Superman Returns (2006)

Efter ännu lite grävande i omtagssäcken trillade det plötsligt ur ett koppel superhjältealster som fått legat till sig lite sedan jag såg dem sist.

När äntligen Superman´s comeback aviserades var det säkerligen många som lite skeptiskt undrade hur det projektet skulle te sig, speciellt eftersom Superman-filmerna ju har sin beskärda del av filmhistorien, även om vi väl i ärlighetens namn vill glömma alla delar utom de två första. Nåväl, Bryan Singer hade ju visat med X-Men att han kunde hantera det här med superhjältar, och till och med ge dem lite mer än bara glammig och fräsig yta.

Vilket också märks här. Singer håller sig från de värsta MTV-klippningarna och duracell-tempon och låter historien ta sin lilla tid, vilket också medför att filmen känns betydligt mer genomarbetad och bättre upplagd dramaturgiskt. På minuskontot känns det dock som att den är aningen för lång och tenderar att svaja lite i det (flmr-)omtalade fokuset.

Efter fem år återvänder Superman till jorden efter att ha sökt efter sitt ursprung i en annan del av universum. Tiderna har förändrats och världen tycks ha lärt sig leva rätt bra utan stålis. Lois Lane har också gått vidare, förlovat sig och skaffat barn, vilket får vår hjälte lite ur gängorna trots allt. Intressant manusdetalj som kanske vill visa att även den rättrådige i blå långkalsonger kan vackla i sitt känsloliv och bete sig som en….människa?. En som också gått vidare med nya planer fast i gammal god stil är Lex Luthor, som givetvis har något nytt på gång, vilket även inbegriper att en gång för alla göra sig av med sin nemesis.

Det känns verkligen som Singer är den rätte mannen för detta projekt. Han strör respektfullt antydningar och nickningar till de första två filmerna från förr, och det känns faktiskt inte alls som tröttsamma kopieringar. Däremot går filmen ibland in i lite för gravallvarligt läge, och riskerar därmed att bli aningen för pretto.

Inget fel på effekter och ögongodis dock, och ett par av dessa karameller är riktigt läckra att skåda, som tex det störtande flyplanet som hotar att ödelägga en hel basebollarena. Den största tveksamheten som möjligen fanns inför premiären, huvudpersonen själv, rätas ut till ett stabilt utropstecken. Brandon Routh gör sig mer än väl i den röda slängkappan och ser banne mig ut som en slimmad Christopher Reeve och klarar dessutom av att spela den fumlige Clark Kent på sedvanligt manér. Som Superman lyckas han också få fram känslorna av ensamhet, saknad och till och med svartsjuka på ett trovärdigt sätt. Kevin Spacey har naturligtvis den mest tacksamma rollen som Luthor och kör hela sitt register så som det anstår en mästerbrottsling. Mycket roligt. Kate Bosworth som Lois är det svagaste kortet i samlingen, saknar utstrålning och inte alls i kemi med stålis. Men, man kan ju inte få allt.

Superman Returns är gedigen och har förstklassiga effekter. Känns dock aningen för lång och har en huvudstory som möjligen känns lite för tunn för att den ska engagera fullt ut. Bryan Singer har dock bemödat sig om att inte släppa ifrån sig ett hafsverk, vissa detaljer i berättelsen är strålande och filmen har sina förtjänster, vilket mer än väl motiverar betyget bra, med vissa reservationer.

”You know my um… Richard. He’s a pilot. He takes me up all the time.”
”Not like this.”

 

12 kommentarer på “Superman Returns (2006)

  1. Håller inte alls med om det ändå halvljumna betyget. Det här blev bara fånig och forcerad och Kevin Spacey var totalt malplacerad som Luthor. Nej, Singer gjorde inte alls något bra jobb den här gången tycker jag.

    Gilla

  2. Jag har ställt mig upp och lämnat en biograf mitt i filmen endast två gånger i mitt liv.

    Den första gången var Sliver. Den andra Superman returns.

    Gilla

  3. @Sofia: Men nä då…var det någon som hade kul här så var det väl Spacey!? Låt vara att Singer inte kom upp i samma nivå som X-världen, men tror att den hade blivit betydligt sämre om det varit någon annan bakom kameran… 😉

    @Fiffi: Det må jag säga, det tilltaget torde vara den ultimata recensionen på en film….;-)

    I det här fallet finns det nog dock ett koppel andra filmer jag med lätthet skulle placera på en sådan lämna-biografen- lista…

    Gilla

    • Det låter gött! Själv trodde jag nog att man sett det sista av Stålis i och med Reeves frånfälle, när den här filmen så dök upp….kanske därför jag inte hade sådana vrålförväntningar på den…utan tittade mer föutsättningslöst….

      Gilla

  4. Det är möjligt att Spacey själv hade kul, men jag hade det då inte. Och jag vet inte om jag tycker ”det kunde ha varit mycket sämre” gör att filmen på något sätt blir bättre 😉 Ok, inte lämna-biografen-med-biljett-jag-betalat-alldeles-för-mycket-pengar-för-dålig för min del, men banne mig inte mycket över den nivån.

    Och så känner jag nu en obönhörligt masochistisk längtan att se Sliver…

    Gilla

  5. Den här är riktigt fin! Kanske inte så högt på betygstegen (vi delar betyg) men förutom de senaste Batmans tycker jag det är den bästa superhjältefilmen sen Superman II.

    Gilla

  6. Här är jag helt på fiffis sida, åh vilken besvikelse, långtråkig och alldeles opintressant. Jag gick inte från bion men däremot somnade jag ett säkert tecken på att filmen är trist.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s