Filmspanarna: Konspirationsteorier!

filmspanarna-bredMånadens tema i Filmspanarna måste ju ändå vara rätt perfekt i sammanhanget med film!
Nästan så att det går hand i hand. Vilka möjligheter dagens visuella utveckling och teknik erbjuder i ämnet! Idag är ju gränsen mellan fantasi och verklighet i stort sett utsuddad om man pytsar in lite kraft och fantasi i arbetet med att framställa vad vi ser med våra egna ögon. Och då ligger det ju oerhört nära till hands att föreställa sig hur olika krafter på detta sätt kan ägna sig åt konspiration av allehanda slag. Att föra den stora massan bakom ljuset.
Vad som är sant och inte har vi möjligen egentligen inte sådär jättekoll på idag?
Och vill kanske inte veta?
Inte minst för spänningens skull.

Ta bara det här med månlandningen. moon4
ÅKTE vi verkligen till månen? Kanske är det bara en otroligt avancerad iscensatt hoax? Kanske man upptäckte att det var banne mig omöjligt att utföra det uppdrag som president Kennedy hade lovat i sitt tal början av 60-talet, att sätta en amerikan på månen innan 1970. Kanske man upptäckte på något hemligt krismöte att varken budget eller säkerhet skulle kunna hållas. Att skammen med ett fiasko skulle äventyra de amerikanska västvindarna i det pågående kalla kriget? Hur rädda situationen? Kanske använda det filmiska mediet? En snygg bluff? En avancerad tv-sändning som skulle visa mänsklighetens hittills största bedrift?
En stenhård komplott från myndigheternas sida, en scam av guds nåde, en gigantisk konspiration från den amerikanska staten?

Visst är det kul att tänka att det skulle kunna ha gått till just så?
Kom igen, visst har du någon gång under ditt liv matats med bilder från det historiska ögonblicket? Sett bilder i tidningar, läst om bedriften? Och visst skulle man kunna få för sig att, med dåtidens lite flimriga tv-teknik, det hela skulle kunna vara hopsnickrat i en studio någonstans långt ute i t.ex. Mojaveöknen? Naturligtvis finns en UPPSJÖ av teorier och spekulationer att läsa på nätet! Kanske är det vår tids största konspirationsteori?
Och TÄNK om dåtidens bluffmakare (?) hade haft tillgång till dagens teknik! Tänk om NASA ringt in James Cameron, pytsat upp miljoners och bett regissören tillverka den snyggaste sändning världen skådat? Inte en chans att vi skulle ha genomskådat det!
Så pass otäckt kan man ju leka med film som medium idag. Totalt kollra bort oss.

moon2 moon5

Nu får vi väl ändå hoppas att man faktiskt åkte till månen 1969.
Som varande rymdnörd och uppväxt på allt vad astronauter, Apolloprogram och NASA hette under 70-talet, VILL jag ju tro att det faktiskt hände…det som hände.
Fast man kan ju aldrig vara säker.

Capricon_posterAtt Hollywood förr eller senare skulle ge sig in och tassa på området var förstås bara naturligt. Potentialen är ju kanoners för en hugad filmproducent. Och visst poppade det väl upp lite olika galna alster i början 70-talet…men det skulle ändå dröja till 1977 innan en riktigt vass rulle om ämnet rymdbluff såg dagens ljus; Capricorn One!
Nu handlade den rullen om den första bemannade resan till Mars, och vad som hände när NASA plötsligt insåg att man inte hade finanserna för att skicka astronauter till den röda planeten med den säkerhet som krävdes. Lösningen FÖRSTÅS en snygg tv-bluff inför hela världen. Synd bara att bluffen går åt skogen i samma ögonblick som ödet griper in och på en sekund förvandlar NASA till värsta sortens badass!

GIVETVIS har Flmr ju spanat på den rullen vid ett tidigare tillfälle, den mumsiga recensionen läser du här!
Var rullen rentav en liten blinkning åt de pågående teorierna i ämnet konspirationer, mot världen, och det amerikanska folket i synnerhet?
Ja kanske, liksom en ordentlig känga till just staten då det under 70-talet rådde en otroligt stor misstro mot myndigheterna i USA. Inte minst i spåren efter Vietnamkriget. (som ju också har nämnts som en av anledningarna till att månlandningen var en bluff…alla pengar pumpades istället in i kriget i Sydostasien.)

På senare år, när tekniken erbjudit varje svenne och självutnämnd expert att sitta hemma på kammaren och studera fotografier från månfärderna, har det envist hävdats att otaliga bilder innehåller konstiga vinklar, märkliga skuggor, att ljuset från solen OMÖJLIGEN kan komma från hållet si eller så. Och varför syns inte ditten eller datten!? NASA, som den gamla trogna myndighet man nu är, har förstås försökt komma med bra förklaringar till det mesta av anklagelserna. Men det är inte lätt att avfärda snaskiga rykten och galna teorier när de väl kommit svängning. Dessutom tror jag personligen att en del smarta PR-snubbar på NASA bara sitter och flinar lite förnöjt åt ryktena som inte tycks dö ut. Trots att det gått 45 år sedan första besöket på mångubben skedde.
All uppmärksamhet är ju ändå bra reklam, eller hur?

moon1

”blir det bra så här mr Kubrick…?”

