Håller mig kvar i indie-land ett litet tag till.

Kvinnliga debut-regissören Leigh Janiak satsar på långsamt krypande obehag. Med små medel och isolerad omgivning. Bea (Rose Leslie…javisst, Ygritte från GoT!) har precis gift sig med Paul (Harry Treadaway). Nu tänker paret unna sig ett par dagar med varandra i lånad stuga snyggt belägen vid sjö.
Joråsåatt.

Myspyslig början övergår snart i mörkare toner när Paul känner att något inte känns helt okej med sin nya fru. Hon verkar plötsligt inte vara samma Bea som han gifte sig med. Kan det faktum att han hittar henne gåendes i sömnen i skogen en natt ha nåt att göra med det hela?

Har man varit med och glott på film ett tag är det naturligtvis inte så jäkla svårt att räkna ut vad som komma skall. Vägen dit är dock riktigt underhållande…eller kanske obehagligt oroande…på ett nyfiket sätt…? Liten story på begränsad yta. Janiak håller det stramt och de två skådisarna gör det bra. Speciellt Leslie som med små medel gradvis förvandlar Beas personlighet. Man får lite av the chills helt enkelt.

Förvänta er ingen fartig utveckling. Mer krypande obehag.
Filmens svagaste del är annars finalen, men så pass långt gånget i storyn är jag ändå stabilt underhållen av det jag sett. Skådisarnas film helt och hållet. Tredje stjärnan går till dem.