I Spit on Your Grave (2010)

Kombon 19 spänn på Media Markt och det faktum att den gode filmitch håller den här rullen så högt som på 6:e plats över 2010 års topprullar hos sig, gjorde att ett besök i hämnarträsket bokades in när solen gått ned efter ytterligare en finfin sommardag.

Lika finfint får inte stackars Jennifer (Sarah Butler) det när hon vill hyra en isolerad stuga i Nowhere County för att odla sina författartalanger. Först kör hon vilse och tvingas fråga om vägen på den sunkigaste mack man sett på länge, och får dessutom tas med ett gäng hillbillies som sexmobbar henne direkt. När hon väl sen är på plats dröjer det inte länge förrän lugnet byts mot…tja…den sedvanligt klyschiga händelseutvecklingen…ni vet ju hur det brukar bli.

Inget nytt under solen här och Jennifer tycks snart vara ännu ett offer för de svinaktiga män som tycks härja i skogarna i Hollywood-filmer. Skillnaden är dock att Jennifer överlever och bestämmer sig för att det också är paybacktime på de mest grymma sätt hon (eller manusnissarna) kan tänka sig.

För givetvis är det här Jennifer´s show fullt ut. De dumstrutar till bondlurkar som först varit precis så sviniga som behövs för att skapa avsky mot dem, får snart smaka hämnden.
Och det är inte gott kan jag lova!

mobbare får smaka hämnd!

Är filmen nåt att ha då? Sevärd?
Tja, här finns absolut inget nytt att rapportera. Sarah Butler gör dock ett jäkligt bra jobb som den utsatta Jennifer. Våldet är rått och obehagligt i början, blir snart mer filmiskt och utstuderat när Jennifer tar hand om kommandot. Naturligtvis sitter jag och jublar som ett as när de skyldiga dårarna får vad de förtjänar av Jennifer. Precis som filmitch beskriver det; reptilhjärnan får sitt! I övrigt ganska standardiserad i sitt utförande.

Inbäddat i den här lynniga hämnarhistorien finns också en lite sidostory om en av förövarna som kanske inte avhandlas fullt ut. Synd, det vore intressant att se mer om DET dubbellivet. Men, som vanligt, speltiden på goriga storys som det här räcker inte till allt. Här är det grym hämnd som gäller. Till sista droppe.

I Spit on Your Grave varnar på omslaget för chockerande grym och intensiv. Speciellt i denna ”uncut version”. Som vanligt överdrivs det rejält på dvd-omslag och i grunden har man sett allt förut. Badassen får rättmätigt vad de förtjänar och jag hånflinar nöjt åt de grymma öden de går till mötes. Go Sarah! Men ok, Eden Lake är fortfarande bäst i den här typ av filmgenre.
Ok hämnarrulle, men inget jag lägger på minnet.

Sweetwater (2013)

Lite återbesök i western-land igen. Tiden går alltså. Känns ju plötsligt som det inte alls var länge sedan mitt westerntema rullade för fullt. Hade dagens film varit aktuell då hade den naturligtvis ingått i ”utbudet”.

Som den westernälskare man nu är går det såklart inte att låta den här rullen passera förbi obemärkt. Idag hålls det kort…och koncist. Racka puckar och knappast något lullull eller tjabbiga detours. Som att läsa en serietidning…sort of. Kanske är det också så bröderna Logan och Noah Miller hade tänkt sig det hela i sitt nedplitade manus. Logan är den av dem som betrotts med regipinnen och han kör på med en hämnarhistoria av ganska klassiskt snitt. Mot en snygg backdrop av ökenlandskap och solnedgångar på prärien.

Sent 1800-tal i snustorra New Mexico. Hur ex-prostituerade Sarah (January Jones) och hennes man Miguel (Eduardo Noriega) hade tänkt sig att bruka den dammiga jorden går ju en annan citysvenne förbi, men där trälar de på iaf. Livet vore också bra mycket bättre om de inte hade fanatikern och religionstomten Prophet Josiah (Jason Isaacs) som närmsta granne. En dåre som utropat sig själv till Guds ställis i trakten. På sedvanligt manér predikas det i starka ord, lydiga henchemen håller ställningarna och tuktade kvinnor vet sin plats. Naturligtvis fördömer Josiah synd i alla former men det hindrar honom inte att avverka kvinnsen i sängen med rena löpande-bandet-metoden.

Att utmana denne galning är såklart inte dagens bästa val, men när Miguel gör det går det synnerligen illa. Han mördas kallblodigt av Josiah (kom igen..det är ingen spolier…hela filmens setup BYGGER ju på det!) och när Sarah får reda på katastrofen går hon bananas på sitt eget handgripliga sätt. In på banan från vänster också med den märklige ”mobile” sheriffen  Jackson (Ed Harris) som har sina randiga skäl att vistas i området. Också han upptäcker ganska snart vad Josiah är för lallare.

Ja, svårare än så är alltså inte dagens upplägg. När väl konflikterna är etablerade är det bara att ge sig på problemlösningen. Sarah tror verkligen inte på den gamla devisen att förlåta eller vända andra kinden till. Här jävlar ska stämmas i bäcken! The hard way! Predikant eller ej!

Vad jag gillar med den här historien är helt klart tempot, storyn segar aldrig till sig. Klippningen är kanske lite otraditionell i vissa lägen för att vara en western . Men det stör ju absolut inte. Ed Harris gör en mycket märklig kuf till sheriff. Ibland känns han ditstoppad för att fylla ut tiden, ibland gör han den mest oväntade sak. Och kom igen, allt som retar upp en dåre som Josiah måste ju bara bli underhållande. Jason Isaacs spelar kanske dagens roligaste roll? Att vara en elak jävel, och dessutom se riktigt illvillig ut, måste ju vara hur kul som helst. Josiah blir en sån där karaktär man omedelbart hatar när han kommer i bild. Vår hjältinna Sarah kör mer med de tysta känslorna. Uttrycken i hennes ögon skvallrar dock om vad hon känner och vad som är på gång. January Jones gör henne till en effektiv ..men kanske lite endimensionell hämnerska.
Å andra sidan bygger hela storyn på att det är paybacktime, så vem är jag att klaga.

det sista du lär se om du är ett badass

När allt obligatoriskt har avhandlats är det alltså business as usual. Det är ryckvis våldsamt och effektfullt blodigt, som det anstår en hämnarwestern….och Sarah drar sig inte för att skjuta mot kreti och pleti. Alla som står i förbund med Josiah är plötsligt lovligt byte.
Inte utan att filmen i sina bästa stunder faktiskt påminner om de otaliga 70-talare i genren som var sådär lagom stilistiskt våldsamma och spelade på känslor och krut mer än på realism. Till och med lite svart humor trycks in i handlingen, inte minst tack vare den udda sheriffen Jackson.

Sweetwater, aka Sweet Vengeance, är snyggt gjord, matar på i fint tempo och är precis så våldsam som en serietidningsstylad historia kräver. Tillför inget nytt i genren, men det behövs ju å andra sidan inte. Bara att en ny western ser dagens ljus är trevligt värre. Här kan man inte annat än luta sig tillbaka och njuta av hämnar-Sarah i lila finklänning…och hennes blodiga payback!
Smutt!

Hobby-cowboyen filmitch har också skådat hämndens timme, tyckte vi lika..?

Enhanced by Zemanta