Den kanske skönaste kopplingen ändå mellan just månlandningen och film…OCH bäringen på ett filmgeni…har jag sparat till sist och kommer i modern tid, runt 2002, då det sägs att i början på 1968 kontaktade NASA i hemlighet självaste Stanley Kubrick som precis var klar med inspelningen av sin 2001 – A Space Odyssey och nu ville man att Kubrick skulle ”regissera” sändningar för både Apollo 11, 12 och 13. Kubrick sågs som den rätta personen, via sina scener från månen i just 2001, att fixa ett trovärdigt utseende på tv-sändningarna. Galna historier talar dessutom om att CIA var inblandade på ett hörn och hotade både Kubrick och hans assistenter i olika former!
Naturligtvis finns inga bevis för denna påstådda filmbluff, men visst låter det som ett rätt häftigt scenario! Cameron-spåret kanske inte var så tokigt ändå…?

Film och konspirationer!
Visst hör de ihop!


 

Skynda nu att läsa vad övriga i Spanargänget har att berätta!

 

moon3

MÅSTE vara sant!

Capricorn One (1977)

Finfredag och våren som närmar sig.
Då är det väl lite läge att gräva extra djupt i återtittssäcken och fiska upp en riktigt gammal favorit i the house of Flmr. Och vad det nu skulle ha att göra med finfredag och vår kan man ju fundera vidare på, men det lät kul att skriva.

Hur som haver, här är en film som alltid legat varmt om hjärtat. En sanslös megabluff gone bad och de thrillerliknande effekterna detta lurendrejeri får. Också länge omtalad för klassisk flygscen mot slutet, bara dessa minutrar fick förståsigpåare att sucka hänfört vill jag minnas efter att ha skådat filmen på bio i slutet på 70-talet.

Bakom verket hittas Peter Hyams som både regisserat och plitat ned historien. Likt en Carpenter har han med stadiga steg varit på väg ned i mörka källaren de senaste 15-20 åren, men här fick han dock till det riktigt snyggt och listigt.
Och nu är frågan; gäller det även anno 2012?

Tja, som filmfantast OCH rymdnörd är det naturligtvis svårt att inte tjusas av denna fantasifulla historia om stackars NASA som inte har råd att genomföra den utbasunerade första bemannade rymdfärden till Mars. För mycket pengar på för dåliga livsuppehållande system har slösats. Istället för att svälja förtreten och stå en stund vid skampålen försöker man rädda ansiktet genom att ge sig på en snygg liten global bluff; skicka raketen obemannad till den röda planeten, behåll astronauterna på jorden och genomför snygga fejksändningar från Mars och rymden (vän av ordning har naturligtvis redan konstaterat att det finns vissa logiska luckor i ett sådant här scenario, men för tusan man får inte vara så petig inför en sådan här härlig bluff!)

Synd bara att ingen hade räknat med ödets ironi, raketen brinner upp i atmosfären vid återinträdet mot jorden, och hur ska NASA-kostymerna nu kunna förklara de tre levande rymdkillarna på jorden? Det går ju icke och plan B = avlivning sätts i verket. Varvid våra heroes of the day tar till sjappen ut i öknen från den övergivna militärbas där de huserat eftersom de naturligtvis redan räknat ut vad som kommer att hända.

ser ju bra ut så långt!

Här har vi osande sjuttiotal, gabardinkostymer och breda slipsar, Bobby Ewing-frisyrer och ett styltat skådespel. Här finns också en ung Sam Waterston, en ännu icke brottslig O.J. Simpson och en Bond-liknande James Brolin (vilken ju faktiskt provspelade för just Bond-rollen en gång i tiden!). De matchas mot den sedvanligt slemmige Hal Holbrook som var mästerlig på att spela bad guy i kostym med noll samvete, bara hans sköna dubbelspel mot Brolins filmänka är värt nästan hela speltiden. Hjälpen för trion på flykt blir den snokande murveln Caulfield (en likaledes ung Elliot Gould) som den hårda vägen får lära sig att det kan vara lite halvfarligt att rota i mörkade bluffhistorier.

Som ett sorts dokument över 70-talet är filmen riktigt träffsäker, och kanske en liten känga åt den myndighetsmisstro som fanns i USA då. Den låg på något sätt rätt i tiden, i verkligheten florerade ju sedan länge tex rykten om månlandningens äkta vara eller inte. Actionbitarna blir med dagens mått rätt bleka, men det Hyams lyckas intill perfektion med är att göra de två små helikoptrar som letar efter rymlingarna i vildmarken till en sorts levande insekter, ständigt sökande och till synes kommunicerande med varandra. Mycket effektfullt och visuellt spännande.

Capricorn One är storymässigt fortfarande en fantasifull njutning, inbakad i snygg dramatik med dubbelspel, svek och lite forcerad action. Försedd med tidsenlig filmmusik av Jerry Goldsmith är det fortfarande en pärla att plocka fram med jämna mellanrum. Om än lite åldrad av tidens tand.
Och nu undrar man ju igen: åkte vi verkligen till månen…??