrig något ordentlig av den och man sitter och ser all denna fantasifullhet mer på avstånd. På pappret såg det säkert jäkligt häftigt ut men överföringen har inte funkat. Alldeles för moralisk och senimental. Och vissa effekter var faktiskt rejält sunkiga redan när den kom. Är vi förvånade att jag bara gav den två av fem möjliga när den kom? 😉

    Gilla

  2. Peter: Tycker jag absolut du ska göra! – eller skaffa de gamla titlarna på dvd. Jag fick tag i den här på en loppis i somras….10 spänn och obruten förpackning! 🙂

    bilderord: Nix, vi är inte förvånade. 😉

    Gilla

  3. Den här rullade väldigt friskt i min barndom. Har faktiskt inte tänkt på den så mycket sen dess, så roligt att du lyfte fram den nu. 🙂

    Gilla

  4. Jag såg också den här filmen fleeera gånger när jag var liten. Har inte sett den sen dess men då tyckte jag att den var rätt läskig. 🙂

    Gilla

  5. Jag som tyckte effekterna var supertuffa när filmen kom.
    Nu känns väl dataanimerade galopperande djur kanske inte lika hett men whf, den funkar ju. 🙂

    Gilla

  6. Pladd: tja, vet att jag av någon anledning tänkte på den innan sommaren…och så dök den upp på loppisen…bara att slå till liksom!

    RJ: Läge för omtitt kanske..? 🙂

    Fiffi: Som sagt, den ska ha credit för sin trots allt lekfulla ambition… 🙂

    Gilla

  7. Om jag säger att jag kan räknas som en 90-talist, så kan man ju minst sagt påstå att jag var ung på 90-talet. 😉

    Visst är det märkligt hur mycket smileys gör för tonen i ett inlägg?

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s