Kategori Andra trevligheter

Apr 2 2013

Casino…hemma!

Haft en god påsk? En trevlig avslappning från vardagen? Sett mycket film?

För dig som inte kan få nog av den luriga spänning som filmtittande kan ge, och har en dragning mot spel i olika former, kommer här ett annat tips; vad sägs om lite casinokänsla online direkt i hemmet!

www.jackpotcity.org/sv är spelföretaget som erbjuder sina besökare ett rikt utbud av spel att välja på. Du loggar in bekvämt från soffan och har chansen till både den stora spänning och möjligheten att dra in lite sköna cash på köpet. Kanske drömmer du om att fixa storkovan i Las Vegas? Håva in den där sköna vinsten som bara tycks finnas i filmernas värld. Varför inte känna sig lite som Joe Pesci i just Casino? Eller George Clooney i Oceans Eleven (utan att behöva göra den där sköna stöten då förstås). Resan till de verkliga spelställena kan dessvärre vara både lång och dyr, men här finns nu chansen att göra resan dit lite kortare.

Väl inne på sidan har du möjligheten att smidigt hoppa mellan de spelformer som passar just dig. I detta internetcasino hittar du troligen ett spel som passar just dig, vilken form det än har.

Kanske du också här får möjligheten att finansiera den fysiska resan till drömställen som tex Las Vegas! Dessutom har du nu chansen att få upp till 5000 kr i välkomstbonus!

Ta chansen och ta del av spänningen.
Hitta ditt spel!

Troligen lika underhållande som en bra rulle!

Mar 16 2013

En Bondig vecka tackar för sig!

Precis.
Tack till alla som har röstat och kikat och kommenterat och på alla sätt engagerat sig i vår favoritagent. Visst är det något visst med honom i alla fall?!

Personligen tycker jag faktiskt det är lite småkul att just en gammal klassiker tog hem ”titeln”! I övrigt på listan hittades ju faktiskt en och annan överraskning också. Vem hade trott att Mannen med den gyllene pistolen skulle kunna slå sig i på Topp 10 tex? (tja, kanske en del av er då…men absolut inte jag!)

Daniel Craig måste ändå vara ganska nöjd med resultatet om han hade råkat kasta en blick på den här listan. Få in två snygga stänkare i den omedelbara toppen bara sådär. Låt vara sedan att han också fick ta hand om jumboplatsen…

Som vanligt ska ju listan ses i skenet av det är snarare roligt än livsviktigt att hitta en resultat i sådana här sammanhang. Det ÄR galet svårt att egentligen jämföra filmer som faktiskt hållit ångan uppe i fem årtionden…

En komplett och lite mer lättöverskådlig lista över denna lilla omröstning hittar ni  nu under fliken Teman, där den får ligga och gotta sig in i framtiden. Alternativt klickar ni här.

Härmed arkiverar jag Bond-aktiviteterna för den här gången (och drar möjligen på några av favoriterna under våren vid väl valda tillfällen…dessutom har jag lovat kvinnan i mitt liv att genomlida QoS en gång till eftersom hon inte sett den…hu!)

Och ni som vill ha mer Bond hoppar med fördel raskt över till bloggvännen Henke, som under våren tar ett bastant grepp på samtliga Bondfilmer ur ett djupare perspektiv och går igenom dem på alla möjliga sätt. Rekommenderas!

Till sist;

James Bond will be back!

Precis som vanligt.

 

 

 

Mar 14 2013

Bond by Flmr & friends: The List! – part IV

Badaambadamm.
Trumvirvlar och trumpeter!

Den absoluta toppen.
De fem vassaste alstren i gruppen!
Essen i samlingen.

Enligt er alla tillsammans alltså.

Naturligtvis, om man tittar på den faktiska verkligheten, är det ju i vissa lägen lite som att jämföra äpplen med päron. Går det verkligen att mäta en 60-tals-Bond mot en teknikpumpad skapelse från 2000-talet? Tveksamt rent filmiskt. Men, som filmserie ändå oerhört intressant och kul att rangordna. På något sätt känns det också som att detta är en klassisk fråga att bolla fram och tillbaka i filmälskarkretsar. Speciellt om man har en kärlek till den gamle agenten.

Listans slutliga utseende tyder ändå på att vi har en bra spridning på gracerna och inte bara trendvindar som blåser starkt. Det tycker jag känns både kul och tacksamt. Och bekräftar min teori om att ni ändå är ett antal Bond-lovers därute.

Med detta sagt..tja…då tar vi väl den absoluta toppen dårå: Varsågoda! (OCH…nä nä….inte tjuvkika längre ned på sidan nu…! Börja från början….)

 Bond by Flmr & Friends: part IV!

5. Älskade Spion (1977)
Den Bondfilm från 70-talet som hade ”allt”? Mycket talar för det. Och era betyg vittnar också om att ni gillar Roggas äventyr med galen domedagsskurk, den snygga Lotusen, envisa Barbara Bach och den helsköne Jaws. Otroligt mycket action i detta äventyr som även innehåller det som ansetts som världens bästa Bond-stunt någonsin. Roger Moore går i mål på den här listan med flaggan i topp i en riktigt livfull film som framför allt känns tempostark och riktigt ”Bondig”. En av mina favoriter också när det gäller Bondlåtar…
poäng: 164

 

 

4. Skyfall (2012)
I min egen recension av filmen skrev jag ungefär att: Bond lyckas med konsten att återuppfinna sig själv samtidigt som han tillförs än mer djup än någonsin… Och kanske var ni fler som kände så. Höga betyg längs nästan hela linjen, dock inte tillräckligt många för att roffa åt sig någon medalj. Craig visade också att dikeskörningen med QoS troligen bara var ett snedsteg och här ÄR han Bond ända in i själen. Blytung dramavinkel på agenten, hans liv och omgivning med en av de mest oberäkneliga badassen någonsin. Belöningen från majoriteten av er blev denna furstliga placering. Och har vi här den bästa Bond-låten ever..? (ja, det är min åsikt dårå)
poäng: 165

 

3. Goldeneye (1995)
Det fina bronset tas lite överraskande (kanske) av Pierce Brosnans debut som dubbelnolla! En snygg liten revansch för den trevlige Brosnan, som med denna kanonplacering på listan också får smaka på finrummet och träsket! Och visst, här var både kritiker och många av er samstämmiga: det är fartigt och framför allt lite rebootande! Kom väl lagom i tiden när det kändes som att man tappat tron på James Bond-filmen som koncept. Snyggt gjord med modern touch som ändå flirtar lite med de gamla koncepten från tiden Moore/Connery. Nya tider, nya skurkar och en Bondbrud som inte betedde sig speciellt hjälplöst. Brosnans bästa insats, och det tyckte era betyg också!
 poäng: 166

