Lika bra att fortsätta på katastrofspåret.
Dessutom, inte en sommar utan en gammal goding från det mustiga 70-talet!

Här tar vi oss från den amerikanska östkusten till västkusten och ser på hur Los Angeles får vad staden förtjänar (?) Oroligheter i jordskorpan upptäcks, en ambitiös assistent anar oråd och plitar ned en rapport…..som ingen av rang naturligtvis först vill ägna en sekund åt. Herregud, karln är ju bara en assistent!
Big mistake såklart, och snart får man minst sagt anledning att ta snubbens rapport på allvar.

I övrigt som vanligt i katastrofrullar från den här eran, ett koppel individer som alla ska presenteras med skälig scentid innan det är dags för den stora smällen. Här vimlar ett antal gamla bekantingar förbi som t.ex. Victoria Principal (i hiskelig frilla), en slimmad Richard Roundtree, Geneviéve Bujold, pappa-Cartwright Lorne Greene..samt George Kennedy som butter men godhjärtad polis (finns det något katastrofspektakel från det här årtiondet då han INTE var med!?)
I frontlinjen står dock den alltid lika buttre Charlton Heston som rättrådig ingenjör. På hemmafronten problem med frugan Ava Gardner (som märkligt nog dessutom ska föreställa dotter till Greene…man undrar stilla om Greene möjligen var runt 12 år när han blev pappa…?), men snart får han större problem att ta itu med.

När katastrofen väl kommer blir såklart inte nådigt på någon front. Plastmodellerna faller sönder, kameran skakar runt som i en torktumlare för att visualisera L.A´s undergång och människor springer som yra höns innan de träffas av diverse betongblock i frigolit. När sedan den stora Hollywood-dammen brister är det ingen hejd på effekterna The 70-tish Style. Och möjligen är det just det som gör den så charmig i sammanhanget. Här finns ingen topnotch CGI att luta sig mot, inga läckra backdrops ditfixade med greenscreens. 70-talets modellmakare måste ha haft julafton här när ordern de fick var att förstöra downtown Los Angeles på ett så dramatiskt sätt de bara kunde.

Earthquake ser naturligtvis rätt tafflig ut i dag. Skådisinsatserna är tidstypiskt rejält dramatiska med galet överspel på de flesta. Här är det inte snack om de små gesternas arena. Men skit samma egentligen. Underhållningsvärdet är ändå sådär härligt trevligt och engagerande med alla karaktärer. Även om möjligen Heston här går på ovanligt mycket tomgång. Se den i skenet av tidsperioden den kommer ifrån och det blir ganska trivsamt. Faktiskt.
Skakigt i sommarnatten.