Tema Western: Young Guns (1988)

Med tanke på i vilket årtionde dagens bidrag till höstens tema skapades, så var det väl inte mer än naturligt att en sorts MTV-version av en av westerns kanske mest kända karaktärer skulle se dagens ljus. Och varför inte? Hela 80-talet tillhörde väl på något sätt ungdomen…eller? Färgerna, musiken, modet…och filmerna.

Western som genre kändes vid den här blippbloppande tiden rätt stendöd i Hollywood om man kikar lite snabbt i de historiska rullorna och ska tro statistiken. En och annan rulle naturligtvis, men överlag en kategori som sakta men säkert var på väg att trängas ut till den absoluta bakgården.

Kanske var det då ett snilledrag, kanske var det ren förbannad tur, av producenterna James G. Robinson och Joe Roth att plötsligt få för sig att satsa på en film om Billy the Kid. Möjligen hade någon av herrarna också en speciellt bra dag rent tankemässigt då det konstaterades att det inte gick att komma med en ”vanlig” film the old western style. Nä, här gällde det att flörta ordentligt med MTV-generationen annars skulle nog projektet vara dead in the water från början.

The Kid kör egen lösning på problem

Eftersom den unge William Bonney (tja alltså Billy the…) var mest…ung…under sin korta men glansfulla period i verkliga livet, gällde det att anpassa storyn, hitta rätt figur att gestalta Bonney samt omge honom med idel kända namn i rollistan som skulle tilltala biokidsen…om man nu skulle tvinga på dem lite good old western igen alltså.

Någonstans måste man också ändå ge cred till filmmakarna för dagens laguppställning, Emilio Estevez som den lynnige och labile Billy och bakom honom namn som Charlie Sheen, Kiefer Sutherland, Lou Diamond Phillips, Delmot Mulroney, Casey Siemaszko. Alla naturligtvis strategiskt inplockade för att charma, förföra och få 80tals-generationen att känna sig hemma bland de övriga, lite mer traditionella, namnen som Terence Stamp, Jack Palance, Brian Keith och Patrick Wayne (jepp, Johns grabb!)

Storyn då, unge Billy plockas upp på gatan av den hederlige ranchägaren John Tunstall (Stamp) och får en fristad som cowboy på ranchen där redan resten av de ystra ynglingarna ovan finns. Skurkaktigheter i form av boskapsmagnaten Murphy (Palance) hotar och snart utbryter ett regelrätt boskapskrig med förödande konsekvenser för gänget på ungdomsgård…förlåt..den hederliga och goa ranchen. Ytterligare några manussidor senare har också Billy gjort sig ett namn som ökänd lagbrytare, och vips är legenden i rullning.

Om man nu tror att allt detta är ett ihopfabulerat verk för att få fart på en synnerligen fantasifull historia, får man smälla sig själv en aning på fingrarna. Lite slående i luntorna visar nämligen att den verklige Billy faktiskt jobbade under en verklig Tunstall som medlem i  en cowboybesättning (”The Regulators”) vilka alla blev indragna i det s.k. Lincoln county wars i slutet på 1870-talet i New Mexico, en konflikt som handlade om kontrollen över boskap i området och inbegrep både giriga ranchägare och korrumperade sheriffer. Och mitt i alltihop då Billy the Kid.

godhjärtad yngling när det hettar till

Av allt detta har regissören Christopher Cain yxat grovt och satsat krutet (!) på snabbt tempo, oerhört ytliga nedslag i de historiska händelserna för att måla upp en godhjärtad men totalt opålitlig huvudperson. Givetvis med glimten i ögat. Med sina kända namn i rollistan påminner det också om en ensemblefilm, men det är trots allt inte någon tvekan om vem som är huvudpersonen i historien. Manuset vet också att nummer ett måste vara action i alla dess former för att hålla en sådan pass svag historia, som det ändå i sammanhanget är, uppe under speltiden. Snygga shootouts varvas därför med lagom mycket 80-talshumor och skenet av visuell skitighet och laglöshet. De unga aktörernas vita tänder missar ändå naturligtvis aldrig (med några få undantag) att le sina bästa idolsmajl vid väl valda tillfällen. Rent finansiellt var detta dock en smärre succé, med en uppskattad budget på 13 miljoner dollars klirrade cashen in ordentligt och till dags dato har i runda slängar 45 mille ramlat in…hyrfilmsmarknaden inräknad. Troligen mer beroende på formen filmen presenterades i, än genren i sig…

Young Guns är ytlig western från Hollywood i en tid då den här genren inte sågs på med något större hopp. De populistiska greppen med snabb action och fräsiga klipp ihop med lika fräsig musik och lite tönthumor gör att den kanske ibland mörka historien bakom Billys levnadsöde helt kommer bort. Här är han bara go och gla, om än lite galen mest hela tiden. En uppföljare producerades några år senare, men den förtjänar mest glömska. Som film är dagens friskus till temaalster inte bra egentligen, mer som ett trivsamt besök på High Chaparral i Småland.

4 kommentarer på “Tema Western: Young Guns (1988)

  1. Haha, underbart att denna ”klassiker” fick plats i ditt tema 🙂 Men att Dermot Mulroney var med, det hade jag totalt glömt bort. Jag var nog för upptagen med att glo på Kiefer… Och lite på Lou…

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.