Jaha ja, visste du att Abe Lincoln knäckte extra som vampyrdräpare?
Inte jag heller. Tänk så mycket som aldrig kommer fram i historieböckerna. Tur att filmens värld har både tid och fantasifull lust att upplysa oss vanliga dödliga tittare när de gamla skrifterna uppenbarligen utelämnar gamla myter och skeenden.

Skämt åsido, det som från början ter sig som ett ytterst ohelig allians även på film visar sig bjucka på en stunds ohemult rolig och lite lagom stänkigt våldsam upplevelse. Närmare bestämt den märkliga men ändå fräsiga historien om hur den unge Abraham ser sin mor falla offer för en uslig blodsugare och på stubben viger sitt liv åt att hämnas. Snart är även fadern död och hämndbegäret starkare än någonsin hos den nu något äldre Abe (Benjamin Walker). Hämnd i sinnet allena hjälper dock föga när man ska ge sig upp mot listiga och urstarka vampyrer, tur då att hjälpen kommer i form av den mystiske Henry (Dominic Cooper) som lär Abe att handskas med både yxa som vapen och smarta strategier.

USA i mitten på 1800-talet är ju inte bara Vilda Västern, utan också ett rejält fäste för de envisa vampyrerna (som dessutom tål solljus…men iaf inte glittrar!), speciellt i södern där svarta slavar inte bara är arbetskraft utan också brödföda för de överklassiga plantageägande blodsugarna. Nu vill de dessutom ta över resten av landet också, men får plötsligt motstånd i form av den hårdföre Abe som hittar en snygg kombo i och med att han avlivar vampyrer på nätterna och ger sig in i politiken på dagarna när han ser hur slaveriet håller på att breda ut sig och dåliga tider hotar nationen.

Regiryssen Timur Bekmambetov (Wanted) satsar den här gången sina amerikadollar på rasande granna effekter och toksnabb action. Det är Matrix-duckanden i parti och minut, slowmo-effekter, blod som skvätter visuellt tjusigt i alla riktningar, silver i olika former som vapen och skådisar som får jobba orken ur sig framför grönskärmarna. Naturligtvis är det hela absurt överdrivet och ska egentligen inte funka. Men banne mig om det inte gör det!

dräparen i visst underläge

Historien bygger som så många andra galna historier på en (förmodligen lika fantasifull) roman där författaren själv står för dagens manus och lämnar i Bekmambetov´s händer att förvalta det på bästa sätt. Trots all pumpande action och hysteriska effekter stannar filmen ändå upp ibland och fokuserar någon minut på Lincolns politiska karriär, något som förhöjer upplevelsen en aning då fantasi vävs ihop med vissa faktiska händelser i Lincoln´s liv. Trots att den äldre Abe till slut regerar nationen från det vitaste av husen i Washington kan han inte riktigt glömma sin alternativa karriär, och ödesmättade händelser kommer naturligtvis att få honom att plocka fram de gamla fina talangerna än en gång.

Som vanligt också i popcornhistorier som denna spelar det egentligen mindre roll vilka skådisar som får visa upp sig, men både Benjamin Walker som Abe och Rufus Sewell som vampyrboss gör vad de ska. Runt dem en hoper birollskådisar av varierande grad som både kan slåss, väsa med spetsiga vampyrtänder och se ståtliga ut i tidsenliga kläder.

Abraham Lincoln: Vampire Hunter har inte bara höstens kanske fräckaste filmtitel utan också en oförskämt snygg yta att visa upp. Att innehållet är mer åt det ologiska serietidningsstuket kan man lätt förlåta när utförandet ter sig så här friskt och fantasifullt. Helgalen story som faktiskt underhåller finfint ända in i kaklet.