Sommarklubben: Truman Show (1998)

Jim Carrey igen.
Årgång pre-2000-tal.
Här som mannen med huvudrollen i världens största dokusåpa. Truman Burbank (Carrey) vet inte ens om att hans liv är ett tv-program, att allt runt honom är fejk, kulisser och skådespelare. Allt live, 24-7, från jordbollens största studiobygge i LA ut till miljoner tittare framför dumburkarna.

En raffinerat skön framtidssatir (?) som rejäle regimannen Peter Weir serverar.
Låt vara med ett par små logiska luckor i manuset om man synar det i sömmarna, men det är absolut inget man behöver ödsla tid på. Foka istället på den gode Carrey som här faktiskt varvar sin humor med lite mer allvarligt drama i vissa lägen. Såpans ”skapare” Ed Harris får plötsligt problem med sin tv-stjärna när denne mer och mer börjar ifrågasätta allt som händer runt honom, och om det verkligen inte ligger nån hund begraven runt hörnet…
Vad är det som inte stämmer med vissa små detaljer i hans liv…?

Truman Show bjuder en återhållsam men ändå mycket sevärd Jim Carrey.
Ett drama, ett hittepåhopkok, som är så flippat att man liksom köper förutsättningarna och hoppas på det bästa för vår hedervärde och utsatte huvudrollsinnehavare.
Avslöjanden i sommarnatten.

 

6 kommentarer på “Sommarklubben: Truman Show (1998)

  1. Har nog dragit till med en fyra på denna film som får till det över förväntan. Carrey lyckas då och då i dessa lite mer återhållsamma roller och det här är ett bra exempel. Har du förresten sett The Majestic från 2001? Vill minnas att han är än mer återhållsam där och den funkar också fint.

    Gilla

  2. Nämen… Instämmer i M-N’s förvåning över ett så pass snålt betyg. Nu var det ett tag sedan jag såg Truman senast men jag minns den som nära nog en fullpoängare. Och överraskningen när det begav sig — Carrey…i en seriös film?! Och så ska vi inte glömma Laura Linney som gör en helt underbar roll.

    Däremot blev jag inte särdeles imponerad av The Majestic, minns den som blek och sentimental.

    Gilla

  3. Jag håller med om att jag velade ett tag mellan just en fyra och det satta betyget. Sen ställde jag den här Carrey-produkten mot den förra jag såg; ”Galopperande…”.och då kändes det mer rätt med 3 här….men visst…det är en STARK trea! 😉

    Gilla

  4. Jag tycker nog att den här är lika bra som Ace… Men de är ju väldigt olika filmer, styrkan här är ju att Weir siktar aningens lite högre än skrev- och magnivå 😉

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.