Enmansshowen Bruce W var ju en vinnare redan innan den här fajten!
Frågan var bara vilken upplaga av den trashsnackande snuten som skulle ta sig an en semifinal. Svaret på den delikata frågan är att ni väljer:
”Die Hard” (1988) som (inte helt oväntat ändå) drar hem 89 % av era röster. Inget fel på julkalabaliken på flygplatsen…men det går helt klart inte upp mot julstyret i skyskrapan! Bästa julfeelingen med ihop med Bruce…se de här rackarna back-to-back..!?
Nu strax: den sista QF…nr 4!
En stenhård söndagsfajt i adventsljusets sken!
Efter en rejäl holmgång visar det sig dock att gammal uppenbarligen är äldst och mest minnesvärd. Ni vill ju nämligen ge de lurviga småttingarna en ny chans i:
”Gremlins” (1984) som sliter till sig goda 69 % av rösterna! Lite överraskande ändå kanske. Fast också kul att en sådan ”gammal” 80-talare får hänga med in mot upplösningen.
Snart: QF nr 3!
Adventsmötet står mellan:
VS 
Prediction: Här tar vi oss tillbaka genom åren i båda filmerna. Vilken nostalgi lockar mest? Svenskjulen är en typisk rulle som kommer att vevas på TV 4 under de kommande 10 åren med jämna mellanrum och reklambrejk. Gremlingarna får hålla till godo med reprisrundor på Kanal 5 mitt i nätterna.
Vilket inte hindrar mig från att fräckt påstå att de små lurviga-turned-crazy-lizzards tar sig vidare till semi!
Håller Du rentav med mig??!
….och efter en synnerligen stenhård match under dagen står det till slut klart att ni vill se den här rullen i en semifinal:
”Love Actually” (2003) som kämpade till sig 54 % av rösterna! Oväntat?
Kanske. I alla fall såg jag inte den här utgången komma. Men vem blir motståndare i semin!?
Stay tuned för QF 2 inom kort!!
Såja!
Då var vi igång igen! Dagens tunga möte:
VS
Prediction: Svårt på den här nivån, nu när det är de tunga essen kvar.
Men jag tror Burtons dockor fortsätter surfa på sin nostalgiska våg.
Brittjulen ska dock inte underskattas i all sin ytlighet. Jämnt, men jag tippar Jack Skellington och hans vänner till semi.
Vad bestämmer du?
Okej, här får vi sex datahackers. Typ.
Det är sci-fi-framtid och de är i någon sorts fängsligt förvar. Som en slags samhällstjänst (?) skickas de upp i rymden till ett gammalt fraktskepp. Uppdraget för dagen är att ”avprogrammera” skeppets datasystem och radera allt innehåll. Synd bara att nån glömde berätta att den ondskefulla filmdatorn ”HAL:s” avlägsna och lika obehagliga släkting styr över skeppets artificiella värld. Jepp.
Kanadensisk lågbudget-sci-fi. Det är klassiskt upplägg från början. Ett antal personer på begränsad yta mot en motståndare som har både ett och två trix att ta till. Låt okända skådisar springa i samma korridorer fram och tillbaka, tryck in ett par ändå rätt schyssta CGI:sekvenser, kasta fram lite lagom goriga inslag och toppa det hela med hawaiianen Jason Momoa i liten men viktig roll. Samma enklare känsla över produktionen som i nyss skådade Astronaut: the last push…fast den hade kanske ändå något mer som bet sig fast i SIN enkelhet och begränsning.
Här är det rätt mycket same-same som man är van vid från Hollywoods bakgator…fast för mindre bucks.
Varken bra eller jättedålig film. Ska vi säga en tvåa då?
Lite blaha och jaha..fast med ett par snygga effekter. Intetsägande utan att vara usel.
Eller också kanske man inte skulle ha druckit den där extra ölen på fredagskvällen efter jobbveckan som plötsligt gjorde sinnet såååå trött…?
Se där ja!
Ni har röstat och tyckt till och skickat dessa 8 rullar till kvartsfinalerna. Kombattanterna drar sig tillbaka, laddar om och from lördag börjar de försöka övertala er om en röst igen.
Kvartarna enligt följande efter de ”seedningsförutsättningar” (högst procent mot den med lägst osv…samma gäller i semi sedan) som gäller nu:
1. vs
2. vs
3. vs 
4. 
vs 
…och kolla in match nr 3! Vilket supermöte!
