Let Me In (2010)

Ok nu blir det lite upp-och-nedvända världen här hos Flimr igen.
Svärande i kyrkan, helgerån och möjligen respektlöst..tja kalla det vad du vill…men å andra sidan är det ju stunder som dessa som gör filmtittande så fasligt intressant!

Vi ylar om uppföljare, gnolar och morrar om remakes och lite rent allmänt undrar vi kanske alla filmnördar vart egentligen filmvärlden, och då Drömfabriken i synnerhet, är på väg. Ta bara dagens titt, varför får man för sig att göra en remake som är nästan identisk med originalet? Ett original som dessutom gick hem även hos den hjärnslöa undertexthatande popcornspubliken i biokomplexen over there.

Ja, frågar du mig så vet jag absolut inte, enligt regissör Matt Reeves ville han göra en personlig tolkning…och det låter väl snyggt så dårå.
Själv är jag bara för jäkla glad att han gjorde en ny version!
Ja du läste rätt.

Så här är det; jag läste boken, underhölls och skrämdes på samma gång av en murrig, sorglig och ryslig historia. Jag såg naturligtvis den svenska filmatiseringen och hade allvarliga problem med att hålla mig vaken! Jag förstår också att jag är ganska ensam om att förhålla mig till filmen på detta vis, men maken till överhypat alster var det länge sedan jag såg. Jag kunde liksom inte se storheten här, bara ett långsamt drama som icke på något sätt berörde mig (och då har det inget att göra med min aversion mot svensk film i största allmänhet. En ruggig vampyrhistoria finns det väl alltid plats för, vilket språk det än må vara…)

Kanske jag inte skulle ha läst boken, brukar jag tänka.

Owen, Abby och....blod!!

Döm då om min stora och glädjande förvåning när en amerikansk remake kan ändra på hela synsättet och få mig att känna på precis samma sätt som när jag läste boken. Hur förklarar man det!? Vad har Reeves gjort som är så speciellt? Inte mycket, historien är ju näst intill plagierad ruta för ruta, men ändå har han fått till det alldeles lysande! Miljön tacksamt överflyttad (man får ju vara jävligt tacksam över att de inte fått för sig att använda svenska namn och spelplatser som ju tycks vara populärt nuförtiden) och försedd med ett annorlunda ljus som förstärker stämningen. Ett par ynka små förändringar i scenval (att aldrig visa mammans ansikte och därigenom alienera henne från Owen är rent Spielberg-genialiskt) och uppbyggnad, men det räcker för att mitt törstande beröringssinne ska gå igång. Reeves version känns både mörkare och mer illavarslande, vilket i sammanhanget blir snaskigt effektivt.
Och plötsligt blir det spännande också! Bara en sådan sak..!

Kodi Smit-McPhee och Chloë Grace Moretz glänser i sina huvudroller och den förtvivlan de båda utstrålar var för sig kände jag absolut aldrig när jag såg originalet på film. Reeves verkar ha haft ett galet observant öga för att närma sig den här berättelsen och göra den aningen annorlunda utan att rucka på den stora helheten. Jag är både imponerad och glad över att en amerikansk remake möjligen kan kännas tokonödig men så snyggt gjord att man utan problem kan förlåta amrisarna deras tilltag.

Let Me In står helt stadigt på egna ben och blir så ruggig, sorglig och sinnesupplyftande som bara en riktigt bra film kan bli. Själv är jag glad över att jag till slut gav efter och såg denna remake, något som inte alls kändes aktuellt bara för ett par månader sedan. Gillade boken, tyckte blaha-blaha om svenska filmversionen och älskade denna, med små detaljer förändrade, kopia.
Så kan det gå. Nu har jag svurit klart i kyrkan.

6 kommentarer på “Let Me In (2010)

  1. Ping: Filmbloggar i veckan – Julen närmar sig | Filmmedia.se

  2. Vad kul att du tyckte så mycket om den här versionen. Jag är glad för din skull och lite impad faktiskt för det är inte helt lätt för en film att få över en trea av dig. Matt Reeves ska känna sig utvald 😉

    Gilla

    • Nä men oj, nu känner jag ju mig som en av de de där gubbarna på läktaren i Mupparna!
      Men det kanske är som den gode filmitch skrev vid något tillfälle; har man sett på oerhört mycket film genom åren blir man lite luttrad och mer svårflörtad…

      Å andra sidan ska det väl inte vara för lätt att dra hem en fyra eller femma heller. Då krävs ju något extra! 😉
      Tycker jag dårå!

      Trevlig helg!

      Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.