Etikettarkiv: Nicolas Cage

Dec 14 2009

Trapped in Paradise (1994)

Varför inte en Nicolas Cage-rulle lagom till jul? Som dessutom utspelas i jultider med snöoväder, hästdragen släde, skimrande lyktor och ett julens budskap invävt i komeditecken. Vid detta tillfälle hade Cage ännu inte blivit eh….Cage as we know him och nått den viss form av stjärnstatus han senare skulle komma att vinna, och spelar i denna ganska harmlösa historia den äldste av de tre bröderna Firpo.

Alla tre bröderna har diverse kriminella bakgrunder och Cages figur Bill är den som lyckats bäst i återanpassningen till samhället. De andra två är hopplösa fall, den ene mytoman av det värre slaget (John Lovitz) och den andre obotlig kleptoman (Dana Carvey).
Märkligt nog lyckas dessa två olycksfåglar bli frisläppta lagom till jul, vilket retar Bill som tänkt sig att slippa dem ett tag till.

Omständigheter gör att de tre bröderna hamnar i en mindre håla som rustar för julfirande. Cage och co (som trots allt behöver pengar) har tänkt sig en liten stöt mot stadens bank som sägs innehålla rikligt med pluringar. Vad de tre bröderna inte har räknat med är att nästan alla i den vänliga staden är just….vänliga, vilket gör det svårare för dem att dels råna banken, och dels komma undan med gott samvete och pengar i behåll.

överspelet Nic är en ladies man oxå!

Lägg därtill en kvinna som Cage fattar tycke för, klantiga poliser och FBI-agenter, en kidnappad mamma, en liten stad insvept i snö och storm på ett lagom mysigt sätt, lättuggad humor med hög julfaktor och du har en ganska oförarglig story om godheten i oss alla. Kort sagt, en alldeles ordinär, overklig amerikansk julhistoria. Det är sliskigt, julhumor och en lagom överspelande Cage. Ungefär som vanligt alltså.

Trapped in Paradise blev ingen större framgång och glömdes ganska snabbt bort. Likaså var kritikerna inte speciellt nådiga, MEN det hindrar inte mig från att varmt rekommendera denna lilla bagatell som avkopplande förströelse i väntan på doppardan.

Julfaktor: Mycket hög. Snöstorm, julsånger, julklappar och det allestädes närvarande budskapet om allas godhet just vid den här tiden på året. Man kommer liksom inte undan allt detta i den här rätt enkla och harmlösa historien.

Okt 26 2009

Knowing (2009)

Så har man glott på sommarens och höstens mest utskällda film.
I alla fall om man ska tro diverse recensenter, filmbloggar och andra tyckare. En del har inte sparat på krutet och spytt galla över såväl handlingen som Nicolas Cage i huvudrollen. Själv tänker jag sälla mig till den, uppenbarligen, lilla men dock existerande samling som rätt och slätt tycker att detta är ett underhållande stycke med snyggt tilltagna effekter.
Det handlar alltså om den högst desillusionerade John Koestler (Cage), astrofysiker till yrket, ensamstående pappa och ständigt till synes smygsupande på gammal whisky. Koestler sörjer sin döda fru och kan inte gärna se någon större mening i livet. Trots detta försöker han så gott det går att uppfostra sonen Caleb efter moralens alla regler.

Den vardagliga historien tar en kuslig vändning när en tidskapsel begravd på femtiotalet skall öppnas på sonens skola. I kapseln finns teckningar av framtiden, nedritade av den tidens elever och tanken är att Caleb och hans kompisar i nutid ska få varsin teckning att studera. Caleb blir dock grymt besviken när ”hans” teckning endast visar sig vara ett ark fyllt med sifferkombinationer i långa rader. En kväll efter att sonen somnat får John tag i papperet, och som den astrofysiker han är, tar det inte lång tid för honom (trots whiskydimman) att klura ut att sifferkombinationerna i själva verket är datum för många av de katastrofer som inträffat de senaste decennierna, och dessutom visar ett par som ännu inte inträffat!

Sådärja, nu börjar storyn få lite så där härlig over the top-känsla. Cage nyktrar till och bestämmer sig för att rädda vad som räddas kan. Klyschorna står som spön i backen och varvas med rejält tilltagna effekter som imponerar. Regissören Alex Proyas, som även låg bakom den effektstinna I robot, visar var skåpet ska stå med en till början lågmäld historia som plötsligt växer till en mullrande vulkan av besvärligheter och allmän dystopi. Allt med fantasins goda minne naturligtvis.
Belackarna har vänt sig mot det övernaturliga mumbo-jumbo-snacket som hela tiden slingrar sig igenom historien, men själv tycker jag det ger en extra krydda åt denna synnerligen tilltagna actionfantasi.
Ingen hade väl på allvar trott att en historia som den här skulle belysa något större djup eller annan seriös livsåskådning!?

Så strunta i de som gnäller på trovärdigheten och stilen.
Ta Knowing för vad den är, fantasi och effekter i en salig blandning. En perfekt lördagsunderhållning med smak av gamla Arkiv X-avsnitt om man så vill. Och man kan tycka vad man vill om Nicolas Cage, men faktum är att han gör sig perfekt i den här rollen som dyster antihjälte. Inte ett dugg nyskapande men rejält underhållande för stunden.

Betyget: 3/5