Skräckis från Malaysia är man ju inte direkt bortskämd med.
Så pass ovanligt att det kändes liksom ett måste att ta sig an den här rullen.

En asiatisk regissör, en James Lee, som tagit lite local folklore, blandat hejvilt i den berömda mixern med västs alla måste-ingå-detaljer och sedan slängt fram det hela enligt konstens alla klyschor.

På en avlägsen internatskola händer det minst sagt oroväckande grejer. Eller hände.
Filmen börjar nämligen i slutet, och berättas sedan i flashbacks via en ung flickas förvirrade minne då hon vårdas på sjukhus i inledningen. Men någonting hemskt tycks ha hänt på skolan under terminslovet och den unga Murni verkar vara den enda överlevande (?) Polisen är också där och vill hemskt gärna ha reda på vad som hänt.

Lovande start får man ju säga.
Det unga fartiga tjejgänget Pink Ladies (!) gör lite som de vill på skolan. Energi och hormoner verkar inte vara alldeles lätt för personalen att hantera. Att tjejerna dessutom är lite bortskämda och allmänt taskiga gör ju inte saken bättre. När de sedan får för sig att dra ett pratical joke som inte uppskattas är det droppen. Som straff får de tre dagars arrest på skolan och i uppgift att städa den. Märkligt nog tycks brudarna inte speciellt upprörda över detta utan ser tillvaron mest som en sorts semester.

Snart dock ändring på slackerstilen då en objuden gäst intar stället.
I sin iver att genomföra det dåliga skämtet har de nämligen råkat väcka en lokal demon, en jembalang, till liv! Vilken kan beskrivas bäst som en ganska smutsig variant av The Creature from the Black Lagoon,  med tänder som påminner om de galna figurerna i Critters om ni kommer ihåg. Av någon anledning (som inte förklaras speciellt ingående) är dagens demon out for blood.
Speciellt kaxiga studenters.

Regissör Lee sparar absolut inte på dramatiken, har uppenbarligen studerat sin genre i väst och fyller på med klassiska POV-vinklar, lagom många hörn att behöva runda, ovänliga korridorer och övertydliga jump scares. På pluskontot dock att han aldrig slösar med att visa upp demonen i bild alltför mycket. Filmblodet sprutar å andra sidan i galna kaskader då de olika offren tas av daga via väl utvalda filmknep.
Någon större insats av CGI är inte att tala om. Det känns mer hardcore old style.
Lägg ihop allt detta med den speciella överspelande stilen som hittas i produktioner från sydostasien och ni fattar ju att det blir en märklig upplevelse.

det ena ödet värre än det andra anas..

Hemskheter på begränsad yta med en skara personer som sakta men säkert reduceras. Inte utan att man slänger en tanke åt godingar som Predator och Alien. Har möjligen Lee svävat iväg åt samma håll? Filmens manus tycks annars mest rikta in sig på att ta sig till de olika gore-sekvenserna, och kapar lite här och där i logiken och den bakomliggande backstoryn som ändå kanske behövs i alster från den här stilen. Inte alltid helt lätt att bilda sig en uppfattning om var och varför det som händer faktiskt händer. Men den synnerligen mystiske trädgårdsmästaren som finns kvar på skolan beter sig naturligtvis lite lagom skumt och kan rentav ha något med det hela att göra…?

Förvänta er inga djuplodande turer eller slingriga vägar in i Malaysisk fin – och fulkultur. Demonen används mest som en ursäkt för att ösa på med fejkblod och slafsiga effekter. Det kunde lika gärna varit en galen yxman som hotar de tjattriga tjejerna. Någonstans försöker sig också regissören på lite social åskådning under ett par minuter då de olika tjejernas hemförhållanden kommenteras. Det går dock blixtsnabbt över och fokus styrs upp mot det oinbjudna hotet igen. Lee kör på med raka rör och ser naturligtvis till att drämma in en liten lagom twist i slutminuten.

Histeria blir som att se en ordinär teenslasher från 80-talet med alla klyschor intryckta, doppad i en udda kryddblandning där man både kan känna igen vissa smaker samtidigt som man har fullt upp med att svälja den nya. Överspelat, visst. Och kanske lite taffligt i vissa lägen. Men det är banne mig inget fel slabbet.
Mer intressant upplevelse än bra.