Bruce Willis mot sig själv! Hoppsan!
I övrigt, ganska bra raffel ändå. Kan Tomten är far…klara sig ännu längre i detta internationella sällskap? Ska Nightmare… göra processen kort med den engelska julen? Kommer den ”nya” klassikern Ett Päron…att vingklippa Livet är…eller är gammal äldst…?
I morgon drar första kvarten igång!
Missa inte att rösta!!!
Vilken ÄR årets julfilm!!??
…..och till den sista kvartsfinalen skickar ni…
7.Livet är underbart – med 63 % av rösterna.
och
8. Tomten är far till alla barnen – med 56% av rösterna.
Sådärja! Då gör vi klart för kvartarna!
Comin´up very soon!
Torsdagsthriller!?
VS
Prediction: Ojoj, här önskar man att båda hade fått gå ett varv till. Billy Bobs asfulle tomte fixar julen på sitt speciella sätt och det blir ändå lite myspys bakom den svarta humorn….MEN kan man undgå att inte ta med den ikoniska klassikern från James Stewart in i en kvartsfinal!?
Eller är den bara…gammal…? Jag tror Stewart får lite svårt här.
VS 
Prediction: Svenskt julkaos mot Kaliforniskt dito. Kanske är vi lite närmare hysterin i den svenska stugan ändå. Fast jag gillar Steve Martins envisa kamp för en fröjdefull jul.
Det enda svenska kvarvarande bidraget tar sig vidare.
…..och till kvartsfinal skickar ni…
5.Ett päron till farsa firar jul – med 63 % av rösterna.
och
6. Love Actually – med 56 % av rösterna.
Comin´up: battle no 7 och 8!
Jahapp, vi ska till Jupiters månar…igen.
Det är inte jätteavlägsen framtid och privata företag bekostar spaceexplorations. Ett tvåmannauppdrag som innebär år i rymden fram och tillbaka.
Naturligtvis upplagt för en katastrof.
En ensam astronaut blir kvar, ledningen bestämmer sig för att avbryta hela uppdraget och kalla hem kapseln. Problemet är bara att efter en brand i just rymdkapseln fick astronauten Michael (Khary Payton) rädda sig över till den livsuppehållande delen av farkosten, som nu susar genom den becksvarta rymden på sin förprogrammerade kurs. Dock inte mindre än att Michael via lite fix och trix kan styra om kursen och korta ned färden så att ett återvändande till jorden kan inledas.
Men ändå. Han måste nu färdas ensam (i vaket tillstånd) i tre år innan återinträde i jordens atmosfär.
Tre år.
3. År.
Och, i ett fönsterlöst utrymme som har storleken av en average container.
En låda. Ett metallåda utan säng eller möblemang. Bara en massa blippbloppande kontroller på väggarna och en dataskärm som blir hans enda kontakt med rymdkontrollen.
Ja, ni fattar ju att det här blir ingen actionrulle direkt. Mer en studie i hur man behåller sans och vett. Michael agerar som ett proffs i början, låter känslorna stå tillbaka och fokuserar på att göra det nödvändiga för att överleva. Men ändå. Inne i en tillsluten plåtlåda kommer såklart känslorna smygande vartefter. Kunde han ha räddat sin kollega? Är det värt uppoffringen? Har han någon chans när nödvändiga tekniska prylar MÅSTE fungera när det väl drar ihop sig?
Det hela blir till ett sorts filosofiskt drama, en enmanshow av Payton. Ibland får han lite tröst och hopp av Lance Henriksen som dyker upp på bildskärmen i form av boss på bygget. Michael hallucinerar och tror sig se omkomna kollegan då och då. Men för det mesta är han helt solo.
Det som på ett märkligt sätt håller mig fast vid rullen är just det faktum att Michael alltså ska sitta i sin låda i 3 år till. 3 jäkla år. Och ja, det finns såklart en astronauttoalett och lite lagom geggig astronautmat.
”welcome to my little crib!”
Är filmen bra? Inte så jag jublar direkt.
Men den har….nåt. Som håller mitt intresse och fokus uppe. Kanske är det just funderingarna på hur det skulle vara att sitta ute rymden i ett trångt utrymme i ett antal år. Att manuset mot slutet gör det berättarmässigt lätt för sig, och dessutom tar en lite märklig väg ut till eftertexterna, känns lite…snopet. Men hur beskriver man i bilder en snubbes vardag i en container? Det går ju inte att göra hur länge som helst.
