Etikettarkiv: ….ovisst

Aug 25 2017

The Belko Experiment (2016)

Komma till jobbet en morgon och upptäcka att man måste mörda sin arbetskamrat för att klara livhanken! Wtf!?!
Bra skäl att sjukskriva sig-ish!!

Precis dock vad som händer de anställda outsourcade amerikaner som jobbar på Belko Industries i Bogotá i Colombia. En alldeles vanlig morgon när det mest spännande man kan ägna sig åt är att planera inför helgen. Typ. Kanske. Istället strax mayhem och kaos när hela kontorsbyggnaden spärras av och bommas igen. Rena lockdownen! Med de anställda kvar i kåken, exklusive the locals. En mystisk röst dånar i PA-systemet att nu jäklar är det allvar. Döda eller dödas. Last man standing. Och att fly är såklart inte ett alternativ då (de okända) förövarna har tänkt på allt.
Istället ett kaos som snabbt hittar sina olika fraktioner, de rädda, de panikslagna, de som tror att allt är ett skämt, de som behåller viss värdighet, de som tror sig vara alfahannar…och självklart de som inte vill vara hjältetyper men blir det ändå.

Bakom rullen Greg McLean som tidigare gett oss Wolf Creek, The Darkness och Territory…ni vet..den om den luriga krokodilen i Australien som terroriserar en båtutflykt (som jag märkligt nog inte skrivit om…inser jag nu!).
Här jobbar han på ett manus plitat av självaste James Gunn (Guardians of the Galaxy), som dock avstod från att regissera då han tyckte att hans eget manus blev för våldsamt! Och våldsamt värre är det! Blodet strittar åt alla håll i strid ström, dock utan att det blir smaklöst eller självförhärligande på något sätt. Ur panik och kaos kommer alltid det värsta av vad människan är kapabel att göra mot varandra…typ.
Således ett sorts twistat socialt experiment som ramstory, tankarna går till tex Battle Royale (minus DEN skruvade humorn).
Vem vinner och vem försvinner?

fredagsfika med märklig info

Smart drag av filmen att inte sporta upp några större stjärnor i rollerna! Här skådas namn som Tony Goldwyn, Adria Arjona, John Gallagher Jr. och John C. McGinley. Den sistnämnde känns säkert igen från gamla Scrubs. Snabbögda hinner också få span på Michael Rooker i en mindre roll. Inga A-stjärnor direkt, men det visar också att en rulle kan vara nog så bra utan sådana. Att förutse vem som ska bita i gräset och vem som får stå kvar på barrikaderna är banne mig ganska omöjligt. McLean lägger inga fingrar i kors och matar på med tungt artilleri när man minst anar.

Snyggt filmad, luriga vändningar och över allt ligger ett sorts bisarrt mysterium som gör att jag hela tiden sitter och undrar vem eller vad i helvete som kan ligga bakom ett ”experiment” som det här. Inte den bästa film jag sett. Men en underhållande rulle som verkligen gör jobbet för stunden. Den som letar smetig filmaction mixad med lagom murrigt dilemma och en studie i hur det kanske så lugna mänskliga psyket egentligen (?) funkar….har kommit till rätt film!

 

 

I SoF-poddens #103 funderar vi vidare på denna märkliga morgon för de anställda på Belko Industries…..Lyssna gärna här.

Dec 22 2015

The Visit (2015)

The_Visit_(2015_film)_posterMannen som alla älskar att hata är tillbaka med en ny film.
M. Night Shyamalan har verkligen inte rosat marknaden de sista åren. Den ena knasrullen efter den andra har dykt upp. Lite märkligt kanske att mannen fortfarande verkar ha filmbolagens förtroende..?

Men, skam den som ger sig.
I mina ögon har regissören skapat ett par minnesvärda filmer genom åren…The Village, Signs. Rullar med sköna twister och lite obehaglig spänning. Som sagt, i mina ögon alltså.

OCH…lite så även i denna nya rulle, där Shyamalan också håller det lite lowkey och enkelt. Bränd av fiaskot med sunkiga After Earth kanske…?
I sann trendig anda blir det dessutom att uppleva storyn genom en videokamera som hålls av en ung tjej, och ibland hennes lillebror. Minerad mark att beträda det där…med first person view…det vet vi ju sedan gammalt. Hur ska det gå här?

Men Night klarar det ganska bra ändå.
De två kidsen Becca (Olivia DeJonge) och Tyler (Ed Oxenbould) ska på utflykt och hälsa på sin morfar och mormor som de aldrig träffat. Mamma (Kathryn Hahn) lämnade föräldrahemmet i vredesmod i tidiga år för att aldrig återvända. Kanske tycker hon det ändå är dags att barnen får träffa sina närmaste släktingar? Passar ju bra då mamma vill åka på den där kryssningen hon suktat efter länge.

