Borg (2017)

Fast egentligen borde filmen banne mig ha originaltiteln, Borg McEnroe, över HELA världen. Ja, jag tittar på dig Sverige. Ännu ett billigt marknadsföringstrix för att casha in extra på publiken här hemma?

Dagens rulle dyker rakt ned i ämnet jag verkligen levde och andades med….då när ”det begav sig”. Sommaren 1980 var jag 15 år och spelade tennis mest hela tiden. När jag inte låg framför tv:n, vars två enda statstelevisonskanaler sände oavbrutet från Wimbledon (det kändes så iaf). Björn Borg var The King. På toppen av sin storhet. Fanns det nån som kunde slå karln? Vi tvivlade. Men i finalen dök han ju så upp, snubben som kanske ändå skulle kunna dräpa Kungen. John McEnroe. Illbattingen från Queens i New York. Hur skulle det gå?

Och hur skulle det gå med tittningen här? En svensk rulle gubevars! En boats till på köpet. Om en händelse som vääldigt många har en koppling till. Oron är dock helt obefogad. Filmen är snygg som tusan! Danske (!) regissören Janus Metz vet hur man skapar snygg dramaturgi av sport. Sverrir Gudnason är sjukt porträttlik Borg (och för övrigt Tom Hiddleston i Thor oxå). Borg säger inte mycket i rullen, men hans blick får säga desto mer. Effektfullt! Filmens två bästa pärlor är å ena sidan själva sportscenerna, tennismatcherna. Galet snyggt gjorda! Som att vara på centrecourten och ta del av dramatiken! Klippningen är fenomenal. Den andra pärlan stavas Shia LaBeouf. som hyrts in för att gestalta McEnroe. Kan vara en av LaBeoufs allra bästa insatser ever. Ärligt talat stjäl han varenda scen han dyker upp i. Och framförallt lyckas filmen på ett fint sätt visa hur bastarden McEnroe till slut vann den brittiska tennispublikens hjärta i det konservativa Wimbledon. Att LaBeouf inte fick en Guldbagge för bästa biroll är en smärre skandal, istället fick gamle Stellan Skarsgård det fula priset för sin roll som Lennart Bergelin i samma film. Ofattbart om ni frågar mig. Stellan cashar bara in sin lönecheck och går inte ett enda steg utanför sin comfortzone. Fegt filmjuryn. Och kanske borde Tuva Novotny fått liiite mer att jobba med i rollen som Borgs lojala käresta Mariana Simionescu? Nu blir hon mest bara ett sorts bihang

Så, filmen lyckas faktiskt få mig att sitta  med full uppmärksamhet, och jag känner att jag tar den till mig. Eller är det minnena och nostalgin som spelar ett spratt?
Hursomhelst, en mycket bra film som lyckas fånga allt det som fanns att tycka om från den här sommaren. Och så är rullen jäkligt läcker med alla sina tidsmarkörer.
Minnena pushar upp den sista stjärnan.

 

Annonser

Mörkt vatten (2012)

Fasen vad trist det är ändå.
När de gamla fördomarna får nytt bränsle. Dagens rätt är svensk.
Och (återigen) knappt något att skriva hem om. Än mindre slösa viktiga livsminutrar på.

Stekarmäklaren Daniel (Sverrir Gudnason) ska sälja vräkvilla på skärgårdsö när kalla hösten börjar dra in. Med sig på resan tar han chefens fru Marie (Helena af Sandeberg) för några dagars rajtan tajtan i lönndom. Paret pippar naturligtvis som kaniner i tid och otid, bastar, grillar gott och trycker i sig vin som om det inte fanns någon morgondag. Märkligt nog dyker det aldrig upp några husspekulanter.

Dyker upp gör däremot en skum polsk snickare som mellan förväntat beteende och allmänt pladder påstår att han hyrts in för att ”fixa lite saker som behöver fixas”… Hrm.

Rafael Edholm´s tredje film som regissör är ett försök i spänningsbranschen med lite rysliga vibbar.
Ok, tanken kan väl någonstans vara god…men shit vad kasst resultatet blir. Styltiga repliker som staplas på varandra, irriterande ologiska händelser och ett rent uselt förvaltande av en möjlig idé. Mest retar jag mig på Gudnason som hittar noll nyans i sitt skådespel. Även af Sandeberg är lite för ofta ute och vinglar i sunkträsket. Och polacken då…tja slätstruken och knappast en snubbe med något nytt att förtälja i DET karaktärsskrået.

”här kommer jag och stör lite..”

Om nu Edholm med sin rulle är ute efter att få oss tycka lite lagom illa om det otrogna paret lyckas han mer än väl. En stor fet smäll är vad man vill ge mäklartönten. Storyn känns FÖR vattnig och tunn för att den ens ska ha en chans. Och när regissören dessutom väljer att ösa på med klyschorna från Hollywoods sämsta rullar i kategorin…då är det ju liksom kört.

Mörkt vatten känns som ett rejäl dikeskörning, en story som knappt duger som tv-film och den enda sinnestämning den framkallar hos mig är att jag blir förbannad på det faktum att jag dumt nog slösat bort tid på den och att jag fick ännu lite mer vatten på min kvarn om att Sverige alltför ofta suger på att göra film.
Bara att ruska av sig och gå vidare.