Recension: Mud (2012)

Mud_posterJaha, mer eller mindre snubblade över den här rullen såhär i årets elfte timme.
Har ju haft den liggandes i att-se-högen ganska länge dock.
Nu liksom trillade den fram bara sådär av en slump när jag egentligen letade efter en annan rulle.

Jösses, ok…snabbt in med den i spelaren!
Det rätta moodet infann sig snabbt, tack för det.
Träskmarkerna i Arkansas. De unga grabbarna Ellis (Tye Sheridan) och Neckbone (Jacob Lofland), ett par sådana där grabbar från den mindre bemedlade tillvaron, på gränsen till white trash-tillvaron. På en ö har de hittat en båt uppe i ett träd, den perfekta kojan? Problemet är bara att fyndet bebos av en främling, en kuf som kallar sig Mud och befinner sig på ön av en orsak.

Snabbt dras the grabbs in i Mud´s märkliga värld, och hans fängslande berättelser får dem snabbt att vilja hjälpa den tvålfagre främlingen. Mud är förstås Matthew McConaughey i egen hög person…och om honom känns det ju som det skrivits spaltmeter det sista året. Med rätta, bör tilläggas. Här är insatsen lika glimrande som vi nu vant oss vid när det gäller Matt Mc. Han har en märklig scenisk närvaro som gör att du som åskådare liksom sugs in i hans agerande, både vad gäller gester, rösten och dialekten. Tja, allt.

Mud väntar på en kvinna. Hans livs kärlek? Hon sitter dock i visst trångmål och situationen känns låst. Kanske Ellis och Neckbone kan fungera som mellanhänder? Till lite allt möjligt?
Samtidigt blir det här också en historia om känslor, familjeliv och hopplöshet. Ellis föräldrar håller på att skilja sig, Neckbone bor med sin farbror (Michael Shannon) och en tvär granne (Sam Shepard) vet man inte riktigt vart man har.
Det är också hemligheter som dras upp till ytan, och dagens regissör Jeff Nichols (Take Shelter) bjuder på en märklig men synnerligen engagerande resa.

Matt har nåt att berätta

Jag får också vibbar av en sorts äventyrsskröna a la Tom Sawyer eller Huckleberry Finn. En modern take? Blandat med vemod och vardagsdrama. Rollistan är dessutom packad med duktiga skådisar, förutom de ovanstående hittas också Sarah Paulson och Ray McKinnon som Ellis hårt prövade föräldrar och Reese Witherspoon som kvinnan i Mud´s blickfång.

Mud är ett mycket bra drama. En film som känns långt efter att den är slut. Vemodig, lite filosofisk och även brutal på sina ställen. En av de bättre filmerna jag skådat under året. Topplistan nästa?

5 kommentarer på “Recension: Mud (2012)

  1. Såg denna utan att veta något om handlingen, men visste att det var Take Shelter-regissören och det gjorde den ju extra intressant. Såg sedan om den som surprisefilm på festivalen och då blev den ännu lite bättre 🙂

    Inte lika elektrisk som Take Shelter var, men fortfarande klart bra. Den tog sig till slut in på listan över mina favoritfilmer från 2012 och kan mycket väl klättra när/om jag ser om den.

    McConaughey har en förmåga att fullständigt kunna fånga ens uppmärksamhet med sin berättarstil. Det är få skådespelare idag som klarar det. Lite likt som James Stewart lyckades en gång i tiden…

    Så här skrev jag om Mud

    Gott nytt år! Och missa inte min årssammanfattning imorgon. Då kommer jag bjuda på det bästa och sämsta jag såg under 2014.

    Gilla

  2. Topplistan för 2012 då antar jag?

    Jag gillade också denna film mycket. En gedigen 4/5 hos mig. Den var precis utanför topp 10, på plats 11 ungefär på min topplista för 2013 (det var före jag gick över till att köra årtalen strikt efter imdb’s angivelse)

    Gilla

  3. Härligt att den gick hem — jag blev ju själv _oerhört_ positivt överraskad av den där nere i Malmö. Inte minst gillade jag Reese eftersom det kändes mer av ett avsteg för henne än Matts roller på sistan tiden. Och Tye Sheridan var ju inget mindre än fenomenal.

    Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.