The Lone Ranger (2013)

Förutom jobbfria dagar och allmänt softande, kan också semester innebära att man gör saker som inte förekommer i de normala förehavandena.
Som att gå på bio mitt på dagen till exempel.

Möjligen passar det sig också sådär särskilt bra att då välja en rulle ur den mer…lättsamma avdelningen.
Så sommarhjärnan inte behöver tänka alltför mycket där i det svala biomörkret. Inför dagens val var det naturligtvis också extra svårt att inte vara till viss del färgad av alla skriverier och recensioner som flödat förbi sedan premiären. Och det har ju verkligen delats ut ordentliga dagsedlar från höger och vänster i det här fallet. En sorts mild hatkampanj verkar ha bedrivits på allt från twitter via gammelpress till filmbloggar världen över, och rösterna har icke varit nådiga på något sätt.

Därför känner jag mig möjligen lite extra, förvånat, upprymd dryga två timmar senare när jag kliver ut i eftermiddagssolen och känner att här har det levererats precis vad jag ville ha!! Det som utmålats som en själlös mjölkko på sommardollars är istället en lättsam, lite dumrolig, stundtals skämmig, men FRISK skojaction! Faktum är att jag gör en pudel och plötsligt ställer mig helt oförstående till vad gnälleriet har handlat om. Vad finns det att hacka på här liksom? Egentligen.

Ok Jerry Bruckheimer återanvänder det gamla beprövade manuskonceptet med ”roliga” figurer och snygg tyngre action utan något större djup. Gore Verbinski vet ju sedan Pirates-tiden hur hantverket ska smällas upp och ihop, med lite ny färg och nya omständigheter. Det är western/äventyr och slapstick på en gång och jag kan banne mig inte känna att det skulle vara tråkigt på något sätt.

Med ett ursprung i en gammal radioföljetong som senare blev tv-serie var det kanske bara en tidsfråga innan ett sådant producentess som Bruckheimer skulle få för sig att blåsa liv i karaktärerna igen (när jag var liten i mitten på 70-talet fanns dessutom figurerna att köpa som actiondockor på leksaksaffären..jag hade skurken Butch och brorsan hade The Lone Ranger och hans häst!)

Mycket av hacket på Johnny Depp tycks ha handlat om att han här gjort en ny vända med Kapten Jack-figuren, men jag menar att så är det inte alls. Hans Tonto må möjligen rent fysiskt och i vissa minspel ha lite Sparrow-varning över sig, men överlag är han här mer återhållsam än vad man skulle kunna tro och det är mer de små gesterna som gäller. Flamsigheten och hurtigheten står då istället Armie Hammer för i rollen som hjälten John Reid. Utan att på något sätt störa dock. Det känns lite som att det är ju trots allt ”så det ska vara här”. Och med den vetskapen blir det ett absolut större nöje att skåda detta äventyrsspektakel. Depp är helt okej, Hammer är fartig, Tom Wilkinson gör en tvättäkta Wilkinson-gubbe på film och det hela toppas av att man slängt in William Fichtner som badass med tillhörande överjävligt utseende. Festligt säger jag.

kan tala med hästar – the western style

Ska man nu ta på sig lite av anmärkningshatten så får det bli i form av att filmen är lite för lång och hade tjänat ännu mer på lite tajtare manus, att genus-o-metern inte har speciellt många utslag (Ruth Wilson´s tappra försök i finalen möjligen blidkar liite) och den stundtals är förvånansvärt mörk (för att vara Disney-familjeunderhållning) i sitt berättande om konflikten mellan den amerikanska ursprungsbefolkningen och den förestående utvecklingen som leddes av framför allt slipade affärsfigurer med noll intresse av att bevara kulturen.

Nähä minsann, i övrigt slår jag här och nu ett slag för att dagens objekt fått oförtjänt med skäll. Det bästa har såklart Verbinski sparat till sist och bjuder på en final som verkligen går i mål med flaggan i topp. Och när hörde man senast overturen till Wilhelm Tell användas så finurligt på film?!

