Jumanji (1995)

En gammal VHS-upplevelse som nu får en ny chans på det platta mediet i min spelare. Tillrättalagd fantasifullhet om ett mystiskt spel med oanade magiska krafter, som om det vill sig illa kan dra in spelaren i en sorts limbovärld varifrån man endast kan komma ut om någon annan hittar spelet och börjar spela.

Detta är precis vad som händer unge Alan på 60-talet när han hittar det gamla spelet av en slump och oförsiktigt nog börjar spela. Det går naturligtvis som det går och Alan fångas i spelet. Snabbt klipp till mitten av 90-talet och de två unga syskonen Sheperd som hittar spelet och nyfiket börjar spela med diverse galna konsekvenser som följd. Månne kan man se detta som en förövning för regissören Joe Johnston i tekniska fantasiäventyr, ett par år senare skulle han ju komma att göra Jurassic Park III.
Vissa filmer lider ganska snabbt av ett bäst-före-datum, och här har vi tekniskt sett tyvärr ett exempel på det. Gott om kackiga specialeffekter som säkerligen var topline när det begav sig. Idag har vi sett att man kan tillverka det mesta av nästan ingenting, och CGI idag är inte som igår. Således kantiga, ryckiga och stela figurer. Manuset ska dock ha en eloge för sin, stundtals, lekfullhet och ambition att underhålla på bred front, även om helheten känns styckad och saknar naturlig kontinuitet. Eller beror det möjligen på den halvkassa klippningen?

Lagom stor dos av den alltid halvpåfrestande Robin Williams som den vuxne Alan, vilken hoppar ut ur spelet och får fullt upp med specialeffekterna och syskonen Sheperd, där förresten en ung Kirsten Dunst kan skådas som storasyster innan hon växte upp och blev bildskönt lockande i Peter ”Spiderman” Parkers värld.

Jumanji är lite lagom kaotiskt barntillåtet äventyr, spetsat med ambitiösa men förlegade effekter. Antydan till finurlig vuxenhumor och vissa förnöjsamma scener kan dock med förstoringsglas vaskas fram ur det annars enkla och magra manuset. Oförargligt.

Betyget: 2