The Circle (2017)

I en nära framtid (eller samtid?) drömmer Mae (Emma Watson) om att få jobb på det hippa tech-företaget The Circle (tänk Apple och Google hopslagna), där ingenting verkar omöjligt med elektronikens, datorns och smartphonens hjälp. Den sociala plattformen tas till nya höjder. Mae sväljer till en början precis allt med hull och hår. Hon går dessutom med på att medverka till ett experiment som ska visa hur fantastiskt det är om vi alla alltid kan hålla koll på varandra. Givetvis spricker det i kanterna efter en stund och Mae börjar ifrågasätta hela The Circle.

Jaha. Och?
Filmen berättar absolut ingenting av mervärde. Nada. Istället är den löjligt övertydlig i berättandet och sen blir det bara fånigt när jag ska bevittna Maes ”uppvaknande”. Jäkligt synd, för visst behövs lite kritiska röster i det hysteriskt galna informationsflöde vi lever i. Hade kunnat bli en raffinerad känga åt allt vad uppkopplat heter. Istället blir det tröttsamt mästrande, storyns stakes blir så klyschiga att jag suckar högt flera gånger. Watson gör vad hon kan med en rulle som dessutom känns genomstressad. Tom Hanks dyker upp i 7 minuter som en karikatyr på Steve Jobs. Det känns bara….tröttsamt.
Galet ointressant rulle. Man borde nog läst boken istället.
Waste of time detta.

Det enda av värde här är att salig Bill Paxton och lika salig Glenne Headly spelar Maes föräldrar. Nu är båda skådisarna borta.
Ledsamt.

återtitten: Nätet (1995)

När jag ändå var därinne i arkivet och grävde efter godsaker från ett svunnet 90-tal, råkade jag av bara farten få med mig lite andra alster från förr. Som Sandra Bullock i Hitch-inspirerade bryderier.
Hm, det var ju heller inte igår.

Angela Bennett (Bullock) är ett teknikwiz, sitter hellre hemma och ugglar framför datorskärmar, beställer pizza över INTERNET (som man så gladeligen refererar till här) och aktar sig för mänsklig närkontakt. Trots det åker hon på semesterresa, träffar en flirt och sen skiter det sig som aldrig förr. Såklart.

Lika mycket som man kunde glädja sig åt den finfina kvalitén på gårdagens 90-talsalster, kan man sorgset konstatera att inte alla rullar håller för tidens tand. Speciellt inte technothrillers som bygger på handhavande av state of the art-computers eller andra flashiga grejer. Som var top notch då.

Nu bara ett hånsflin från mig som tittar, och jag lägger upp ett rått asgarv när en sekvens visar ett modem som ringer upp och efter lite plippploppande ansluter till det okända och hemska INTERNET! Ha-ha och herregud! Har man blivit så luttrad? Har utvecklingen gått i så rasande fart..att en liten vanlig thriller i kategorin ”den oskyldiga medborgaren råkar illa ut och måste lösa allt själv”…mer framkallar hånskratt än retroleenden från mig? Alltså, det ÄR bara för galet när Angela ger sig in i INTERNET´s dunkla vrår och knappar för glatta livet på kantiga konsoler och glor in i fetare-än-fetast bildskärmar. Sorry, det går liksom bara inte.

Fast en stor del av skulden måste också läggas på den synnerligen fyrkantiga och överpedagogiska manuset som inte lämnar NÅGOT över att fundera på. Skurkarna är så klyschiga att det blir larvigt. Logiken och upplägget för att driva storyn vidare är faktiskt helt hopplös i vissa lägen..i en sekvens försöker filmens badass (Jeremy Northam) släpa med sig Angela för lite hårdhänt förhör då de ska krama ur henne allt hon vet…i nästa sekvens lyckas vår tjej rymma fältet..och då plötsligt försöker skurken SKJUTA henne! Joråsåatt!

Sandra blir helt fascinerad av det nya ”INTERNET”

Regissören bakom verket, Irwin Winkler, försökte antagligen göra det här till en spänningsrulle om det nya och främmande INTERNET. Elektronikboomen med hem-pc och knastrande modem hade ju precis börjat rulla (man kommer väl ihåg själv hur man satt där och VÄNTADE på blippet och bloppet).

Nätet blir tyvärr en sorts sanning över hur vissa filmer ändå mår bäst av att inte återupplivas. Sandra Bullocks omtalade charm står sig blek här och storyn är mer än lovligt svajig. Rentav hopplös. Full med övertydligheter och ostiga effekter. Ämnet må vara möjligen tidlöst, men flirten med datorer och tekniskt finlir på film känns pinsamt föråldrat.
Tror faktiskt jag tyckte den här rullen var ok en gång i tiden. Hu.

Enhanced by Zemanta