The Nun (2018)

När det räliga nunnan visade sin nuna första gången i The Conjuring 2 var det minsann inga softa grejer. Läbbigt värre skulle jag vilja säga. Det räckte med ett par minuter av det där nyllet för att att man skulle känna obehaget i kroppen. De få minuter hon var med och förhöjde (?) stämningen i den filmen räckte för att glupska producenthjärnor snabbt insåg att det fanns pengar att casha in på henne. Så snabbt ihop med ett manus och vips har vi oss en standalone rulle, en sorts prequel-rulle om uppkomsten av ondskan i nunneoutfit.

Rumänien i början på 50-talet. Ett avlägset kloster. Två utsända från kyrkan för att kolla upp konstigheter i samband med en ung nunnas självmord. Gissa vad dom hittar?
Gääääsp! Satan i gatan vilken tradig rulle. Det smygs i mörka korridorer i 98 procent av filmen. Som om manusfolket inte haft en susning om vad de skulle kunna hitta på. Oengagerande, och framför allt oskrämmande. Känner att jag inte orkar investera instresse i det som händer. Borde inte ryslig rulle ändå försöka rafsa upp lite obehag? Regimannen Corin Hardy lyckas inte alls frammana samma vibbar som han stundtals gjorde i den underhållande The Hallow.
Nä, detta är skit och pannkaka. Hjälper inte ens att duktiga Taissa Farmiga ställer upp och spelar ung hjältenunna. Detta är bonkers hela vägen, och jag konstaterar surt att den rysliga nunnan bäst avnjuts i små små doser.

In a Valley of Violence (2016)

in-a-valley-of-violence-posterWesterntajm är högtidsstund! Oavsett tidpunkt på året!

Idag från en regiman som troligen inte direkt förknippas med genren. Ti West, denne skräck- och obehaglighetstillverkare (The House of the Devil, The Innkeepers). Nå, kanske West suttit där och i hemlighet varit ett hardcorefan på dammiga stetsonhattar, väloljade revolvrar och den där eviga svartvita kampen mellan gott och ont som kanske hittas bäst (?) just i westerns.

West skäms inte för sig och slänger upp i stort sett allt av vad som kan tänkas på bordet när det gäller influenser och kännetecken från Hollywoods, ja även spaghetti-erans, alla välkända checkpoints. Som om han snott med kärlek liksom. Eller kalla det homage om du vill.

Den ensamme, tyste, plågade främlingen Paul (Ethan Hawke) som inget hellre vill än att få rida mot Mexiko i fred. Bara minding his own business. Dessvärre måste han passera en dammig liten håla utslängd mitt på prärien. Matförråd måste fyllas på, och ett bad kanske inte vore så dumt heller. I den fallfärdiga ”staden” finns dock mobbaren Gilly (James Ransone), ärkeskitstövel, skrävlare och dessutom son till stadens sheriff (John Travolta). Ajdå. Såklart också att det inte dröjer länge innan Paul mot sin vilja dras in i besvärligheter, och att bara göra en diskret sorti ur staden visar sig vara mer än problematiskt.

Superduperenkel story, ganska tafflig egentligen, men West håller i utförandet på en trivsam exemplariskt sätt. Klyschorna må radas upp, men kanske är det skådisarnas förmåga att förvalta manuset väl…som höjer upp stämningen till en njutbar nivå? Jag gillar verkligen när Travolta då och då tar en sån här roll där hans förmåga att hålla shwung i dialogerna är riktigt frejdig. Ransone gör sin mobbare både farlig och rentav jönsig. Och så Hawke som Paul då. Plågad och mörk i sinnet. Men ett lejon när det hettar till. Vi lägger också unga Taissa Farmiga och Karen Gillan till den lilla men färgstarka rollistan. Plus en hund som heter Abby (Jumpy).

valleyofviolence_pic

bråka aldrig med en nedstämd man och hans hund

Farligt nära att balansera in på nån sorts komedi ibland, men räddar sig kanske med lite svart humor. I övrigt är det westernfeeling för hela slanten, och iaf jag tycker det känns mer än väl att Ti West ändå har en kärlek för genren som han låter få utlopp. Våldsam och lite halvblodigt där det behövs. Någonstans gjorde någon en sorts liknelse mellan den här rullen och gamla hederliga First Blood…och jag säger..tja..varför inte..?

Helt klart en liten westernpralin för oss som är hooked på genren. En lekfull stund från en regissör som man möjligen inte väntar sig just detta ifrån.

The Final Girls (2015)

The_Final_Girls_posterLite lagom (sommar)jönsigt om det här med 80-talet och slasherrullar.
Och kanske om att sörja.

Max (Taissa Farmiga,,,japp yngsta syster till Vera..och sjukt lik!) sörjer sin mamma Nancy (Malin Åkerman) vilken dödades i en bilolycka för ett par år sedan. Nancy var en skådis som en gång i tiden slog igenom i en tidstypisk 80-talsslasher, ”Camp Bloodbath”. Nu ska slashern jubileumsvisas på stadens biograf och Max är inbjuden. Motvilligt går hon dit, snart händer en olycka i salongen…och av oklara filmiska skäl (don´t ask why) befinner sig plötsligt Max och hennes ”Scooby-gäng” mitt inne i filmen! Precis när den börjar. WTF??!

Vad göra?
Gänget bestämmer sig ganska omgående att det är lika bra att ”spela med” i rullen. Extra plus här är ju att de hela tiden vet vad som kommer att hända! Tjo! MEN, räcker det för att stoppa filmens obligatoriskt maskerade galning med machete?? Och hur ska Max förhålla sig till att plötsligt stå öga mot öga med sin (yngre) version av mamma?

Hahaha. Här gäller det att ha både fantasin och förkärleken till de nostalgiska teenslasherrullarna i behåll. Då får man sig en rätt rolig stund här och där. Liksom Scream-rullarna behandlar filmen hela konceptet med rysare, slashers, de oskrivna reglerna, konceptet som gjorde ett helt årtionde…på ett ganska charmigt och vördnadsfullt sätt. Såklart det är rätt tramsigt på sina håll och intrigen håller inte för att beskådas på ett djupare plan.
Men det är…behagligt underhållande på nåt sätt. Jag blir ju lite svag för sådana här rullar som bryter lite mot mönstren…och gärna skojar till det på vägen.

the-final-girls-02

Scooby-gänget tror inte sina ögon när de får en betygstrea!

Full fart på hjältegänget, med Farmiga i spetsen. Åkerman är ju ingen toppskådis men gör en helt godkänd insats här. Kanske ett rollfack som passar henne? Lätt skruvad komedi?
Rullen är lagom strippad på de värsta gore-effekterna, det skvallras om att regissören Todd Strauss-Schulson fick order om att softa rullen för åldersgränsen på bio…något han först gick bananas över..men i slutänden höll med om att det blev en bättre film.

Jag säger inte emot. Lagom mix av 80-talsblod och taskig humor.
Lägg till detta det absurda i hela filmens upplägg…och de fördelar som kan dras av situationen…och jag mjukar upp dagens betyg lite.
Här har man inte tråkigt.