Fantastic Beasts and Where to Find Them (2016)

fantastic_beasts_posterJamen det här var ju lite överraskande.

Jag tillhör ju dem som inte alls charmats av J.K. Rowling och hennes Harry Potter-värld. Inte för fem öre. Och då har jag ändå sett alla filmerna (litet HP-tema hittar du här). På tok för mycket ”barnprogram” för mig.

Hur skulle det här gå nu då?
Och framför allt; varför ger jag mig på att titta på ännu en filmstory sprungen ur detta HP-universum? Kanske för Eddie Redmayne´s skull. Kanske för att jag skulle kunna sitta där sedan och säga ”haha, titta…vad var det jag sa…”.
MEN, skam kommer upp på torra land, fan blir präst när han blir gammal…och allt det där…för detta var ju rackarns trevligt! Trodde jag väl aldrig! Häpp!

Vi får oss alltså en storyline som tar sin början i New York 1926. Rääätt mycket tidigare än HP-världen kan man lugnt säga. Vi rör oss trots allt i samma universum så vissa referenser till magin (och personer) går att hitta. Newt Scamander (Redmayne) anländer till NY med en väldigt märklig resväska. En resväska som kommer att tappas bort, förväxlas, öppnas, stängas och öppnas igen. Innehållet är förstås icke att leka med, då den innehåller några av de mer…eh…udda existenser man kan hitta i den här ”normala” världen. Fantastiska (små och stora) vidunder helt enkelt. Vår man Newt får fullt upp med att jaga stan runt för att få koll på sin väskas invånare. Under äventyret träffar han bl.a. på USA-magins företrädare i form av ”magipolisen” Tina (Katherine Waterston) och hennes mystiske boss Graves (Colin Farrell). Plus en sedvanlig hoper andra individer i detta märkliga magiska nätverk. Frågan är dock om inte ”den helt vanlige” Jakob (Dan Fogler) är mest underhållande av dem alla. En helt normal svennebanan som bara råkar komma i vägen för Newt och hans gäng…och sedan liksom bara hänger med på resan. Underhållande gubbe!

Visst ja, en ”mörk kraft” hotar New York också. Och kanske hela trollis-communityt. Hoppsan. Detta känns dock inte lika kul och trivsamt och engagerande som när Newt och hans nyfunna kompisar rusar runt i The Big Apple för att hitta lustiga djur. Filmen är som bäst i dessa lägen. Apsnyggt gjort förstås med sömlösa effekter av ett New York a la 20-talet. Gör sig bra i den här äventyrsstoryn. Någon personlighetsutveckling i karaktärerna är inte att prata om här. Tonvikten ligger på äventyr och olika checkpoints som ska klaras av.

niffler fantastic beasts

rullens kanske charmigaste filur

Redmayne får briljera som den avige kufen Newt med gott hjärta. Han pratar lite kantigt, och ser lite pojkaktigt underfundig ut mest hela tiden. Trots denna look känns den här rullen mer ”vuxen” än HP-filmerna. Är det miljöerna? Personerna? Detaljerna? Fanken vet, men så är det. Dagens regiman, David Yates, har ju också en gedigen erfarenhet av just Harry Potter-filmer och har förstås koll på hur man förvaltar sitt pund på bästa sätt vad gäller dramaturgin och nivån av action/humor. För övrigt också J.K. Rowlings debut som ”riktig” manusförfattare, och det funkar väl hur smutt som helst tycker jag. Enligt uppgift är detta första rullen av ett gäng i en ny franchise. Återstå att se. Biljettkassornas siffror måste väl få säga sitt också, men i runda slängar 230 miljoner inspelade dollars (april -17) på en budget på 180 millar hintar väl om att det finns även en framtid för de här vidunderliga bestarna.

Trivsamt värre alltså i en precis lagom underhållande rulle som engagerar ända till eftertexterna. Och det var väl kul!

 

 

Annonser

HP-manglad!

Mission completed!
Målet är nått och resultatet arkiverat på Flmr. Som ni möjligen visste sedan tidigare har det ju varit Harry Potter-maraton mitt bland alla andra filmer som passerat Flmrs radar.

Ett digert jobb ska jag tillägga, men nu finns i alla fall analysen och resultatet av hela experimentet redovisat här på filmbloggen.
Ni hittar hela genomgången i menyraden ovan under ”Flmr vs Harry Potter” eller klickar här.

Ni som orkar läsa hela texten kommer också att belönas med en liten genomgång av varje film och betygssättning.

Efter denna djupdykning bland trollkarlar, svartalfer, mugglare och allehanda annat löst folk ska det nu bli lite skönt att åter kasta blickarna mot mer realistiska saker som övernaturligheter, galna spioner, adrenalinstinna hjältar, skjutgalna tokar, påfrestande slapstickfigurer och andra dårfinkar….hrm..

Flmr gör en pudel (eller skämmiga avslöjanden #23…typ)

Ok.
Här möjligen något anmärkningsvärt i filmbloggosfären.
Något som kanske känns som helt otänkbart om man är en filmnörd.
Nästan lite vanhelgelse alltså.

Lillgammal ungjäkel ska få en chans!

Men:

Flmr och Harry Potter har aldrig, ALDRIG, hälsat på varandra.
Jo, du läste rätt.

När det begav sig, när hajpen började, lockades jag aldrig av den i mina ögon otroligt barnslige knattens barnäventyr. (Jag hakar upp mig väldigt på barnaspekten här)
Men på något sätt låg filmerna helt fel i min filmvärld.
Kände mig inte alls som en målgrupp.
Inte ens mina barn var imponerade efter att ha läst ett par böcker, och någon sorts aversion bara låg som en trött filt över mig när det gällde allt om detta fenomen.

Nåväl, åren går ju och någonstans runt förra hösten föddes ändå en tanke att man nu en gång för alla skulle beta av filmerna och på så sätt få sig en rejäl sammanfattning av Potter-världen.
Och så tar det ju ett tag innan vissa tankar, kanske inte helt jätteprioriterade, blir verklighet.

Men nu gott folk!
Nu är det dags!
Rullarna ligger och väntar på beskådan, i kronologisk ordning förstås och djupdykning i myllan står för dörren.

Se där, ett höstprojekt så gott som något.