Edward Scissorhands (1990)

Gjorde Tim Burton bättre filmer förr?
Då, när hans stil inte var så exploaterad och urvriden till minsta droppe?
När de finurliga detaljerna och den till synes sömlösa gränsen mellan fascinerande och aningen grotesk scenografi utgjorde ett piggt trademark…

Frågan är inte helt galen att ställa i dessa tider. Ibland känns det som om Burtons stil kopierats intill förbannelse, smetats ut och numera nästan är ett sorts legio i en uppgående regissörs bildspråk. Dessutom är känslan lite att Burton blivit kanske lite..bekväm? Lite sökande i minnesbanken tar mig ofta till det faktum att Burtons tidiga alster känns som de mest genomarbetade.

Än mer blir denna känsla sanning när det nu dags för återtitt av denna fantasifulla skröna om livet i förorten. Eller är det ett sorgligt romantiskt drama? Eller en hyllning till utanförskapet förpackad i mjuka färger?

Fan vet, men att det är bra är ingen tvekan. Förbannat bra också faktiskt, frågan är om det inte är just Burtons bästa. Och då har jag ändå varit svag för Beetlejuice ända sedan jag såg den på bio för ohyggligt många år sedan. Men där den uteslutande innehöll den Burtonska ironin och ganska utmanade humor till hundra procent, ägnar sig dagens historia mer åt att berätta om utanförskapet, (återigen) människans (nåja) behov av kärlek, den udda katalysatorn som sätter ett helt litet samhälle i gungning. Johnny Depp är rent suverän som den märkliga skapelsen Edward som av en tillfällighet plötsligt hamnar i förortslivet bland nyfikna grannar och en välmenande familj. Den då unge Depp behärskar samtidigt humorn i det lilla formatet och överlag är filmen full med små snygga roliga detaljer som man gärna fångar upp så här vid en ny titt.

Och färgerna.
Dessa mjuka pastellfärger som ligger likt en 80-talsfilt över hela villasamhället och blir en sorts knasig mix mellan den amerikanska förortens 50-talsideal och det hotfulla gotiska okända. Komedin är både tragikomisk och medkännande och kan man annat än tycka om Edwards ”beskyddare” Dianne Wiest och hennes välvilja eller Alan Arkin som den märkligt sorglöse pappan i huset..?

filmmagi i små behagliga doser

Trots att Depp har anmärkningsvärt få repliker och att hans scener med husets dotter Winona Ryder inte är av den mer traditionella romantiska sorten lyckas Burton ändå göra det som oerhört känslosamma små prickar i den fantasifulla tavlan han målar. Liksom flirten med Frankensteins monster, där Edwards fumliga försök till att göra gott resulterar i mindre personskador och väcker vrede och oförståelse från massan som ändå med gott humör utnyttjat Edwards något bisarra färdigheter.

Edward Scissorhands är banne mig Burtons nr 1 både stilmässigt och vad gäller innehåll. En utsökt broderad liten historia som växer sig stor och vacker tack vare galet snygg scenografi, skådespelarprestationer på toppnivå, en fin blandning av drama och komedi med ett stänk av vass ironi och sorgsenhet. Ingen torde kunna hålla sig oberörd av denna märkliga saga. En modern klassiker!

5 kommentarer på “Edward Scissorhands (1990)

  1. Svårt att betygsätta den här. trea eller fyra kan kvitta. Den har många bra grejer och är mycket originell. Men den är lite väl stiliserad. Exempelvis färgkomposition mellan enfärgade kläder (snarare sräkter) och enfärgade miljöer blir för avsiktligt och för mycket teatersceneri. Inte helt lyckat. Kontrasterna mellan de sorgliga inslagen och de glättiga miljöerna och humorn blir också för stor. Visst är den bra, men jag får inte ihop filmen. Det känns som både en slapstick-komedi och ett mörkt grekiskt drama på en och samma gång. Det är svårt att sitta på två stolar samtidigt och känna sig bekväm.

    Gilla

  2. Jag håller inte med David. Jag tycker konstrasterandet mellan den enfärgat pastelliga och ytliga förorten med Edwards egen och betydligt mer trasiga (i många olika aspekter) uppenbarelse fungerar alldeles utmärkt. Föredömligt bra skrivet om en föredömligt bra film!

    Gilla

  3. @David: Intressanta synpunkter. Bevisar att man kan se helt annorlunda på historier…vilket gör det här mediet så underhållande! 😉

    @Sofia: Tackar rodnande för de vänliga orden… 🙂

    @filmitch: Som sagt: Burtons bästa, basta! 🙂

    Gilla

  4. Hmm, när jag såg filmen första gången hade jag ungefär samma åsikt. Men senare har jag funnit den för stiliserad. Och jag kan förstå att folk hyllar den som konstverk. ”Ed Wood”, ”Big Fish” och ”Edward S…” får alla 8.0 på IMDB. Ungefär så kan man summera mina betyg för filmerna. Ungefär lika bra fast på olika sätt. För mig personligen tycker jag att Ed Wood är Burtons bästa film. Bäst spelad och mer återhållsam. Med Edward Scissorhands kör Burton hela tiden med gasen i botten. Modigt i och för sig, men saktar man ner ibland kan man ta kurvorna snyggare.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.