Alla älskar att bara hata Adam Sandler.
Hej oförtjänt tycker jag, då mannen ändå varit med i ett antal rullar med fin mysfaktor. Liksom han gjort ett par rejäla sunkrullar, det ska man icke glömma.
Men att han skulle liknas vid spetälska i filmvärlden känns lite taskigt.
Eller också är det bara jag som gillar snubbens humor. När han får till det.
Idag teamar han upp med regissören Chris Columbus. Kan nåt gå fel då? Columbus, en rutinerad räv som givit oss alster som Ensam Hemma, Harry Potter, Mrs Doubtfire. För att nämna några. Ingen kaninskit där direkt.
Och, det går faktiskt, FAKTISKT, inte fel här heller. Förutsatt att man är lite på ”det” humöret alltså.
Sandler gör en..Sandler-gubbe, vitsig, finurlig och gammal champion i tv-spel på 80-talet. Nu en vanlig svennebanan som jobbar som kabel-tv-installatör. Bäste kompisen Cooper blev USA:s president och ser ut som Kevin James! Hoppsan! Ytterligare en anledning för belackarna att såga filmen. Lägg till detta Peter Dinklage som kaxig…tja…småväxt man, Sean Bean som bister britt och Michelle Monaghan som militärsnyggo.
En laguppställning som ger sig i kast med den kalasknasiga storyn om att jorden invaderas av främmande makt medelst gamla arkad-tv-spelsfigurer…med Donkey Kong och Pac Man som superbadass!!! What!??! Varför?? Det finns såklart en lagom knäpp förklaring till det också….ack det gamla 80-talet kommer tillbaka och biter oss i baken på det mest oväntade sätt…haha!
Låter det knasigt!? Det ÄR knasigt!! Superknasigt!

förklara detta..den som kan.
Men, Columbus får ordning på kaoset och ur detta spinner en rätt trivsam och småkul historia fram. Med snygga effekter. Mest kul för oss som var unga på 80-talet? Tja, kanske. Alla referenser i skämten. Alla liknelser som får nostalgivibbar att flyga genom luften. Skämten är SÅKLART låga och lättköpta…men kom igen….VAR passar det bättre om inte i en sån här film om…TV-SPELSFIGURER ON RAMPAGE!
Den som letar mening och djup i filmtittande…letar självklart vidare.
Vi andra fnissar lite lagom förtjust åt tönterierna som pågår..och kom igen..Sandler är ändå rätt lugn idag!
Trevlig tramsstund på riktig knasbollestory!
Ibland behövs sånt också.
Mja, mitt förhållande till Sandler är ungefär som Fiffis till en viss Seth Rogen… Så i det avseendet var han ju faktiskt ovanligt nedtonad i just Pixels. Men filmen var fortfarande bara för dum och kunde inte räddas av ren nostalgi allena…
GillaGilla
Sandler var bra nedtonad och filmen är såklart ganska dum..men på ett charmigt sätt ju! (Tror du behöver gå i samma tycka-om-skola som jag satt Fiffi i…och du får ta dig an Sandler då..! 😉 )
GillaGilla
Jag tycker Sandler faktiskt fungerar rätt ofta, och jag har Pixels på listan – känns som en väldigt annorlunda film.
GillaGilla
Aha! En Sandler-man! Gött! Jag noterar! Och Pixels funkar…faktiskt. Tycker jag dårå. 🙂
GillaGilla
Ping: Pixels (2015) | Rörliga bilder och tryckta ord