 

 

2. Casino Royale (2006)
Vilken superduperdebut av Daniel Craig som 007! Från det att många tvekade på honom som efterträdare till hur många hyllningar som helst! Här kan man dessutom snacka om reboot! Hela filmserien fick sig en ansiktslyftning, och plötsligt kändes Bond friskare, fartigare och mer spännande än någonsin. Att Craig redan här i debuten dessutom tog fram Bonds känslor som ingen annan skådis innan lyckats med kändes nästan häpnadsväckande bra. Här är vi unisont eniga (nästan) i betygen. Trots en djupare story än dittills skådats, inget avkall på tung action och Bondfeelingen bakas in på bästa sätt. En debut som räckte nästan ända upp på tronen! Inte illa!
poäng: 182

….and finally…….

 



1. Goldfinger (1964)
Men titta! Med bara fyra ynka poäng försprång blir det ändå den gamle räven Connery som till slut sätter på sig dagens Flmr-krona i blänkande filmguld!
Vem hade väl trott det!? Eller kanske är det inte så överraskande? Ber man i dessa tider typ ”mannen på gatan” att spontant nämna en Bond-film är chansen faktiskt mycket stor att det blir denna. Filmen kom väl också i ett skede då Bond-hysterin exploderade och det var den här filmen som slutligen fick agent 007 att erövra underhållningsvärlden. Den enda film som fick en 12 som lägsta betyg i omröstningen. Det säger ändå något om er kärlek till detta nostalgiska äventyr. Kanske mer klassisk än bombastisk story, och visst finns här karaktärer att minnas i form av Oddjob, den lurkige Goldfinger själv och Pussy Galore (namnet!!)…samt en viss Aston Martin! En vinnare med otroligt liten marginal, men ändå: vår vinnare!
poäng: 186

 

Där har ni den då kära vänner.
The Bond-List by Flmr & friends!

Förhoppningsvis finns nu en diger samling uppslag till att diskutera och spekulera om listans utseende. För det är ju sådant som är kul! Jag nöjer mig dock med att här och nu tacka alla som ville vara med och påverka denna högst ovetenskapliga sammanställning. Som sagt, det ÄR svårt att jämföra filmer som spänner över ett sådant pass stort tidsspann som James Bond-äventyren gör…men det är allt lite kul att ändå försöka sig på det!

Inom kort får ni också listan i sin helhet här på bloggen!

Så….tack för visat intresse!

Mar 13 2013

Bond by Flmr & friends: The List! – part III

Nu så.
Nu börjar det hetta till!

Topp 10.
Finrummet. Den lite mer exklusiva samlingen. The best of the best.
De tio äventyr som ni tillsammans tagit till er mest av dem alla.

Och det blir både galet jämt när det gäller vissa placeringar, som det blir avstånd mellan andra. Kan man skönja mönster? Några sorts slutsatser?
Spekulationerna kan alltid tas fram.
Precis som det ska vara!
Och återigen: spänningen!

Här rullas nu platserna 10-6 ut.
De hedersamma.

Bond by Flmr & Friends: part III!

10. Iskallt Uppdrag (1987)
Timothy Dalton satsade friskt i sin premiär och lyckades uppenbarligen charma sig ända hit. Detta i ett äventyr som egentligen ser snyggare ut än vad det kanske har täckning för. Kanske var vi så glada över att slippa pensionären Moore? Kanske var det nyhetens behag? Överlag dock bra siffror för Daltons debut, vilket totalt i Bondkarriären ger honom en plats både i det lägre och övre skiktet hos Flmrs omröstning. Väntat..?
A-ha fixar bondlåten enligt gällande stylish 80-tal!
poäng: 135

 

 
 

9. Mannen med den gyllene pistolen (1974)
Är detta listans listans stora överraskning!? Roggas andra äventyr som dubbelnolla tilltalade uppenbarligen så många av er att det räckte till Topp 10. Kan det vara blondinen Britt eller en elak dvärg som lockar? Eller kanske självaste Dracula? Själv tycker jag Moore spelar komedi mest hela tiden i en lövtunn story, som dessutom lyckades väva in den pågående energikrisen i världen i handlingen på ett aningens konstruerat sätt. Här hittas annars faktiskt ett av de bättre stunttricken i Bonds universum. Men…9:a?
poäng: 137
 

 
 

8. I Hennes Majestäts hemliga tjänst (1969)
Grovt underskattad rulle, som här och nu möjligen får sin lilla upprättelse.
Många av oss hyser varma känslor för denna mustiga historia som bjuder på en ny Blofeld och det mörkaste slut som dittills skådats i hela serien. Dessutom: en ny Bond! Inte helt problemfritt kanske, men visst gör Lazenby ändå jobbet med stadig hand? Synd kanske att det fokuserades för mycket på hans insats. Den riktigt bra storyn glömdes bort lite.
poäng: 141

 

 

7. Agent 007 ser rött (1963)
Här är det hårt om placeringarna, men Connerys andra insats i den nya agentserien ligger många fortfarande varmt om hjärtat. Trots sin något åldrade historia och lite simpla actionutsvävningar. Bra med dramatik dock och en ordentlig introduktion till det räliga SPECTRE. En slimmad Connery charmar sig genom östeuropa, slåss på tåg och håller skurksen kort. Tuffare än sin föregångare och majoriteten av er belönade i sann nostalgisk anda filmen med trivsam placering.
poäng: 142

 

 

 

6. Ur dödlig synvinkel (1981)
Efter utflykten i rymden blev det mer jordnära äventyr för Moore här. Och en både snygg och rafflande historia på köpet! Det här gick hem hos runt 80 procent av oss, och befäster spekulationerna om att det helt klart är en av Roger Moore´s bästa insatser som 007. Skönt uppklädd i tidstypisk 80-talsskrud med finfina actionscener både på höjden, under vattnet och i skidbacken känns filmen som det årtiondets bästa äventyr. Vilket också den här placeringen är ett tecken på. Ynka 4 poäng från att faktiskt knipa bronsmedaljen!
poäng: 162
 

 

Hoppsan!
Förvånad?
Oerhört tätt mellan plats 10 till 7, dessutom…20 poäng skiljer mellan nr 6 och 7.  Kan man redan här möjligen börja prata om ”de sex stora”…?  Här vet vi ju nu vilka som gör upp om den slutgiltiga titeln. Blir det en strid om desperata poäng, eller har segraren redan krossat sitt motstånd..? Kan tex rookien Daniel Craig rentav börja fingra på skumpan? Är det en sensation i så fall? Tänker olycklige Brosnan bjuda på en surprise? Ska Connery eller Moore visa att gammal trots allt är bäst?
Har det någonsin varit mer spännande att läsa en Bond-Lista? (förmodligen)

Dags för medaljkamp!

