Blue Ruin (2013)

Blue_posterDwight (Macon Blair) kan mycket väl vara en av filmhistoriens sämsta hämnare genom tiderna.

Trots denna till synes lite putslustiga approach inför dagens huvudperson, är detta minsann ingen muntergök till film. Snarare tvärtom. En långsam nedåtgående spiral som bara kan mynna ut på ett enda sätt.
Så är känslan.
Och, det är förbannat BRA!

Dessa indiethrillers alltså. De kommer titt som tätt, och del har förmågan att fastna, att fästa sig i skallen långt efter att de är slut. Här är väl vad man kan skulle kunna kalla en slowburner. Storyn tar sin lilla tid, men som tittare blir det mycket tillbaka på den investerade tiden. Bra gjort herr regissör Jeremy Saulnier säger jag! Vilken även stått för manuset. Ibland behövs inte så mycket förklaras, man liksom bara hänger med på resan så ger sig det efterhand. En styrka i filmmanus tycker jag, att våga hålla igen lite.
Låta bilder och stämning sätta sig…och så kommer resten av sig självt.

Det känns som en tyst film. Den gör inte så mycket väsen av sig. Vi möter Dwight i början som en lodare. En bum, som bokstavligen (nästan) lever på gatan. Rotar matrester i soptunnor, stjäl kläder på tork. Och som för övrigt i början ser ut som en liten kopia av Zack Galifianakis.
Ett plötsligt besked får honom så att gå från den diskrete stackaren till en man med ett mål. Men vad?
Filmen som sagt återhållsam och droppar bara små smulor av ett förflutet. Tillräckligt dock för att man liksom sätter sig på helspänn. För jag fattar ju att något är på gång.

Regissör Saulnier målar inte med några yviga gester. Snarare små effektiva drag med en bräckligt tunn pensel. Så pass dock att upplevelsen blir mycket engagerande. Bilderna och stämningen….och manuset lever i mina ögon i samma universum som den ypperliga Cold in July. Är det kanske till och med Coen-känsla över manuset? Vill man känna sådana vibbar är väl det inte alls fel. Tidiga Coen då i så fall.

BlueRuin1

detta blir inte lätt att förklara. på något sätt.

Macon Blair gör hästjobbet i sin roll, den som drar lasset och visar upp en tjomme som känns både trasig och full av inre sorg och ilska och en nästan fanatisk besatthet. Bra lirat av Blair, och hans sorgsna nuna blir en stark ingrediens i den här mörka berättelsen. Är det mer drama än thriller? Japp, säger jag…men när våldsinslagen kommer är de inte att leka med. Ett våld som dessutom känns obehagligt realistiskt.

Blue Ruin är en liten story som växer som upplevelse tack vare stämningen, skådespelandet och förmågan att låta det lite sävliga manuset liksom locka in dig bit för bit i historien. Du vet att det rör sig om något otrevligt, men inte riktigt vad. Och när sanningen..och finalen nalkas…är man liksom fast.
Mycket sevärd!

Idag är vi två bloggare som skriver om den här rullen. HenkeFripps Filmrevyer har också suttit ned och tagit del av Dwights dilemma. Blev han lika imponerad? Check it out!

Annonser

8 comments on “Blue Ruin (2013)

  1. Ny header! Snygg som satan. Bröderna Coen-nivå på den bilden…

    Kul att du också gillade denna film. Jag gillade den lika skarpt som knivseggen som Dwight skar sig på!

    Håller helt med om att denna är från samma origin som Cold in July (min revy kommer ut nästa vecka någon gång).

    Jag fann Blue ruin mycket komisk i vissa scener, pga det absurda i situationerna han hamnade i. Såg du det så också?

    Gilla

    • Helt klart komisk i en del lägen! Nästan klantigheter!
      Ett sorts märkligt avbrott i den pågående stämningen som byggts upp!

      Nörderi: efter att jag plötsligt upptäckte att Devin Ratray som spelar Ben är ingen mindre än Kevins storebrorsa Buzz i ”Ensam Hemma-rullarna” (!) hade jag stora problem med att inte flina varje gång han dök upp i bild…!

      Gilla

  2. Oj, oj. Jag blev inte lika nöjd med denna film. Blev lockad av den snygga postern, men filmen levde inte riktigt upp till förhoppningarna (svårt att ha förväntningar på en sån här liten indiethriller).

    Så här skrev jag om Blue Ruin som fick en stark tvåa av mig. Cold in July gillade jag däremot klart mer. Den fick en svag fyra till en fyra.

    Gilla

  3. Ping: Blue Ruin (2014) | Jojjenito – om film...

  4. Ping: BLUE RUIN

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s