Etikettarkiv: julfilm

Dec 15 2009

Surviving Christmas (2004)

Till tonerna av den uttjatade juldängan ”It’s the Most Wonderful Time of the Year” och lockande bilder över ett julklätt Chicago startar dagens betraktelse.
Fast med den lilla skillnaden att det vi ser under förtexterna kanske inte alltid är det man…eh..förknippar med julens skimrande glädje.
Och lite grann genomsyrar det hela filmen, det ytliga som döljer det trista och konstruerade. Men eftersom det också är en genomamerikansk julfilm så kan det naturligtvis inte undanhållas att känslorna, att förlåta och den eviga godheten måste få sin beskärda del av platsen. Liksom i Bad Santa har man här valt att använda ironi och  svart humor som inkörsport.

Den envise och irriterande Drew Latham (Ben Affleck), välbärgad och framgånsrik i karriären struntar rätt mycket i julen. I hans ögon är en resa till Fiji med den bortskämda flickvännen det bästa man kan ägna sig åt i jultider. Vilket givetvis inte sagda flickvän tycker och dumpar Drew på stubben, och plötsligt känns inte tanken på att vara ensam under julen speciellt lockande. Synd bara att ingen av hans vänner har tid för honom eftersom de vill vara med sina familjer. Envise Drew finner dock på råd när han besöker sina gamla kvarter och hälsar på i det hus han växt upp i och får den lysande idén att han ska återuppleva sina barndoms jular i den välkända milön. De nuvarande husägarna, familjen Valco, är dock föga pigga på att få en inneboende under julen…, men lite av Drews pengar får dem snabbt att ändra sig. Med inhysningen av den odräglige Drew följer dock vissa uppsatta regler som kan kännas lite aviga och  påfrestande…

kanske många som vill göra detta mot Ben A…?

Ok, vi bockar av;
ett julpyntat hus: check!
ett sirligt julsoundtrack: check!
snö:check!
en sliskig julmoral enlig julfilmsmodellen: check!
krystad julhumor: check!

Vad den här filmen, liksom Bad Santa, tillåter sig att väva in är lite skön svart humor, ett par riktigt glädjedödande repliker uttalat med vassa tungor. Det värsta sockersöta låter vänta på sig i det längsta och det är något som filmen absolut vinner på. Ben Affleck passar precis som den envise Drew vars ansträngningar håller på att skjuta den stackars familjen Valco i sank. James Gandolfini och Catherine O´Hara (snygg passning till Ensam Hemma!) gör det desillusionerade paret Valco så perfekt att man faktiskt börjar tycka synd om dem på riktigt. Alltid pigga Christina Applegate dyker upp som julfirande dotter i huset, vilket naturligtvis bara kan gå på ett sätt när hon stöter ihop med den påfrestande Drew. Och glöm inte sonen Brian, som vid sitt smygsurfande på datorn gör en obehaglig upptäckt…

Surviving Christmas dök upp, sågs antagligen inte av så många, och försvann sedan. Manuset är aningen svajigt, men i de bästa stunderna är det en vass svart ironi över julens alla måsten och traditioner. Naturligtvis är det en godhjärtad film som tar till de elaka knepen för att få oss att hånskratta, och sedan känna oss fulla av julfrid när allt reder upp sig. En lagom amerikansk julrulle i bästa stil, där man får precis vad som väntas, fast med lite stundtals skönt sting och historien gör sig helt ok i väntan på julafton.

Julfaktor: Mycket hög. Snö, sliskig amerikansk julmusik, kälkåkning i snön, färgglada julklappar och en julgran modell större. Och naturligtvis julmoralen om godhet och den alltid närvarande allt-ordnar-upp-sig-känslan.

Dec 14 2009

Trapped in Paradise (1994)

Varför inte en Nicolas Cage-rulle lagom till jul? Som dessutom utspelas i jultider med snöoväder, hästdragen släde, skimrande lyktor och ett julens budskap invävt i komeditecken. Vid detta tillfälle hade Cage ännu inte blivit eh….Cage as we know him och nått den viss form av stjärnstatus han senare skulle komma att vinna, och spelar i denna ganska harmlösa historia den äldste av de tre bröderna Firpo.

Alla tre bröderna har diverse kriminella bakgrunder och Cages figur Bill är den som lyckats bäst i återanpassningen till samhället. De andra två är hopplösa fall, den ene mytoman av det värre slaget (John Lovitz) och den andre obotlig kleptoman (Dana Carvey).
Märkligt nog lyckas dessa två olycksfåglar bli frisläppta lagom till jul, vilket retar Bill som tänkt sig att slippa dem ett tag till.

Omständigheter gör att de tre bröderna hamnar i en mindre håla som rustar för julfirande. Cage och co (som trots allt behöver pengar) har tänkt sig en liten stöt mot stadens bank som sägs innehålla rikligt med pluringar. Vad de tre bröderna inte har räknat med är att nästan alla i den vänliga staden är just….vänliga, vilket gör det svårare för dem att dels råna banken, och dels komma undan med gott samvete och pengar i behåll.

överspelet Nic är en ladies man oxå!

Lägg därtill en kvinna som Cage fattar tycke för, klantiga poliser och FBI-agenter, en kidnappad mamma, en liten stad insvept i snö och storm på ett lagom mysigt sätt, lättuggad humor med hög julfaktor och du har en ganska oförarglig story om godheten i oss alla. Kort sagt, en alldeles ordinär, overklig amerikansk julhistoria. Det är sliskigt, julhumor och en lagom överspelande Cage. Ungefär som vanligt alltså.

Trapped in Paradise blev ingen större framgång och glömdes ganska snabbt bort. Likaså var kritikerna inte speciellt nådiga, MEN det hindrar inte mig från att varmt rekommendera denna lilla bagatell som avkopplande förströelse i väntan på doppardan.

Julfaktor: Mycket hög. Snöstorm, julsånger, julklappar och det allestädes närvarande budskapet om allas godhet just vid den här tiden på året. Man kommer liksom inte undan allt detta i den här rätt enkla och harmlösa historien.

Dec 13 2009

Bad Santa (2003)

Möt julens vidrigaste tomte med ett hjärta av guld.
Willie (en lysande Billy Bob Thornton) är mannen som sett bättre dagar. Han ”försörjer” sig på att ta anställning som jultomte i varuhusen och ägnar dagarna åt att prata med osnutna barn som gillar att trakassera den stackars tomten. Inte blir det bättre av att Willie konstant är aspackad och inte sällan gör i byxorna på fyllan eller lägger en spya under varuhusgranen.
Bakom idén att vara tomten ligger dock en listig plan som Willie och hans kumpan Marcus klurat ut, att gömma sig i varuhusen efter stängningsdags och i lugn och ro plundra hyllorna på allt de behöver!

tomten och flickan med en önskan…

Man kan fråga sig hur en film som innehåller bla; fylleri, anala påsättningar (!), idel svordomar, girighet, svek och allmän misär kan framkalla en julkänsla som till slut får dig som tittare att sitta med ett stort leende på läpparna.
Svaret stavas humor.

Filmens svarta humor som döljer att vi tittar på personer med rätt sorgliga livsöden, är genial och i slutändan kan inte ens den drängfulle Willie ducka för godheten och viljan att varje person förtjänar det bästa, vilka omständigheter det än må handla om.

Thornton har aldrig varit bättre och runt honom finns en gedigen samling skådisar som ser till att det här är en väldigt rolig, men ändå tänkvärd, film om julens (och den ensamma människans) vedermödor.

Julfaktor: Hög. En huvudperson som nästan hela tiden bär tomtedräkt genererar högt betyg i den här kategorin…