Becca ser det dessutom som ett kanontillfälle att dokumentera besöket via videokamera då det kan ingå i ett filmprojekt om just mammas liv.
Så långt allt lugnt. Första träffen med morföräldrarna (Deana Dunagan/Peter McRobbie) blir trevlig, paret bor härligt på landet i stort hus. Veckan kommer nog att gå smutt….om det inte vore för de märkliga regler syskonen måste underkasta sig. Varav ett är att ALDRIG lämna rummet efter ett visst klockslag! Och vad är det för skumma ljud som hörs i natten…?

lead_960

släktingar som vill dig väl

Se där ja, Shyamalan visar prov lite gamla fina takter! Plötsligt är det både underhållande och ganska obehagligt på samma gång. Att något uppenbarligen är fel i huset blir ganska klart omgående…men exakt VAD är det som händer..?

En enkel rulle. Regissören tar den här gången inte i så att han storknar. Han låter syskonparet bli historiens undersökare…och mer än en gång känns det både lite läskigt och nästan komiskt. Bra kombo där av Night ändå. Att lyckas peta in lite absurd humor mitt i allt. Bra spelat av de unga huvudrollsinnehavarna…tycker jag. En del kommer säkerligen att reta sig på deras stil och framtoning.

Manuset är både lockande och kusligt på samma gång, och under resans gång hinner jag fundera ett antal gånger på vad som egentligen försiggår i det avlägsna huset….

Är Shyamalan tillbaka?
Det återstår att se, men denna lilla karamell med märklig smak bådar ganska gott.

Oväntat.

Maj 26 2015

Coherence (2013)

coherence_posterFyra par träffas över en middag nånstans i en av Los Angeles (?) förorter, samma kväll passerar en komet över himlen.
Och sen…ja sen blir inget sig likt.

Man måste ändå gilla de här ”udda” indierullarna som dyker med jämna mellanrum. Inte så att man hoppar jämfota av lycka..men inte så man suckar och vrider sig i spontan otålighet heller. Mer det ”moodet” att man sitter och glor och försöker få ihop tankarna på vad det egentligen ÄR man kollar på.
Precis en sån film är det här.

Tillverkad med mikrobudget, och där allt bygger på att de inblandade skådisarna klarar av uppgiften att stå i fokus och medelst dialog, känsloyttringar och minspel förmedla huvudparten av det som sker i storyn.
När filmen börjar är Em (Emily Baldoni) på väg till en liten middagsbjudning med vänner. Big news på radio och tv är den komet som är i färd att passera jorden. Kan den möjligen påverka tillvaron i vår hektiska vardag? Vid den muntra och gemytliga middagen vet man att berätta underhållande och makabra skrönor från förr när en annan komet passerade jorden. Så går plötsligt strömmen och mysmiddagen blir än mer mysig med levande ljus. Men vänta, på den nu becksvarta gatan lyser lamporna fortfarande i ett hus längre bort!
Hur kan det komma sig?

coherence_pic

middag med vissa väntande komplikationer

Se där ja. Härifrån blir det märkligheter och en kväll att minnas för det dinerande sällskapet.
Mest hela tiden. Och själv sitter jag och kliar mig i skallen samtidigt som jag har fullt upp med att vara fokuserad.

Regissören och manusnissen James Ward Byrkit satsar på skådisarnas sätt att hantera storyn istället för att vräka på visuellt. Det passar sig riktigt smutt i min bok, och alla gör ett gott jobb i den mörklagda villan. Punchlinen kommer så sakteliga smygande, och den är både rätt charmig och lite fräck.
Och så slutet.

Vilket kanske inte är det svåra slutet. Men väl, det lite förbryllande.
Underhållande hela vägen dock.

Nov 24 2014

The Guest (2014)

The_Guest_PosterNär blåögde David dyker upp på familjen Petersons tröskel och påstår sig vara bästis med deras avlidna son från kriget i Afghanistan…kan man väl inte bara avfärda honom rakt av.
Eller?

Speciellt inte som David också är både vänlig, medkännande till familjens sorg och vet hur man för en konversation. Bara en sån sak.
Snart har han blivit både inbjuden OCH erbjuden att stanna hos Petersons ett par dagar om han vill. Vill han ju såklart. Och blir på kuppen rätt bra tjenis med yngste sonen (som naturligtvis mobbas i plugget)…och charmar in sig hos tonårsdottern. Blir David rentav en sorts katalysator som får alla familjemedlemmarna att…nästan börja leva upp igen? David tycks ju dessutom kunna ALLT från att hjälpa till med vardagsbestyr till att hålla koll på dotterns oklara bekantskapskrets….
Vad kan komma ut av allt det här nu då? Ganska mycket märkligt ska det snart komma att visa sig.
Och inte allt som sker är av godo.

Här har vi en ny produkt av firma Adam Wingard/Simon Barrett som gav oss spänningspillret You´re Next, och det sparas inte på adrenalin och mystiska, oroande, ingredienser här heller.
Lite klyschigt, lite grovmalet i några lägen, men överlag ovisst och oklarheter som höjer upplevelsen ett par snäpp.
Tycker du att du känner igen blåögde Dan Stevens som spelar David så är det ju ”Matthew Crawley” från kostymdramat Downton Abbey på SVT för ett par säsonger sedan! Lite märkligt de första minuterna för en annan att se Stevens dyka upp i den här miljön! Den gamle charmören!
Andra bullar nu dock!

Bra fart på storyn och det saggar tacksamt nog aldrig till sig.
Lite kackighetsvarning på slutet möjligen, men det köper man ändå för det i övrigt ganska snygga utförandet.
Spännande.