Mannen utanför lagen (1976)

Dags för western igen.
Kan man någonsin tröttna på westerns? Säkert, men jag tillhör inte den skaran.

Tvärtom, eftersom de kan komma i så många former finns det fortfarande så mycket att tjusas av i denna synnerligen mytologiska del av det amerikanska arvet, ibland dramarealism, ibland oerhört fantasifullt och grovt tillyxat enligt mallens alla stilkoncept men för det mesta enligt den djupa traditionen som omgärdar denna genre.

70-talets westernfilmer känns kanske inte direkt som hämtade ur en möjlig verklighet. Det fanns gott om klyschor, stabbiga repliker och rätt förskönande drag som inte riktigt hör hemma i dagens betraktelser. Sanningen är kanske också att westernfilmen som sådan var på väg att dö ut inom den amerikanska filmindustrin. Samhällsklimatet i USA var rätt hårt i krisens 70-tal och den romantiska bilden av westernmyten ordentligt naggad i kanten. Som varumärke i Hollywoods historia fanns uppenbarligen en glanstid utan dess like under 40- och 50-talen, och något liknande kommer säkerligen inte att upplevas igen.

Säg western och det är, Dirty Harry till trots, inte svårt att börja tänka på Clint Eastwood´s karriär. Ett otal filmer och historier som revolverviftande antihjälte finns att skriva upp på hans digra CV, där möjligen just dagens objekt kan vara ett av hans mindre beskådade alster trots att Eastwood på äldre dar anser att det kanske är en av hans bästa filmer någonsin.

I egen regi gestaltar han den enkle bonden Josey Wales i Missouri med fru och barn, som genomgår en total förvandling den dagen hans familj mördas brutalt av unionsanhängare i efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget. Wales dras med hämnd i tankarna och ansluter sig till den konfederationsgerilla som vägrar erkänna unionen som segrare i kriget. När dess ledare dock bestämmer sig för att lägga ned vapnen vägrar Wales, drar vidare på egen hand och blir nu en efterlyst man med ett pris på sitt huvud som både luriga revolvermän och unionsföreträdare vill lägga vantarna på. Wales själv vill mest få lugn och ro och läka såren efter de tragiska åren, varvid en flykt till Mexiko känns som en naturlig åtgärd.

Det här är egentligen inte så mycket en renodlad western, mer som en gammal hederlig roadmovie. Eastwoods figur rör sig mellan landskap, obskyra små städer och vindpinad vildmark där han möter diverse figurer ur ett brokigt galleri som alla påverkar honom i någon form. Filmen innehåller trots sitt dramatiska yttre rejält med rapp dialog och underfundig humor, speciellt när den motvillige Josey får sällskap på sin färd av den mycket underhållande gamle indianen Lone Watie (Chief Dan George i en underbar roll!) som vet hur filosofera över livets olika irrfärder.

Eastwood målar upp historien i en sorts kapitelsamling där var och ett innehåller en liten sidohistoria som vävs in i huvudhandlingen, för att till slut mynna ut i den obligatoriska finalen. Clint själv som vanligt lite småbutter i sin rollframställning, med ett hjärta av guld trots att han gör allt för att inte visa det. Andra färgstarka roller görs av Sondra Locke (självklart när det gäller Eastwood och 70/80-talet), John Vernon och Sam Bottoms för att nämna ett par. Ironiskt nog ger sig Wales av ut på sin resa mot fridfullhet för att få vara ensam, men samlar sakta och stadigt på sig ett litet sällskap längs manusets alla olika turer vilket gör det till en ovanlig och udda ”familj”.

Mannen utanför lagen är mustig och enkel på samma gång. Självklart innehåller den pangpang i rätt mängder enligt westernfilmens alla regler och standardformer, men också en humoristisk och varmhjärtad livsåskådning som den trötte Wales utsätts för vare sig han vill eller ej. Eastwood hade redan här öga för detaljer och visuella snyggheter. En av de stora westernfilmerna i modern tid som är väl värd att ses mer än en gång.
Nu har jag sett den tre. Med andra ord en mycket bra film!

”Dyin’ ain’t much of a livin’, boy.”

2 kommentarer på “Mannen utanför lagen (1976)

  1. Huh, den här kan jag ärligt talat säga att jag aldrig hört talas om men din recension väcker nyfikenheten. Fast om huvudpersonen egentligen är trott på att slåss, varför lägger han inte ned vapnen när han har chans istället för att bli laglös?

    Gilla

  2. Utan att spoilerförstöra här så kan man kanske säga att Clintan upptäcker att det är si och så med att lägga ned vapnen för att få amnesti… 😉

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.