V/H/S/2 (2013)

V-H-S-2_PosterJaha ja. Egentligen är det väl emot ”reglerna”…att slänga sig in i en del 2 av en franchise såhär. Men jag gör det ändå! Tipset från den gode filmitch lät alltför lockande för att avstå.

Det handlar alltså om fyra små korta berättelser med en liten ramstory runt.
Ni som sett första filmen vet ju vad som gäller. Här börjar det med ett par privatdetektiver som bryter sig in hos en försvunnen student. Inga spår efter studenten, men väl rum fyllda med tv-apparater och videospelare och en jäkla massa vhs-band. Såklart kan en av inkräktarna inte hålla sig utan börjar spana på banden. Och får se vad vi nu får se.

4 olika regissörer och 4 mer eller mindre kladdiga, skäckiga och obehagliga små kortisar.
Här vankas ingen skratt eller komedi för den som hoppas på det. Eller jo förresten, ett par av delarna kör med nåns slags svart humor, vilket gör dem underhållande bara för det!
Vad sägs om; en ögonoperation som bjuder på…oväntade bieffekter? En cykeltur i parken med…eh..hinder. Ett gäng dokumentärfilmare vars inslag om en till synes fredlig sektliknande församling istället kan betyda..världens undergång?!
Och vad händer när det är FF hemma i huset och pyjamaspartyt avbryts av besökare som..inte verkar vara från trakten…?

VHS_pic

kamera i ögat! smart! eller…inte.

Japp, det är våldsamt, gorigt och blodigt och framför allt skakiga kameror. Hela konceptet bygger ju liksom på det. Found footage-stilen. Full fart mest hela tiden. Jag lyfter lite på hatten för filmitch-tipset här. Kan gilla den här berättarstilen ibland. Som en sorts utveckling på gamla tv-konceptet Twilight Zone från förr. Små miniruskiga storys. Gärna med en liten twist.

Lagom längd, och det blir aldrig direkt tråkigt. Effekterna är kanske bättre än sina storys. Men det är ju inte oväntat kanske. I den här typen av genre. Absolut bättre klass på obehagligheterna än jag trodde från början.

Bästa segmentet?
A ride in the park”. Svart humor när den är som effektfullast. Dessutom regisserad av Eduardo Sanchez…jepp Blair Witch..och Exists-Eduardo.

Kanske inget du intar helgpizzan till dock.

Exists (2014)

exists_posterVad sägs om lite myspys med gamla Bigfoot-spåret så här lagom till helgen?
Dessutom i den ack så slitna FF-genren!
Ja jag vet, nu suckar du och börjar muttra.

Det gjorde jag med i början…helt i onödan visar det sig!
Jösses. Det såg man inte komma.

Och titta  vem som också kikar upp igen över horisonten…regissören Eduárdo Sanchez!
Javisst. mr Blair Witch Project alltså! Är det honom vi ska skylla på för att genren fullständigt sönderpepprats under 15 år? Va? VA!? Mycket kan sägas om det stilistiska med dessa hysteriskt rörliga kameror, men det går ganska lätt att räkna de BRA alstren på sina egna fingrar. Tyvärr.
Eller okej, nu kanske jag överdrev lite. Men känslan av mättad marknad har varit ordentlig statisk de sista åren nu.

Lite märkligt då kan tyckas att den gode Sanchez ger sig ut på dessa roads igen. Men det är klart, när man får till det…då får man ju till det!
Idag tar vi (som vanligt) 5 stycken unga kamrater i sina bästa år. På utflykt (som vanligt) till den ödsliga stugan (SOM VANLIGT!!!!) i den stora skogen. Spelplatsen för dagen är vildmarken i östra Texas…vilket spontant för en lekman känns lite lustigt då jag trodde att Storfot (nästan) bara höll till i norra delen av US of A. Men det är ju så mycket man inte vet. Å andra sidan, en god myt har väl alltid en ”representant” på plats oavsett VAR i landet det är?

En av sällarna i sällskapet är något av en tekniknörd och tycks ha släpat med sig typ 300 kameror i varierande storlek som han sätter upp här och där, på staket, på medhavda cyklar, på cykelhjälmar, på bord…you name it. Förutom att han ständigt springer omkring och filmar själv förstås. Därav kan vi då betrakta det som komma skall.
Det börjar inget bra för gänget. På väg till stugan kör de på…något…i mörkret längs vägen. En snabb undersökning ger inget påkört offer vid vägkanten, men däremot blod och hårtestar på bilen. Ajaj. Plus ganska snart märkliga klagorop ute i mörkret som definitivt inte låter som det average nattdjur man förväntar sig att hitta i skogen.

bigfoot

oväntat besök på ingång. är kaffet klart?

Stugan, sliten och nästan fallfärdig, inbjuder inte till några större hurrarop från gänget…men får ganska snart ändå duga som skydd när det plötsligt står klart att de är stalkade av en filur man inte direkt kan klassa som ”den vänlige märklige eremiten” i skogen. Här gäller det att klara livhanken på alla buds stående sätt! Och som vanligt slås man ju av den synnerligen roande tanken; ”hur hinner de med att tänka på att filma när det mesta skiter sig runtom….!!?!?”

MEN, jag gillar ändå rullen. Mycket mer än jag trodde jag skulle göra. Det är ganska mycket full fart från början. Få döda punkter. Sanchez verkar ha rutin på hur man utnyttjar FF-stilen till det bästa. Bra kameravinklar, bra driv OCH…framför allt, man verkar inte ha satsat på den där seriösa nästan lite prettiga stilen att allt ska vara lite hemligt och oklart. Vi får ganska snart in det grymtande Bigfoot-badasset i bild, och kamerorna duckar inte för att exponera varelsen titt som tätt. Må vara i snabba klipp, men det blir både effektivt och höjer spänningen rejält! För övrigt en bra utstyrsel på dagens stalker. Inte alls som en gubbe i sämre maskeradkostym. Snarare mer realistisk än någonsin! (beror förstås på hur man vill förhålla sig till myten om Bigfoot…)

Så, Sanchez gör ett bra jobb med sin film, sätter fart på grejerna och man är engagerad ända in i slutet. Skådisarna gör precis vad de ska, okända för mig vad jag vet. Men ibland blir det ju bra ändå! Man kanske ändå kan nämna en viss Brian Steele, som fått det tacksamma (?) uppdraget att ikläda sig makeup och päls för att göra livet surt för våra protagonister. Jump-scares visst, nightvision check, alla kommer inte över bron NATURLIGTVIS (kom igen, det är väl ingen spoiler i sammanhanget)…men vägen dit är förbaskat underhållande.
Bland det bättre i genren efter sina förutsättningar vill jag påstå.
Hoppsan.