The Mountain Between Us (2017)

Inget nytt på bergstopparna här.
Förutom en massa jäkla snö. En helvetes massa snö. Och två personer som måste göra allt för att överleva. Till och med flörta med varandra.

Jaja, det här är såklart preciiis som det verkar. Klyschigt, ganska förutsägbart och toppad med lite lagom mumsiga logiska snedsteg. Å andra sidan, vad gör väl det ibland om utförandet ändå är rätt snyggt gjort? Och en rulle som sportar upp stabile Idris Elba och rutinerade Kate Winslet, vilka dessutom visar upp en oväntad bra kemi mellan sig, känns aldrig fel. Elba är läkaren Ben som bara måste ta sig till Baltimore via Denver medelst flyg. Winslet är fotografen Alex som ska ta sig hem till sitt eget bröllop. Utgångspunkten är nånstans i Idaho (tror jag, uppfattade aldrig det!). Plötsligt ställs alla flyg in på grund av annalkande snöstorm. Vilket inte stoppar vår dynamiska duo, strax sitter de i litet chartrat flygplan och avnjuter de snöklädda bergstopparna (Rocky Mountains?) från ovan. Ända tills de kraschar. Såklart! Men överlever (piloten hade inte samma tur), och nu börjar dramat (?) med att hålla sig vid liv.

Detta är lite som att glida in på hamburgerbaren och beställa en cheeseburgare och en äppelpaj, rätt gott för stunden…men i samma ögonblick du ätit upp maten har du glömt den. Och snart är du hungrig  igen. Det här är en oförarglig rulle. Jag tänker att den omöjligt kan reta upp någon. Eller, nån finns det väl alltid. Elba och Winslet tar lönechecken och gör sitt jobb. Överlevnad, jävligt mycket snö, en hund, lite hopplös humor, romantik och en puttegnutta av nåt som möjligen skulle kunna kallas småspänning i vissa sekvenser. Detta är såklart ingen rulle jag kommer att minnas i december. Eller ens i juli.

En no-brainer för fredagssoffan. Sämre alternativ finns.

Project X (2012)

project_x_posterOmtalad (?) rulle som jag icke hade sett.
Förrän nu. 10 spänn och obruten förpackning på helgens loppis var för lockande för att stå emot.

3 nördiga sistaårs-elever på high school tror att lyckan till bättre tider är att anordna episkt party. Vad är väl bättre då än att skaka loss på unge Thomas´ (Thomas Mann) födelsedag, när han kommer att få ha huset för sig själv?! Till föräldrarna är förstås budskapet att endast en liten fest för hans omedelbart nära nördpolare är vad som gäller…men tack vare motormunnen och den asjobbige kompisens Costas (Oliver Cooper) uppfinningsrikedom när det gäller att sprida det berömda ordet…är Thomas hus snart hela områdets centrum för festernas fest.

Att få gå på party som i film tycks vara varje skolunges (även i Sverige) dröm. Här ett smärtsamt bevis på att det kanske inte alltid är av godo. Överdriven förstås. Galna grejer händer mest hela tiden. Ibland riktigt roligt…ibland lite mer ett skratt som fastnar i halsen. Jag märker dock att ju längre jag tittar..desto mer övergår mitt flinande i en sorts vanmakt. Kanske i takt med att unge Thomas inser vart det hela är på väg.

Är det en komedi? Ett drama? Ett sorts mörkt budskap om att det som är så lockande i teorin egentligen är något som kan slå tillbaka på ett förödande sätt?
Smårolig början, kaosartad utveckling..och slutet känns…jobbigt. En film som hela tiden tycks pendla mellan nonsens och allvar. Plus lite mörker. En svag doft av Hangover-filmerna dröjer sig kvar…kanske beroende på att Todd Phillips hittas i producentleden?

Märklig film.
Inte speciellt bra, men inte dålig heller.