Tune in again and don´t miss the final!

To be continued….

Mar 12 2013

Bond by Flmr & friends: The List! – part II

Så ja.
Då har vi klarat av de lägre skikten i The Bond-List.

Som synes, om man studerar poängen, är det ibland inte alltför stora skillnader mellan filmerna…undantaget QoS och Världen… som ändå hamnade en bit på efterkälken. Är Pierce Brosnan den stora förloraren i sammanhanget så här långt? Nu går vi in på listans mellanskikt, de där placeringarna precis innan den åtråvärda 10-topplistan.  Här är alltså filmerna som inhöstade de största mixade betygen…typ.

Återigen kommer poängen skvallra om att det knivar till sig ordentligt om placeringarna i en del fall…
Precis som det ska vara!
Spänningen!

Fortsätt gärna kommentera och ifrågasätta/fröjdas eller beklaga. Hur är det med dina favoriter..? Känns det väntat so far?

Nu rullar vi vidare….:

Bond by Flmr & Friends: part II!

 

15. Octopussy (1983)
Mellanfilm från Moore och det märks möjligen. Personligen är känslan är att hela historien går lite på tomgång. En del klassiska knep hittas förstås, och det var det några av er som tyckte om ändå. Övriga avfärdar rullen som rejält svag, men lustigt nog håller den sig ändå 10 poäng före Moonraker/Tid för hämnd. Kan innehålla den sämsta titellåten ever…?
poäng: 102

 

 

 

14. Man lever bara två gånger (1967)

Bara ytterligare 6 poäng framför Octopussy återfinns filmen som Sean Connery tyckte var lite besvärlig att göra, och som fick honom att besluta sig för att Bond-karriären var över (iaf tills pengarna lockade tillbaka honom till Diamantfeber). Vår agent på äventyr i Japan verkar också vara lite av en vattendelare hos er vilket märks på svajningarna i betyget. Personligen gillar jag 60-talslooken och de trixiga mojängerna. Bästa Blofeld hittas här (tycker jag!). Fartig finaluppgörelse.
poäng: 108

 

 

13. Leva och låta dö (1973)
Roggas debut som dubbelnolla känns väl rejält 70-talsaktig om något.
Inte så mycket mojänger eller skurk med storhetsvansinne. Samma trend här som i filmen omedelbart bakom. Ni tycker olika. Vänner av äldre Bondäventyr hittar möjligen mer förtjänster här. Synnerligen tätt lopp mellan plats 14 och 13!
 poäng: 109

 

 

 

12. Åskbollen (1965)
Min egen favorit från the good old days.
Connery känns stabil, spelar med glimten i ögat och äventyret känns lagom maffigt och exotiskt efter en ganska lugn start. Många av er är inne på samma linje och belönar med poäng som räckte nästan till att nosa på Topp 10. Finalen känns fortfarande häftig och Tom Jones sjunger titellåten med den äran.
poäng: 125

 

 

 

11. Agent 007 med rätt att döda (1962)
007´s debut i filmsammanhang hamnar precis utanför finrummet. Tonen sätts direkt med snärtiga repliker och snygga badmiljöer på Jamaica. Det märks att många er gillar nostalgin trots att filmen inte direkt osar av högteknologi och widgets. Poängen håller sig stabilt jämna, med en liten dragning åt den lägre skalan…vilket får till konsekvens att den missar Topp 10 precis.
poäng: 133

 

 

 

Sisådär!
Det här var filmerna som hamnade lite i…ingemansland..? Av fem filmer här är fyra från pre-80-tal. Betyder det något?

Som alltid kul att kika på poängen och konstatera att det verkligen är tätdramatik mellan titlarna ibland. Och än mer blir den känslan när vi nu ska närma oss de 10 bästa Bond-rullarna enligt denna lilla omröstning. Här samsas dock faktiskt ändå både jämnhet och vissa avstånd när poängen räknats samman.

Låter det intressant?

Tune in again and don´t miss!

 

To be continued….

Mar 11 2013

Bond by Flmr & friends: The List! – part I

And here we have it!
Ni som antog utmaningen har sagt ert, och nu finns det banne mig en lista som visar vilken Bond-film vi alla tillsammans tycker är den vassaste…detta 51:a år av franschisen.

En lista som också visar vilka 10 Bond-filmer som är de bästa enligt betygen.
Och naturligtvis den sämsta. Ja, hela raddan av 23 filmer har fått sin plats på listan, vilken här och nu ska börja redovisas.

Och jag ägnar i god anda veckan åt att visualisera denna lista för er. Vilket betyder att jag idag börjar med att redovisa vilka filmer som hamnade på plats 23-16, dvs de filmerna som uppenbarligen inte fallit den sammanlagda massan i smaken sådär jättemycket.

Sedan kör vi vidare med plats 15-11 på tisdag, plats 10-6 på onsdag och avslutar med toppen 5-1 på torsdag + en full sammanställning på hela listan.
Naturligtvis är ni med och lämnar era åsikter om vad ni tycker om att just ER favvo hamnar på plats x eller y.

