Boar (2017)

Djurrysligheter från Australien är väl aldrig fel. Eller?
Nä, det är ju inte det. Det är sen gammalt. Aussiefolket har en trevlig förmåga att sätta staksen på sin spets när det kommer till invånare från djurriket som ställer till elände och fasa. Vi har haft krokodiler, dingos, galna vildhundar, hajar och fan vet allt. Och det har funkat nästan varje gång. Här kommer nu galenskaper om ett vildsvin, ett wildboar, ”stort som en folkvagnsbuss”….för att citera en bloggkollega. Och det stämmer banne mig. En vildsint best som rusar runt på bystan i den australiensiska outbacken och tar livet varje person som råkar visa sig. Bäst är rullen i början när den kör på enligt ”Lex Jaws”; ju mindre man ser av ”monstret” desto bättre. Till och med lite olustigt. Sen blir det såklart mer raka puckar, lite lagom mix av animatronics och lökig lågbudget-cgi. Men tusan, det är funkis. Lägg till detta en hoper skådisar som gör vad de ska, nästan alla såklart utrustade med den obligatoriska dialekten..där alla springer runt och säger ”mate” hela tiden. Man bara väntar på att Crocodile Dundee ska dyka upp i en buske med sin kniv.

Asch, det är en trevlig bagatell detta. Gör jobbet och underhåller precis som den ska. Manus och regi från en Chris Sun är uppbyggt enligt modellen att skapa dialogförsedda passager med skådisar…..som ska leda till scener där den galna besten ska slå till och skapa blod och elände.
Detta är således inget för den som letar djup och logik och underliggande meningar. För oss som tar en fredagsöl och accepterar lite välgjord B-action utan större ambitioner är det däremot en trevlig stund. Oförargligt, ganska lättviktigt…men det är nåt med de här rullarna från down under som stannar kvar i sinnet. På ett bra sätt.

The Hurricane Heist (2018)

Asch, jag är ju så svag för de här skräpfilmerna som förkläs i lite snyggare kostymer än de förtjänar. De här rullarna som lirar i skiktet omedelbart under top notch-nivån i action-Hollywood.
Filmer där det inte går att tänka för mycket…ehh..inte alls…på logiken i det som sker. Som att hoppa på en halvrasslig karusell på ett ambulerande nöjesfält och upptäcka att det ändå gav lite för biljettpengen.

Här blir det en mischmasch av katastrofrulle (Geostorm-ish) och heistfilm (Die Hard-ish…om man är snäll). Samtidigt som värsta orkanen hotar att välla in över kusten i amerikanska sydstaterna, planerar en skurkliga att lägga rabarber på miljoner dollars som finns på en av landets alla depåer för förvaring av kontanter. Ligan är så räliga att de till och med nästlat in sig bland den vaktstyrka som sköter om transporterna av cashen. Aj då. Alla är skumma typ. Utom den kvinnliga hjälten (Maggie Grace) som är stentuff badasstjej och genomhederlig. Tillsammans med ett brödrapar på orten, en vädersnubbe (Toby Kebbell) och en strulig bilmek (Ryan Kwanten), blir det till att stå upp mot buset. Vilket görs mestadels via shootouts i oväder och en lökig dialog. Plussa på med lagom ostiga CGI:effekter på stormen som hotar den lilla hålan där hela klabbet utspelas. Jamen, det var väl inte kattskit ändå. En stunds hjärnbefriad underhållning, en b-rulle såklart. Ytan är dock rätt snygg, vilket gör att den känns som en dyrare produktion än vad det naturligtvis är. Fokus ligger inte på att få till ett bra manus, mer att servera en stunds actionraffel utan någon som helst djupare mening eller innebörd. Jag drar direkt liknelser med den gamla 90-talaren Hard Rain. Är detta en ”upphottad” version av den kanske…? Regimannen Rob Cohen är kanske inte toppman i Hollywood, men kan ändå skryta med den gamla finingen Daylight på CV:et. Och första rullen om The Fast and The Furious. Jaja, det är som det är.
Vi som inte måste ha logik, absolut helt felfria effekter eller skådisar i toppklass…har lite småtrevligt här ändå.

