Rovdyr (2008)

Ännu en film där antalet personer decimeras allteftersom speltiden rullar på. Ännu en film med de obligatoriska tonåringarna på utflykt.

Ännu en film där den starkaste naturligtvis måste vara tjejen som i början framställs som den svagaste. Ännu en film med skogen som lekplats. 

En norsk sådan.
Hoppsan.

Det är mitten på sjuttiotalet och fyra stinna tonåringar i folkabuss på väg på någon sorts utflykt. Det obligatoriska stoppet på hillbilly-fiket (modell norskt) görs och den ännu mer obligatoriska liftaren dyker upp en kort stund innan allt brakar lös i en högst normal man-har-sett-det-förut-soppa som inbegriper vild flykt i skogen, grymma fällor som slår igen utan förvarning, skrik och förvirring och effekter av variande goregrad samt ett irriterande (och rätt olycksbådande) jakthorn som tjuter i tid och otid när ett par jägare uppenbarligen hittat nya sätt att skaffa sig kickar på. 

Dialogen är till största delen fåordig i skogen, mest degraderad till stön och flämtningar, och när den väl existerar i början av filmen är den rätt svag och allmänt intetsägande klyschig. Norska skådisar som inte direkt agerar världsvant, och vad är det egentligen med det norska språket som gör att det är så förbannat svårt att ta det på allvar!?? Minsta dramatiska lilla scen blir oerhört svårt att titta på utan att börja dra på smilbanden när man hör tonfallet..

En annan grej som känns rätt misslyckad är att de olustiga typerna som härjar skogen känns alldeles för anonyma. Ett par norska skäggiga pellejönsar i keps som inte direkt sätter några avtryck i filmen. Turligt nog är filmen föredömligt kort för att höra hemma i den här genren och på det obefintliga pluskontot kan noteras att regissören Patrik Syversen ändå har en sorts blick för hur vissa scener kan komponeras på ett möjligen gångbart sätt, men storyn känns dessvärre hopplöst ointressant och upprepande. Inte heller den (återigen) obligatoriska lilla twisten på slutet kan rädda omdömet. Även det har man sett hundratals gånger förut.

Rovdyr bjuckar på vildmarksskräck a´la Norge, men inte ens detta möjliga exotiska faktum kan dölja att det är rätt saggigt och fantasilöst. Effekterna får dock svagt godkänt och tillför ett pyttemått av klass till produktionen. I övrigt absolut inget att skriva hem om.
Dessutom, ett dvd-omslag som skriker ut ”Skandinaviens mest hårda skräckfilm” borde vara åtalbart.