Ok folks, här rullar det igång dårå:

Bond by Flmr & Friends 2013:

 
23. Quantum of Solace (2008)
Att det är svårt att följa upp lyckosamma debuter vet man ju redan från musik- och filmvärlden. Här ville det sig inte alls för Daniel Craig. Majoriteten av er köpte inte alls denna i sanning stentrista historia med ett oinspirerat manus och en regissör (Marc Forster) som uppenbarligen inte fattat Bond-grejen. Hjälplöst mest ogillad av alla i omröstningen.
poäng: 26

 

 

 

 

22. Die another day (2002)
Pierce Brosnans svanesång som dubbelnolla hade säkert förhoppningen att sluta med en snygg flagga i toppen. Därav blev det dock intet då de flesta av er tyckte att detta var en historia som föga lockade era agentsinnen. Inte ens en osynlig bil på Island hjälpte speciellt mycket. Och…visst känns Brosnan lite trött här?
poäng: 42

 

 

 

 

21. Världen räcker inte till (1999)
Inte heller här blev det jubel och trumpeter för den gode Brosnan när ni fick bestämma. Var det möjligen FÖR tråkig historia, fantasilöst i actionleden..eller det faktum att detta års Bond-brud såg alldeles för ung ut för att vara ett forskaress…som dessutom gick under namnet Christmas Jones..?!!?
poäng: 62

 

 

 

 

20. Levande måltavla (1985)
Rogga Moore´s final mission gav vi heller inte mycket för. Kanske mest beroende på att gubben både kändes och SÅG galet gammal ut…? Min egen absoluta bottenrulle i 007-världen. Titellåten var dock helt okej.
poäng: 66

 

 

 

 

19. Tomorrow never dies (1997)
Stackars Brosnan. Har karln paxat nästan varenda bottenplacering? Tja, i alla fall om man ska tro er. Fjärrstyrd BMW från baksätet och sidekickande (!) energiknippet Michelle Yeoh kunde som synes inte hjälpa 007 här… Är det möjligen en släng av ”uppföljarförbannelsen” för en Bond-skådis…?
poäng: 74

 

 

 

 

18. Diamantfeber (1971)
Sean Connerys lekte sig lojt igenom denna hejsanhoppsanhistoria, och det märktes direkt på era betyg. Gamle Sean hade ju här lockats tillbaka av en rejäl hög med stålars för att vara 007 igen. Kanske drog man då ned budgeten på manusförfattandet och satsade mest på roliga prylar….och kufiska namn? (Plenty O´Toole någon…!?)
poäng: 87

 

 

 

16. Moonraker (1979)
På listans enda delade placering hittar vi James Bonds mest utomjordiska upplevelse någonsin. Ingen större nåd hos er, och i radioprogrammet Jansson & Wester i P4 framröstad som den sämsta Bondrullen ever. Dock inget som jag personligen håller med om då vissa klassiska Bondingredienser mycket väl kan skådas här. Plus en av, i mina ögon, de mest torraste och underhållande überskurksen någonsin i form av stele Drax.
poäng: 92

 

 

 

16. Tid för hämnd (1989)
Shakespeare-skolade Dalton tog med Bond på en mörkare resa än vanligt. Här freewheelar han ordentligt utanför agentprotokollet, och orsakade då rätt mycket delade meningar hos er med betygen. Blandat högt och lågt blev domen, vilket dock endast räckte till en delad placering på listans undre regioner. Läcker titellåt, måste dock påpekas.
poäng: 92

 

 

 

Se där ja!
Där har ni de största ”förlorarna”bland Bondfilmerna när ni har sagt ert.
I morgon tar vi oss an mittenträsket..

Tune in and don´t miss!

to be continued…

Mar 6 2013

Glöm inte Bonda!

Du har väl inte missat den pågående aktiviteten där vi tillsammans sätter ihop
THE Bond-List!?

Fram till och med den 10 Mars kan du skicka in ditt förslag på hur den ultimata topplistan på 50 års Bond-filmer borde se ut.
Detaljerna hittar du här!

Om du behöver komma i stämning, eller har ett dåligt minne, kommer här lite hjälp på traven…allt ackompanjerat av kanske den bästa Bond-låten av dem alla (?!) genom tiderna:

(tack till royale with cheese för klipp-tipset!)

Feb 27 2013

Filmspanarna: Barndom

Jaha ja. Ok.
Då kör vi en liten walk down the memory lane i dagens Filmspanartema.
Som vanligt är vinklarna oändliga på det aktuella ämnet.

För mig kanske månadens ämne är som gjutet för att minnas tillbaka lite. Hur det hela började. Vad som lade grunden till detta (i en dels ögon kanske onormala) intresse. Har jag alltid varit filmtok? Eller, vad kommer det egentligen ifrån?

Som vanligt står svaret att finnas i Barndomen.
En barndom som i mitt fall präglades av en alldeles normal uppväxt i en alldeles normal Svensson-familj under det glåmiga och tunga 70-talet. Ämnet sport kom tidigt in i livet via en pappa som spelade fotboll och gärna överförde intresset på oss barn. Och inte oss emot. Klart vi anammade det och sport är fortfarande en förskräckligt tung post i mitt liv. En ganska skönt tung post alltså.

MEN, det fanns ju något annat också.
Det där mediet med rörliga bilder. En gång i tiden fanns det ju bara två kanaler i den svenska tv-apparaten, inte så gott om filmer och tv-serier. En del i färg och en del i svart-vitt. Jag och brorsan konsumerade naturligtvis barnprogrammen och alla andra hejsanhoppsan-ihopkok som fanns då.
Och sedan fanns det ju de där filmerna som ibland gick lite senare på kvällen, kanske en fredag, kanske en lördag. Vi började få vara uppe lite senare, och hade man tur kunde man nu få se en gammal hederlig actionstänkare i form av en western, eller någon fanatsifull rysare om förvuxna myror som attackerade världen…eller nåt. Oftast naturligtvis färglöst och med ett produktionsdatum omkring 50-talet. Men vad gjorde väl det? Man var liksom fast.

Fast i spänningen och fantasins värld.Sedan kunde man ju gå på bio också. Matiné.
Jaha ja, det var tecknade äventyr med Kalle och co, muntert tillrättalagt med Pippi Långstrump och fnissigt roligt med Emil-filmerna.

Men, den verkliga tjusningen kom när man började gå matiné själv. Utan föräldrar. DÅ kunde man verkligen glida in i biomörkret och känna fantasins vindar svepa över salongen. Långt innan begreppet Filmstad ens fanns låg min stads biografer utspridda lite överallt. Olika biografer körde olika matinéer på söndagarna. Det fanns alltid plats för tidigare nämnda inslag där, men vid det här laget var jag så gammal att jag började leta upp nya filmiska fronter. Filmer som bara drog mig djupare in i filmens fantastiska värld…

Äventyrsmatinéerna.
Ah, så spännande. Och snyggt.
En ny rutin började i mitt liv. Söndagarna fylldes med filmer som Robin Hood, Scaramouche – de tusen äventyrens man….och De Tre Musketörerna.
Bland annat. Filmerna med fart och fläkt. Vars äventyr man sedan kunde leka på vägen hem.
En pinne blev ett svärd, en bergknalle blev ett slott att anfalla.
Dessa lekar, denna fantasi, dessa underbara gamla äventyrsfilmer.