The Lone Ranger bjuder på pangpang, fartiga och snygga actiongrejer, dumroliga repliker, lustiga hästar, sköna westernmiljöer, rättrådiga hjältar och murriga badass på alla möjliga håll. Det känns liksom precis som att man får vad man räknat med från början. En riktig popcornsrulle med tillhörande bombastiskhet.
Orättvist utskälld.
Tycker jag.

full starfull starfull star

8 kommentarer på “The Lone Ranger (2013)

  1. Kan inte uttala mig om filmens kvalitet men det som känns lite tveksamt (även om den nu ska vara en sorglös sommaraction) är ju att casta Depp som indian. Borde väl ha funnits några skådisar att ta till med rätt bakgrund?

    Gilla

  2. Det är fullt möjligt att den är orättvist utskälld och att även jag skulle tycka det om jag väl såg den MEN det intressanta är att inte ens en ”sån som jag” är mer än 0,000001% sugen på att se den. Jag som ser all skit i världen. Dom har misslyckats nåt rejält med allt då kan jag tycka 😉

    Gilla

  3. @Sofia: Mmmm..men betänk också att det ändå från början ska vara ett sommarblockbusterprojekt med firma Bruckheimer/Verbinski/Depp.
    Det, om något, var nog premissen från början…på gott och ont kan det ju spekuleras i givetvis.

    @Fiifi: Jag ska villigt erkänna att inte heller jag kände suget när den dök upp. Det blev helt klart en sorts chansning och spontan impuls att klippa den på bio…DÄREMOT tror jag att väldigt många kommer att se den hemma i soffan på dvd/blu ray när det blir dags vartefter… 🙂

    Gilla

  4. Ingen sommar utan Bruckheimer brukar jag säga på gott och ont (mest ont) men i år blev det ingen Bruckheimer. Det fanns andra filmer jag hellre ville se (men de visade sig inte vara nga höjdare) och filmen gick på knepiga tider i Karlstad men till vintern kan jag tänka mig att det blir en titt lagom till dvd släppet om jag inte ändrar mig ang knepiga biotider.

    Gilla

    • Är man inne i sommar-Bruckheimer-pocorns-träsket låter man naturligtvis icke denna gå förbi. Soffan duger ju den också när vintern kommer smygande…årstiden till trots. 🙂

      Gilla

  5. Trevligt att den var bättre än förhandssnacket. Satan vad mycket dåligt man har hört om filmen. Jag har sett trailern några gånger och då har jag inte aaaaalls blivit sugen. Som du skriver om, det känns som Depp gör en indianvariant av Sparrow. Sen har jag hört några som gillat den ganska mycket på de podcasts jag lyssnar på. Nä, det blir nog en hemmasoffafilm så småningom.

    Gilla

  6. Pratade lite om detta i lördags — det känns ju som om man gått helt fel väg för att marknadsföra filmen. Typ alla man pratar med har blivit avogt inställda tack vare Sporrow-vibbarna och det kan knappast ha varit meningen?

    Gilla

  7. @Jojjenito: ..fast jag vill ju envist hävda att så inte är fallet här med Depp. 😉
    Medaljens baksida för den här rullen är väl att filmmakarna gärna vill gå på den vibben i pr-syfte. Vilket är synd. Säkra bucks…men ibland kan det slå fel också.

    @Sofia: Japp, som sagt..man sköt sig möjligen lite i foten då man trodde att det bara var att dra likheter med piratsagan…Många har ju tröttnat på piratäventyren vid det här laget..
    Här gäller det att försöka se den här rullen som en egen enhet. Skitsvårt förstås…men återigen tror jag att framtida DVD-släpp kommer att göra filmen mer rättvisa än biorundan. Men såklart att det svider i Disneys kassa ordentligt det här. 😉

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.