Sommarklubben: Executive Decision (1996)

decisioncritica9601Fick den underbart ostiga titeln Beslut utan återvändo på bio i Sverige när det begav sig.
Vi får ännu mera Kurtan Russell i sommarklubben!
Här som lätt nördig analytiker hos CIA, och strax inkastad i ett fräsande uppdrag ihop med ett gäng amerikanska SEALS (?) när ett passagerarplan från Aten på väg mot Washington kapas av skogstokig terrorist och hans anhang.

Hade den här rullen kunnat göras efter 9/11? Hm, tveksamt. Händelserna ombord på planet ligger obehagligt nära verkligheten som den skulle te sig några år senare.
Hursomhelst, the good guys, inklusive Kurtan och en nervig Oliver Platt som datanisse, måste nu obemärkt ta sig ombord på det kapade planet (i luften!) och försöka slå ut skurksen innan man flyger in över amerikanskt luftrum…då väntar stenhårda missiler på att skjutas iväg mot planet och alla passagerare offras ihop med terrorister.

Okej, vi släpper den fadda smaken av likheter med den kommande verkligheten och fokar på storyn. Och här blir det spännande värre minsann. Katt- och råtta-lek på planet, viss knaslogik kanske, en hjältemodig flygvärdinna i Halle Berry, svettiga minuter där beslut måste tas blixtsnabbt. Russel tvingas steppa upp och visa vad han går för när uppdragets ledare, träskallen Steven Seagal, otippat blir blåst på actionfesten. Iaf jag är tacksam för att han skeppas ut ur rullen på tidigt stadium. Häpp!

Trots att jag vet hela handlingen blir det faktiskt oväntat spännande längs vägen.
Jäkligt spännande! Ett synnerligen effektiv och snygg 90-talare som gör jobbet ända in i kaklet.Som sommaraction håller den förvånansvärt utmärkt fortfarande! Jag satt, tro det eller ej, och hoppade där på soffkanten! Perfa!

Iskalla beslut i sommarnatten.

 

 

summer-movie-fun-logo

 

London Has Fallen (2016)

london-has-fallen_posterHahaha. Klart man vet vad man ger sig in i här.
Den som möjligen tror att det  ska bli sensation och nyskapande…känner inte sitt Hollywood.

Föregångaren, Olympus has Fallen, var en stunds hjärndöd popcornsaction med smällande och tunga skottsalvor. Då var Vita Huset i fara. Här är det hela London som faller offer för illvilliga skumraskterrorister. I centrum återigen il Presidente (Aaron Eckhart) och hans lojala secret service-man Mike Banning (Gerard Butler). Idag är de, tillsammans med stora delar av västvärldens övriga ledare, inbjudna till London på statsbegravning där the PM hastigt gått bort. Men säg den lugna och värdiga sorg som får råda..strax bryter helvetet löst och London sprängs bokstavligen nästan i bitar. Tillsammans med sina digniteter. Bang för bucksen! Typ!

Det märks att rullen är en löpande-band-produkt för att sätta pangpang och actionsekvenser i första rummet. Men skit i det, manus går på rutin, säkra stigar. Banning måste skydda presidenten mot attacker när paret försöker ta sig till säker mark. Ven kan man lita på? Skummisar finns i varje hörn.

Är det ens värt att klaga på logiken?
Njet säger jag. Filmen finns till av en enda anledning, att tillhandahålla ett jävla skjutande och sprängande! Får man dessutom upp ett godkänt driv i storyn, som ju såklart ryms på ett A4, räcker det gott för stunden.
Butler springer, skjuter och ser bister ut. Precis som han ska. Eckhart får den här gången vara lite tuffare president än i förra rullen och hanterar skjutvapen som anstår en deltagare i en popcornsrulle.

London-Has-Fallen_pic

nyttja tuben, smart trix..eller?

Säkra kort på hemmabasen behövs alltid, så därför in med stoiske Morgan Freeman igen som trygg röst. Hahah, ja allt är med andra som vanligt när ytlig hittepåaction ska tillverkas. Idag av regissören Babak Najafi minsann! Snabba Cash II och Sebbe! Hur hamnade han i den här grytan!? Skit i det, han gör jobbet. Precis vad som förväntas av honom.

Vilt skjutande i 100 minuter. Big Ben får sig en mörsare och blir grus (jodå, det ser visst snyggt ut). Kalabalik på datorskärmar. Förrädare. De goda grabbarna vinner alltid.

Fantasilöst, men helt okej actionunderhållning för stunden.

Min poddpartner Fiffi skådade också dagens actionröj. Vad tyckte hon?