Men det var inte nog med det.
Absolut vassast i biomörkret var ändå Tarzan. Denne snyggt vige äventyrsman som svingade sig i studiolianerna och ALLTID fick badassen på fall. Å så kunde han ju liksom alltid få hjälp av de vilda djuren. Och en snygg fru i djungelkojan. Johnny Weissmuller var naturligtvis The Man. SuperTarzan. Men visst, det gick väl bra med Gordon Scott, Lex Barker eller Buster Crabbe också. Egentligen otroligt att jag minns dessa skådisnamn än.
Håhåjaja säger jag  bara.

Ja, man kan nog ändå säga att mitt galna filmintresse verkligen fick en solid och stabil grund där bland biofåtöljerna i mörkret. I kombo med fantasin och känslan att flyga iväg till andra världar och platser. Där man kunde beundra hjälten (och hjältinnan) och kanske för en sekund vara precis som de.

Åren har gått, världen förändras. Filmvärlden förändras också och nya skapelser ser dagens ljus i takt med att också filmtekniken utvecklas. Nu tar vi del av historier och visuella produktioner som man antagligen inte ens hade kunnat föreställa sig en söndagseftermiddag på en matinébiograf.

MEN, gemensamt med då och nu är den där underbara känslan av att du är med om något speciellt när du ser en film. En utflykt till fantasin där sinnet och känslorna får vara med och leka. Eller oroas.
Trots att jag fysiskt lämnat den lille knattens tillstånd för länge sedan, är jag ändå samma förväntansfulla parvel när en förtext rullar upp!

Och vet ni, det är helt galet förtjusande fortfarande.

Och nu som vanligt….

……bloggvännernas tolkning av månadens tema:

Addepladde
Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Filmparadiset
Fripps Filmrevyer
Jojjenito
Mode+Film
Moving Landscapes
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Feb 20 2013

Bond by Flmr & friends!?

Kamrater!
Av en tillfällighet som ser ut som en tanke faller det sig så smutt att ärade bloggkamraten Henke och yours truly tänker ägna oss en stund åt den gamle brittiske agenten. Igen!

Lagom till Skyfall-släppet till hemmasofforna tar vi nu ett par olika grepp på fenomenet.
Läs gärna om Henkes trevliga projekt här.

Från Flmrs håll dårå inbjuds det här och nu till att medverka i framtagandet av den ultimata (?) topplistan över Bonds alla filmer. Tanken är att ni och jag tillsammans ska rösta fram hur listan ska se ut. Kan det vara den slutgiltiga listan på vad vi alla tycker om den gode agentens otaliga äventyr?

Hur göra?
Jo, det finns ju 23 st riktiga (officiella) Bond-filmer (trams som David Niven-komedier och tröttsamma nyinspelningar på Åskbollen göre sig icke besvär!)
Du tar således och sätter 23 poäng på den film som är din absoluta favvo, 22 poäng till den du tycker näst bäst om osv…ändå ned till den sämsta som då får iaf 1 poäng.
Inga konstigheter? Lite som Mello-omröstning ju!

Maila sedan din lista till moi, så räknar och sammanställer jag allting till en totallista som kan presenteras här på bloggen.
Vore inte det lite kul så säg? (nu ska alla som läser detta hojta jaaaa…!)

Hur många av oss har kanske inte gått omkring och ältat detta med Bondfilmerna genom åren? Och funderat på vad andra tycker?
Här är nu chansen! En litet projekt öppet för såväl Filmspanare som övriga besökare på Flmr.
Spread the word helt enkelt!

Fundera, fundera lite mer, plita ned dina poäng, justera när du sovit på saken…och skicka sedan hela listan till: flmr01@gmail.com

Ska vi säga att du har fram till och med söndag 10 mars på dig att fundera?
Ja det gör vi.

Jag har min lista ganska klar för mig!
Har du?

OCH….

….de muntra kandidater du ska värdera är ju som följer:

  • Agent 007 med rätt att döda (1962)
  • Agent 007 ser rött (1963)
  • Goldfinger (1964)
  • Åskbollen (1965)
  • Man lever bara två gånger (1967)
  • I hennes majestäts hemliga tjänst (1969)
  • Diamantfeber (1971)
  • Leva och låta dö (1973)
  • Mannen med den gyllene pistolen (1974)
  • Älskade Spion (1977)
  • Moonraker (1979)
  • Ur dödlig synvinkel (1981)
  • Octopussy (1983)
  • Levande Måltavla (1985)
  • Iskallt Uppdrag (1987)
  • Tid för hämnd (1989)
  • Goldeneye (1995)
  • Tomorrow never dies (1997)
  • Världen räcker inte till (1999)
  • Die another day (2002)
  • Casino Royale (2006)
  • Quantum of Solace (2008)
  • Skyfall (2012)

Må bäste agent vinna!

Jan 30 2013

Filmspanartema: På Väg!

Jahapp, årets första tema lyder som ovan. 
Hur närmar man sig det då?
Som vanligt finns det ju tusen ingångar och vinklar på dessa mustiga ämnen. Vinklar som också gör att man kan ta sig an rubriken på de mest oväntade och väntade sätt, vilket naturligtvis är det roliga i sammanhanget.

Idag kör jag en sorts komboapproach, försöker som vanligt hitta en vinkling till min egen vardag och liv, och avsluta med en med traditionell glimt av vad ett praktexempel inom filmvärlden skulle kunna vara när det gäller ovanstående.

runt Vättern har mången bra formuleringar kommits på!

Förutom att vara kontorsknegare, hobbyrecensent och filmdåre i största allmänhet är jag också sedan ett par år särbo med en alldeles fantastisk kvinna. Vi har rätt många mil mellan varandra, vilket innebär ett antal timmar  i bilen på vägen varannan helg när vi träffas. Ganska snart upptäckte jag att det också gick att förena nytta med nöje under dessa fredagseftermiddagar i bilen när det gäller mitt bloggande om film.

Normalt ser jag på film i veckorna, filurar och  funderar ett tag på bra inlägg, och till slut hamnar orden på bloggen. Nu upptäckte jag också dessutom att istället för att sitta och bara lyssna på musik och  glo ut på den svenska naturen medans jag körde, kunde jag ju istället fundera på hur nöjsamma(nåja) bloggrecensioner i loopen skulle kunna utformas. Här låter jag nu alltså E4:an söderut från Östergötland till Småland vara backdropen för många av mina recensioner som hamnat här på Flmr.