Kanske skulle den göra sig som en teaterpjäs på scen?
Tja, varför inte…?
Onsdagsovisst?
VS
Prediction: Två knaskungar som går upp mot varandra.
Ingen kan ta ifrån båda den galet hysteriska optimism de får chansen att sporta. Här finns julfeeling så det räcker en bra bit bortom nyår. Dock, om Chevy C inte tar sig vidare här är det en STOR överraskning..
Du lägger rösten!
VS
Prediction: Jim Carrey har den burdusa charmen som den gröne skojaren och julkänslan trugas på med fina effekter…men mot brittisk feelgood (trots en del mindre roliga inslag) förföriskt uppklädd i bästa röda julpapperet och med en finfin skådisensemble..har han inget att hämta.
Love… kan till och med ta sig mot pallen!
Vem vill du se i kvarten, en luden dåre eller Hugh Grant?
…..och till kvartsfinal skickar ni…
3.The nightmare before christmas– med 80 % av rösterna.
och
4. Die Hard 2 – med 64 % av rösterna.
Comin´up: battle no 5 och 6!
Vad sägs om att ta lite paus från julstöket och slänga in en varulvsrulle mitt i decemberyran!?
2014, Varulvens år??! Ja, man kan nästan tro´t. I år har det rullat förbi ett antal alster med vår hårige vän i förarsätet. Jag klagar inte! Favvomonstret som han är!
Här en story som mer än en gång drar tankarna tillbaka till den gamla charmpärlan Silver Bullet på 80-talet. Samma upplägg, samma olycksbådande stämning inför filmens final.
Skönt värre idag är dock att vi slipper lillgamla kids eller spåniga lättklädda teens som kutar runt hysterisk innan de blir gorefest för allas vårt vilddjur. Här är det istället krigsveteranen Ambrose (en mycket karismatisk Nick Damici) som på ålderns höst skeppas in i eget hus i ett typisk retirement community utanför en liten stad. Här på randen till skogen är det tänkt att gubben ska leva lugna livet på ålderns höst. Lätt grinige Ambrose känner dock ingen större glädje över att sonen Will (Ethan Embry) styrt upp det som han gjort. Att vår hjälte dessutom är blind gör ju inte saken bättre.
Snart får han annat att tänka på då våldsamma saker händer redan första natten. En stackars senior citizen faller offer för en ”vilddjursattack”. Som det heter. Och det har hänt fler gånger får Ambrose reda på. Typ en gång i månaden.
Yeah right.
här hjälper inte ens Gevalia bjudkaffe!
Ibland är det lite skönt att vila ögonen på en rulle som inte gör så mycket väsen av sig, men ändå växer ut till en liten underhållande god karamell. Ingen smällkaramell på nåt vis. Mer behagligt sött i gommen för stunden. Regissören, en Adrián García Bogliano, spiller ingen onödig tid utan drar igång våldsamheterna direkt…för att sedan lugna ned sig lite innan den obligatoriska finalen. Bra upplägg just här, då muttergubben Ambrose får gott om tid att briljera i filmens mittparti. Innan den blodiga finalen. För en sådan kommer ju såklart. Lagom ologisk och lite lökig. Fast på det charmiga sättet. Jag känner direkt vibbar med den mycket trevliga Dog Soldiers för ett antal år sedan.
Ambrose må vara blind as a bat, men han tänker inte ta skit från någon.
Inte ens en rälig varulv som använder gamlingarnas community som sin egen privata snackbar. Naturligtvis får vi också gott om tid att sitta och klura på vem i trakten som möjligen kan vara en ulv i fårakläder. Och minsann dyker inte gamle Tom Noonan upp som prälle, Lance Guest som märklig granne och ytterligare en hoper andra senior citizens med varierande charm. Bra flow i filmen, perfekt uppbyggd i berättandet, skapar skön feeling inför finalen. Man KAN ha åsikter om vissa ostiga effekter, men överlag känns de helt okej. Bäst är ju såklart Nick Damici som Ambrose med sin kärva charm och sin beslutsamhet (f ö samme Damici som skrev manuset till den lysande Cold in July!)
Den här gillade jag. Trevlig rulle!
Lågbudget med feeling.
Flmr - Om film och serier. Mest. 