A Lonely Place to Die (2011)

Ännu en rulle som börjar förbaskat intressant, eskalerar en aning för att sedan sjunka tillbaka i en rät slät mix av standardaction och nödtorftig utveckling i manuset.

Den till synes alltid dystra och inbundna Melissa George leder laguppställningen här som bergsklättraren Alison, vilken tillsammans med en grupp likasinnade ska ha lite klättrarkul i skotska högländerna. Naturligtvis med sarkastisk kompishumor och sedvanlig jargong som tillhörande bakgrundsmatta. Det klättras och vandras och käbblas i den kargt sköna skotska naturen innan det plötsligt händer grejer i samband med den obehagliga upptäckten av en liten flicka instängd i låda begravd i marken…men högst levande!

Våra hjältar tar förstås hand om flickan och börjar fundera ut snabbaste vägen tillbaka till civilisationen och en polisstation i synnerhet. En och annan tanke om var gärningsmännen till situationen kan vara finns förstås också, och det dröjer inte länge förrän svaret på det kommer snabbare än man hinner vända blad i det något tunna manuset.

För det är ju så att filmen börjar bra, bygger upp en något obehaglig stämning…kanske till och med lite gåtfull, för att sedan övergå i mer ren spänning och survivalmode. Så länge filmen håller sig i rena ödemarken är det både snyggt och förväntansfullt, men i samma ögonblick storyn utvecklas och blandar in sidohistorien (låt vara att den har anknytning till flickan) blir det genast både tristare och ihåligare.

vem påstod att det är rofyllt i naturen..?

På plussidan dock att regissören, en Julian Gilbey, rappar på rätt bra med de olika personernas öden och det börjar hända både väntade och oväntade grepp ganska snabbt in i filmen. Tempot således helt ok första hälften, med snygg scenografi och tacksam backdrop i form av skotska berg och vindlande forsar.

Melissa George kör på med uppenbarligen väl inövad dystermode i agerandet, trots att hon ska vara hjältinnan på kalaset. Övriga kamrater i manuset gör vad de ska under sina respektive minuter i handlingen och finns liksom bara där som en sorts sidekickar till George.

A Lonely Place to Die är en rätt typisk film som inte orkar hela vägen. Med en intressant start och en svagare utveckling, som om de bästa idéerna tog slut halvvägs. Det som sticker ut under speltidens första hälft förvandlas ju längre det håller på till en ordinär thrillerhistoria som antagligen kunde ha passat i vilken tv-deckare som helst. Inte dåligt, inte bra. Mer slätstruket och ett antiklimax att fnysa lite besviket åt.