Att se film är ganska underbart som nöje. Att fundera på film och hur man vill formulera sig kring detta fenomen är ock ganska härligt. Här har således funnits många stunder för tankar på vinklingar, infall och beskrivningar på innehållet i de filmer jag älskar att titta på. Givetvis gäller det att ju bevara de oerhört smarta tankar som man kan få i skallen under sin solofärd längs den svarta asfaltsfloden genom vårt land, men det har nästan alltid löst sig med proceduren att vid första bästa tillfälle plita ned speciellt bra funderingar, eller att helt enkelt bevara dem extra bra i minnet. Således kan nu avslöjas att många av de poster som publicerats här på bloggen garanterat har tillkommit genom en nördig tankeverksamhet av en man i en bil PÅ VÄG någonstans i vårt avlånga land.

****

Såja, från denna ansträngda ingång till dagens ämne, raskt över till ett exempel på ett alster som jag personligen anser vara bland de bättre i att väva in dagens rubrik i sin existens:

plattan i botten!

När gamle Alvin Straight plötsligt får för sig att hoppa på sin motorgräsklippare (!) för att bege sig otal mil genom den amerikanska landsbygden mot en sjuk bror och en möjlig försoning, är detta filmmagi med begreppet roadmovie i annorlunda tolkning. I David Lynch´s regi blir det extra trevligt då Lynch för en gångs skull verkar satsa på feelgood nästan hela filmen, och lämnar sin svarta fantasi och dolda agendor utanför. Filmen är naturligtvis The Straight Story från 1999, och visar upp ett USA som banne mig ofta inte skildras…det positiva och vardagliga där välviljan och faktiskt myten om den goda medmänniskan för ett par ögonblick får vara verklighet. Slitne Alvin (Richard Farnsworth i sin sista roll) möter på sin mastiga och långsamma färd ett otal karaktärer som alla har något att berätta och påverkar Alvin på ett eller annat sätt, liksom vice versa.

En film som egentligen låter oerhört banal, men som alltid påverkat mig på ett varmt och hjärtligt sätt. Jag har säkert sett filmen ett par gånger vid det här laget, och slås alltid av hur snäll filmen är, och hur varmhjärtat filmmediet kan utnyttjas. Det är Lynch med finstämd berättarstil och jag tror verkligen på att han velat få till en mjuk och trevlig tro på det som kallas medmänniskan. Kanske han här tar en liten detour runt alla de vanligtvis mörka och gåtfulla historier som annars verkar vara hans signum…?

Alvin är hela tiden PÅ VÄG, men han tar sig också tid att verkligen möta de människor han…eh…möter längs vägen. Det är enkelt i dialogen, men samtidigt levande och vitalt. Att det hela sedan också baseras på en verklig händelse är naturligtvis än mer förtjusande.

Se där, ett exempel på när begreppet PÅ VÄG korsar mitt filmsinne under trevliga former och ljuv musik uppstår. Rekommenderas varmt för alla som ännu inte sett den!

Och nu…., nu hoppas jag att vi är på väg mot den ljusare delen av året med fullt fart!

Joråsåatt!

Och Du:
…nu som vanligt över till de andra Bloggisarna nedan för att kolla deras tolkning av månadens tema.
Seså, skynda!

Addepladde
Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Filmparadiset
Fripps Filmrevyer
Har du inte settd en?
Jojjenito
Mode+Film
Moving Landscapes
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Dec 30 2012

Filmspanartema: Omstart!

Årets sista tema i finfina sällskapet Filmspanarna. 
Omstart. Jaha ja, meaning what? Reboot, nystart, justerad kurs?
I filmvärlden måste det ju vara ett av de vanligaste uttrycken i dessa moderna filmtider. Trendordet framför alla verkar vara Omstart. Gamla sagor ska få nya kostymer. Töntsunkiga 80-talsfilmer förses med ny rafflande CGI och manglas ut till kidsen som inte ens var födda när originalen kom. Inte-så-gamla-succéer får också en ny släng av sleven och drar in lite nya dollars på bara just det fenomenet.

Själv tar jag idag och väver in ordet omstart i såväl filmvärlden som i verkliga livet. Och av som en högst förtjusande tillfällighet korsar dessa två händelser faktiskt varandra.

På senhösten 2006 dök han alltså upp. Den nye. Den omtalade och omsurrade. Och det var inte bara han. En hel filmserie tog plötsligt nya friska tag, räddes inte att ventilera ut det gamla och fylla på med nytt piggt blod.
James Bond.
Fram till nu farligt nära kanten till vattnigt blaha. En franschise som i slutet gått på rejäl tomgång. Skulle man överhuvudtaget kunna rädda den gamle agentens anseende med någon sorts värdighet? Resultatet blev ju helt galet enastående, det vet vi ju alla vid det här laget. Ett manus som släppte sargen och vågade lita till sin egen attraktion och styrka. En ny James Bond i Daniel Craig´s skepnad som plötsligt förtrollade oss i åskådarleden. Var det möjligt? Ja det var ju verkligen det!

Och på en av alla dessa knökfulla bioföreställningar satt så en kväll jag. Förstummad och betagen av det jag såg på duken. Men också lika tagen och förstummad av det faktum att kvinnan som satt intill mig på just  denna föreställning stod för en omstart i mitt eget liv. Vi höll varandras händer hårt genom hela föreställningen och ibland, i smyg i skenet av något actionpåhitt där uppe på duken, kunde jag inte låta bli att kika på henne…sådär som bara en fånigt förälskad filmnörd kan göra. Mitt liv hade också plötsligt och lustigt fått en ny injektion. Kanske hade min livsserie gått på tomgång ett par år…men nu släppte jag plötsligt sargen och kastade mig likt en topptrimmad Daniel Craig från den höga byggkranen.

Den nye Bond i Craigs kläder tog världen med storm, det kändes som att det sting av tvekan som funnits med ens bara sveptes bort i en storm av snygga bilder, ett djupare manus, en ny stil som inte var rädd för att göra sin huvudperson både mänskligare och mer bekymrad i livet.

bond3

Själv klev jag den kvällen ut från biografen med synnerligen behagliga känslor i kroppen. Dels en ny hjälte i stan, som inte bara räddade sin filmserie utan också lyckades med bedriften att ta den till en helt ny nivå, helt klart är Casino Royale en av de absolut bästa Bond-filmerna i hela serien….och dels var jag från och med nu inbegripen i en underbar livsresa med mitt hjärta som bankade lika hårt som kanske vår favoritagents gjort när han först fick syn på filmens leading lady.

