Vad är en bra film egentligen? En genomarbetad story med alla logikhål tätade? Ett ovisst manus? En film med snygga detaljer och smarta personer som vet precis vad de gör? Ett flyt i berättandet som håller mitt fokus hela vägen? Hjärta och själ? Frågorna kan ställas i massor, och det finns kanske inga givna svar heller, vi är alla olika och har olika behov. Det är väl också det som är tjusningen med film, det som tilltalar en del förkastas av andra. Enligt min mening kan man också då och då skapa något med mycket yta och lite innehåll och ändå få det underhållande och rätt bra, vilket känns ganska ovanligt i dagens filmindustri. Ofta är det antingen eller. En kombination känns liksom avlägsen, nästan som ett eko från det svunna..tja…80-talet kanske.

Ta bara dagens betraktelse. Vimsiga June Havens (Cameron Diaz)  ska flyga hem från Wichita till Boston med väskan full av bildelar, hobbymeckare som hon är. En halvtimme senare har hon fått hela sin tillvaro omkullkastad efter att ha mött Roy Miller (Tom Cruise), som visar sig vara allt annat än den lugne average-Joe hon trott. Kan det i själva verket vara så att den gode Roy är något slags hemlig agent gubevars!? Varken June eller vi som tittare vet riktigt inledningsvis, men det vi blir varse är att han är en klippare på action och att ta sig ur kniviga situationer. Självklart kommer June´s och Roy´s vägar att korsas ett antal gånger under historiens gång som sätter humorn och den ologiska actionbiten i första rummet.

Det lustiga med filmen är att det inte känns så viktigt vad det egentligen handlar om, i ärlighetens namn är det lite oklart och förvirrande mest hela vägen. Men det gör liksom inget när ytan som ligger ovanpå historien är så pass snyggt och behagligt utbroderad som den är. Filmens stora styrka blir det avspända och synnerligen trivsamma samspelet mellan Cruise och Diaz, som uppenbarligen tycks ha haft väldigt roligt tillsammans. Man må säga mycket om Tompas galna påhitt privat, men på film är han en av de stora i filmindustrin och här bär han upp nästan hela filmen själv. Cameron Diaz hamnar inte långt efter, hennes leende och alldagliga sätt att agera tar henne långt upp på min tycka-om-lista.

Gott om globala miljöer och fräsiga scenlösningar, lite som en rebellisk Bond-film på steroider kanske. Någonstans känns det som att man tagit en seriös agenthistoria och vridit den ett par komiska varv, bara för att se om det gick. Regissören James Mangold (3:10 to Yuma) vet hur att handskas med rapp par-action, avväpnande humor och ett manus som är dumjönsigt men ändå charmigt. Med så mycket yta och lite innehåll krävs det att skådisarna tar sin del och gör något extra, vilket sker alldeles utmärkt här.

Knight and Day är en flamsig bagatell med underhållande actioninslag och humorn som vägvinnande stil. Cruise och Diaz har aldrig varit mer perfekta ihop och tillsammans ser de till att den här rejält simpla historien verkligen underhåller, och gör det dessutom förbaskat bra! Möjligen kan man ha åsikter om att regissör Mangold förlitat sig lite för mycket på dataeffekter istället för gammal hederlig stuntaction. Men som sagt, ibland behöver man inte skrapa så mycket på ytan.