Åren har runnit på, den nye Bond har hunnit visa prov på ännu mer färdigheter och när man minst anade det kunde till och med Craig´s version av agenteriet ta sig till ännu en fantastisk nivå när Skyfall rullade in i höstas och tog oss med en sorts storm ännu en gång.

Och själv går jag fortfarande på den där sköna känslosamma stigen i livet där adrenalinkicken fortfarande är lika hög som efter det värsta actionstuntet varje gång jag tittar på henne som går bredvid.

Och, självklart satt vi där förväntansfulla tillsammans i biomörkret när Adele´s fantastiska version av ”Skyfall” sakta letade sig ut ur högtalarna…

Omstart.

Och, som vanligt är nu ordern att du genast tar dig över till de andra bloggisarna och läser vad de har att förtälja i ämnet:

Addepladdes filmblogg
Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Fripps Filmrevyer
Jojjenito
Mode+Film
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Dec 23 2012

..and to the whole world: Merry X-Mas!

Denna blogg ber att få önska alla en go och mysig jul!

Nu kopplas det ur ett par dagar och ledighetens mjuka filt tar lite plats. En och annan skinkbit, glöggmugg och köttbulle lär väl hitta hit också.

Om mellandagstristessen (ha!) skulle bli för svår kanske ett och annat inlägg hittar hit..annars tar vi sats mot 2013!

Lebeman, livsnjutare, the spirit of all mankind!

God Jul!

Nov 28 2012

Filmspanartema: Snö!

Well….it´s that time of the year again…eller….?
Det är ju så det brukar heta i dessa veckor på året när julmånaden närmar sig. Temat denna gång i Filmspanarkretsar blev inte helt ologiskt Snö, och hur förhåller man sig till detta väderfenomen och på något sätt kopplar ihop det med filmens värld tro?

Det finns naturligtvis ett otal inkörsportar på  just det om man sätter sig ned och plågar sin hjärna med allehanda tankar om hur snö förhåller sig till film på de mest vanliga och för all del ibland ganska udda sätt. Själv slås jag direkt av två tankar; att snö på film minsann nästan aldrig är som snö i verkligheten och att snön i rätt många läger används som en effektiv ingrediens för att framkalla en speciell stämning eller varför inte en visuell effekt. Dagens lätta raljerande kommer alltå att handla om snö och film ur ett icke på något sätt jättedjupt perspektiv.

Om vi nu börjar med det här med snö på film vs verkligheten. Det mest iögonfallande; snö på film ser alltid, ALLTID, mycket snyggare ut än i verkliga livet. Här pratar vi oftast stooora fina flingor som singlar ned i en sorts finfin poetisk rörelse. Till och med i en sådan miljöförstörd storstad som New York ligger alltid snön kritvit och lockande i vartenda gathörn om så manuset kräver detta, när den inte faller jämntjockt över skyskraporna och framför allt klär in hela Central Park i den snyggaste av vinterskrudar man kan tänka sig. Inget smutsigt svart blask där inte! Dessutom faller snön (nästan) alltid stämningsfullt stilla, aldrig hysteriskt regnblandat. Visst, det förekommer filmer som kräver en rejäl snöstorm, men det är fortfarande då den vita, tjocka, snön som kastar sig mot jordytan, inte det gloppiga och dystra regnblandade inslaget som vi allt som oftast har här i södra delen av gamla Svedala. Och när det drar sig mot jul i filmens värld finns det ALLTID snö, ja om nu filmen inte utspelas i södra Los Angeles förstås..

jacka på sig…här ja.

En annan mycket roande insikt med snö på film, är att i scener där snön är en del av scenografin, kanske mestadels i actionfilmer, verkar ingen direkt frysa arslet av sig. Tvärtom springer både bovar och hjältar ofta runt i kortärmade tröjor, skjortor, linnen och till och med bar överkropp. Som om alla kör en unison John McClane på ett ungefär! Filmsnö är ju just filmsnö…men lite anmärkningsvärt blir det allt då och då. För att inte säga komiskt.

Och så det här med att snö faller vackert på vita duken. Naturligtvis ett synnerligen smart sätt att försätta tittaren i ett visst sinnestillstånd. Oftast det positiva, för i de flesta fall ska ju snön ändå signalera något kul och glatt och skapa varma känslor inombords. Å andra sidan, ibland snygg visuell förhöjare av effekter som kanske ska vara lite mindre….trevliga. Och till och med försätta åskådaren i ett visst sinnestillstånd av obehag och dysterhet. Kall snö kan med andra ord funka helt perfekt när det gäller fruktan också!

Häng nu med på några snabba och korta exempel där både ljus och mörker får plats i snön:

”får vi be om ett snöfall på julafton…?”

I Ensam Hemma styr ju unge Kevin upp sin föräldrafria vecka i snygg Chicagoförort och fredar hemmet mot tjyvarna med till viss del hjälp av snön. I större delen av filmen ligger den förortsvita snön just bara där…för att sedan lagom till julafton och filmens upplösning börja falla tyst och vackert utanför fönstren. Mycket stämningsfullt och snygg övergång till den familjära känslan i filmen från den lite mer flåshurtiga komiken.

tokig svensk dekorerar snön

I murriga Fargo håller snön hela filmen i ett mindre järngrepp och här får man brottas med både kyla och snöglopp av det mer dramatiska slaget. Bilar sladdar, det är dragiga hus och tjocka rockar för att inte tala om de skottade snövallarna. Frågan är dock om inte snön blir som allra mest otrevlig rent visuellt när Peter Stormare demonstrerar hur en vedflis lite snyggt byter färg på det vitaste av vinterlandskap…

nog fryser han lite ändå?

Jack Nicholson å sin sida går bananas i synnerligen oskyldigt vit och snökall värld i The Shining, och just utomhusscenerna när han irrar runt i ovädret i den obehagligt ljussatta labyrinten ger ett extra pirr till hela situationen, Plötsligt känns inte snö så trevligt och mysigt längre. Inte när man vet att galna lirare med yxa plötsligt kan uppenbara sig ur det vita ovädret… hurra istället för smarta barn som vet hur luras på bästa sätt…

här pallas det julisar

Inget ont som dock inte har något gott med sig. Frågan är om inte Grinchen – julen är stulen framstår som ett av de bästa exemplen på detta. Jim Carrey drar oneliners, fräser och vansinneshoppar runt i grön hårig kostym och hatar julen så mycket att han snor den rakt av från invånarna i den märkliga staden Whoville, bara för att plötsligt förstå innebörden med högtiden.
Filmsnö i massor, och bara det att hela filmen utspelas inne i en snöflinga (!) torde väl räcka för att den ska platsa i dagens tema!

mindre trevlig snöupplevelse

Och så sist, amerikanarnas favvogråtfilm i jultid…
James Stewart har det kärvt i småstaden Bedford Falls runt jul men får oväntad hjälp av högre makter. It´s a wonderful life sparar inte på julstämning och snöfall i alla möjliga former (med inslag av smetigt socialdrama). I filmens första hälft är det mesta eländigt och snön framstår som något mörkt, illvilligt och banne mig om inte snöyran är extra fientligt inställd. Mot finalen är det tjo och tjim igen, den fallande snön av det trevligare slaget och vips vill man bara vara där och känna stämningen. Synnerligen effektfullt lekande med denna nederbörd.

Se där då. Lite tankar om snö. I det här fallet snö på film, och det finns naturligtvis mycket mycket mer man skulle kunna skriva om det här fenomenet. Kanske du inte ens håller med mig om ovanstående, men låt oss i alla fall vara eniga om att detta väderelement kan skoja ordentligt med våra filmtittande sinnen…

Och btw….får vi en vit jul 2012 tro…?

 

…OCH…som vanligt hastar ni nu över till övriga kollegor i Filmspanarsällskapet och tar del av deras synpunkter på snö:

Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch filmblogg
Fripps Filmrevyer
Har du inte sett den?
Have you forgotten?
Jojjenito – om film
Mode+Film
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Okt 31 2012

Filmspanartema: Mat

Att beskriva mat i filmsammanhang kan ofta (inte alltid) vara lika vibrerande spännande som att se huvudpersonerna gå på toaletten. Och hur ofta sker det liksom? Kom igen, jag vet såklart att det finns en hoper rullar som mer än väl beskriver både matlagning och själva ätandet. Men utslaget på alla dessa filmår måste väl mat ändå förpassas rätt långt ned på den där listan på vad rollfigurer oftast ägnar sig åt under filmens speltid…eller kanske inte? (och ni har säkert en massa sköna exempel på just det..!)

Elvis skäms inte för sig och lastar tallriken full!

Att äta på film, för det är den approachen jag kör idag, funkar naturligtvis som yttersta syfte att på något sätt driva handlingen framåt i bästa fall, i annat fall kanske för att visa en avslappnad karaktär som beter sig som folk mest. Hungrig blir man ju som människa liksom. Normalt sett är ju annars ätande på film inget man lägger så enormt stor vikt vid under säg två timmars speltid, det finns ju så mycket annat som ska klämmas in där. Däremot kan visst ätande på film i kombo med en intensiv dialog eller en mustig visuell omgivning plötsligt passa som hand i handske.

Att dyka ned i filmfloran och spotta fram exempel på både det ena och det andra skulle naturligtvis ta alldeles för lång tid här, istället ska jag fiska upp två filmiska exempel som alltid, ALLTID, dyker upp i skallen när man nämner ätande och film. Inte för att det på något sätt är mästerliga scener eller väldigt mycket mat inblandat.  Nej, istället handlar det här om snabbmaten…hur plötsligt den simpla och bespottade snabbmaten får ett sorts romantiskt (j-vligt udda jag vet…), och nästan njutbart skimmer över sig. Löjligt egentligen. Jag menar..snabbmat..!

den lille legenden kör en annorlunda variant

Själva ögonblicken som sådana har ju naturligtvis fångats på film ett OTAL gånger, och frågan är ju vad som gör dessa exempel så väldans framträdande i The House of Flmr..? Ja jag vet egentligen inte. Men misstänker att det helt enkelt handlar om att det är scener som förutom matdetaljen också innehåller både inslag av lättsamhet, scensnygghet och ett antal karaktärer att vilja identifiera sig med. En sorts skön samklang av diverse ingredienser alltså. Inte alltid lätt att förklara, men å andra sidan..varför måste man ha vattentäta orsaker till vissa sinnestillstånd…?

Här nedan har vi då två fina exempel som alltså får illustrera min tolkning av dagens tema Mat, och om inte annat så får dessa scener mig alltid (oftast) att bli rätt så sugen på denna förhatliga snabbmat…
Joråsåatt!

Dödligt Vapen 2 (1989)
Hjältarna Riggs och Murtaugh sitter ”barnvakt” åt fixaren och sköningen Leo Getz (Joe Pesci), de tre gamängerna bestämmer sig för lite drive through-käk en regnig kväll i bilen…och så går det som det går. I en jäkligt underhållande film är det här ett finfint exempel på den kvicka dialog som lite genomsyrar hela rullen.
Varje gång vi handlar på drive through här i Svedala ringer Getz ord i mina öron….


Ocean´s Eleven (2001)
Rusty (Brad Pitt) och gänget ägnar sig åt listigt planerande och murriga strategier…och märkligt nog tycks den gode Brad hela tiden gå runt och småäta på något! Lite udda kanske om man börjar fundera på det…men visst ser det gott ut…!

OCH….

…hasta nu som vanligt över till de andra bloggisarna i gänget och kolla in deras bidrag:

Except Fear
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Filmmedia
Filmparadiset
Fripps filmrevyer
Har du inte sett den?
Jojjenito
Mode+Film
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café

Okt 30 2012

Once again: it´s spooky time!

Jaha ja, dags igen för den kusliga veckan såhär i höstmörkret.

Mitt uppe i Westerntema och Filmspanartema kan man ju ändå inte låta bli att uppmärksamma veckans ”högtid”.
Helt fräckt repriserar jag därför min lilla sektion om gångbara filmer i nattmörkret. Ni har naturligtvis redan koll på de flesta och kör säkert bidrag som är 10 gånger intensivare och blodigare.

Snabbögda kommer också rätt snart att notera att jag är lite old school och gillar filmerna från förr rätt mycket bättre än dagens enfaldiga slasherbidrag i genren.
Och ingen, absolut ingen, kommer att kunna ersätta Jamie Lee Curtis som vilt skrikande barnvakt denna högtid. Original ÄR alltid original. Basta. 

Veckan ut hittar ni Flmrs Halloweenparty högst upp till höger i menyn.

Buu på er liksom!