Årets hotellvistelse (?) + slitna mutanter

The Grand Budapest Hotel (2014)

Ja det har gått så långt att du utan problem kan kasta på mig en rulle av Wes Anderson, och jag bara sväljer den. Med hull och hår. Det är nåt med den där lätt torra berättarstilen, de visuellt överdådiga, nästan dockhusliknande, detaljerna. Och humorn. Denna lätt anti-humor som plötsligt blir både så förtjusande och märkligt konstig på samma gång.

Ingen Anderson-film utan sina skådisar dock. Som att varje inhyrd aktör plötsligt lägger i en växel man inte trodde fanns. Eller blir alla konstigt påverkade i denne märklige filmregissörs närvaro, och börjar visa upp sidor av sig själva de inte trodde fanns? Jag får väl bli svaret skyldig där, men maken till underhållande skådespeleri har man inte sett på länge. Och den digra rollistan går inte av för hackor. (tex Adrien Brody, Bill Murray, F Murray Abraham, Jude Law, Saoirse Ronan, Jeff Goldblum, Edward Norton, Harvey Keitel, Tilda Swinton…FÖR ATT NÄMNA NÅGRA!)

Men möt framför allt M Gustave (Ralph Fiennes), concierge på det formidabla hotellet Grand Budapest i hittepårepubliken Zubrowka nånstans i östeuropa i skarven mellan första och andra världskriget. Gustave får mycket märkliga saker att stå i när han råkar ut för både ditten och datten, vilken inbegriper ett rejält paraderande av birollsstjärnor på löpande band. Ingen kan dock förstås mäta sig med Fiennes i huvudrollen. Hans Gustave ÄR hela underhållningen och Anderson fyller sitt egenkomponerade manus med galet effektfullt stilistiska detaljer, knasiga grepp i berättartekniken (SKIDJAKTEN!) (vilket ju är lite Anderson-signum gubevars) som gör att 100 minuter färgpalett liksom bara drar förbi i ett förtjusande tempo.

Kanske kan man likna detta senaste bidrag i Wes-universumet vid en kartong med utsökt delikata bakelser i allsköns färger.
Oerhört svåra att värja sig mot, lämnar en god gräddig eftersmak. Möjligen kan vissa skådare av rambrytande verk som just detta behöva akta sig för att äta för mycket av godsakerna. Speciellt om man har lite svårt för att fantasin ibland tar sig nya och oväntade uttryck i både ord och bild. För en annan är det mumma hela vägen!
Bättre än Anderson-pärlan Moonrise Kingdom? Tja, minst MINST LIKA BRA är det allt!


X-Men: Days of Future Past (2014)

Jaha, klart att X-Men-manusbossarna också skulle börja skicka folk fram och tillbaka i tiden. Fattas bara annat. Här är det förstås mest gamle slitne Wolverine (Hugh Jackman) som får göra skitjobbet när framtiden bokstavligen håller på att gå under för våra mutanter. Återstår bara att försöka ändra i det förflutna för att rädda framtiden (har vi hört det förut!?), men det är också såklart ett sätt för filmfolket att få in skådisar från både ”original-uppsättningen” (Patrick Stewart, Ian McKellen, Halle Berry osv) och de yngre alter egona (James McAvoy, Michael Fassbender, Nicholas Hoult och Jennifer Lawrence).

Plus gamle Hugh med klorna då förstås.
Får dra huvudlasset här i en story som dock inte imponerar så värst mycket (på mig i alla fall). Trots att man hyr in sköningen Peter Dinklage från GoT som bad ass från det murkiga 70-talet. Som vanligt (1) handlar det om mystiska krafter som både hotar släktet och måste tämjas och kontrolleras. Som vanligt (2) står mutanternas heder på spel. Och som vanligt (3) är det snyggt gjort med effekter och väldans massa CGI.

Bryan Singer är tillbaka bakom kameran och lotsar framför allt Jackmans Järv genom action och rök och galenskaper. Dessvärre i en story som känns direkt blek om du frågar mig. Bäst är förstås rullen när det är det glada (?) 70-talet. Minst engagerande när det handlar om år 2023 och märkliga mördarrobotar som heter Sentinels. Då känner jag att jag zonar ut.
Godkänt för stunden möjligen, men en liten besvikelse.
Eller är det…mättnad?

Annonser

5 comments on “Årets hotellvistelse (?) + slitna mutanter

  1. Trevligt att du bedårades av Wes Anderson. Personligen håller jag dock Moonrise Kingdom som klart starkare (5/5 mot 3/5)

    Såg mutanterna på bio vilket både kan höja och pajja filmupplevelsen. Gillade delar av filmen, framför allt en riktigt cool scen från Pentagon men i stort håller jag med dig. Mättnad eller overload, vilket kanske är samma sak…

    Gilla

  2. Vilket sammanträffande, här sitter jag och lyssnar på Alexandre Desplats ytterst trevliga balalajkascore till hotellfilmen! Mycket trevlig för att vara en Wes Anderson, men i slutänden blir det lite för mycket…Wes Anderson 😉 X-mutanterna var en helt ok rulle men hade tjänat på att vara lite tajtare manusmässigt sett.

    Gilla

  3. @Henke: Ja det är frågan om inte Moonrise är juvelen i kronan trots allt…! 🙂

    @Sofia: Japp, Mutanterna hade behövts hållas lite mer…fokuserade..?

    Gilla

  4. Kul att du är tillbaka bloggbanan! 🙂

    The Grand Budapest Hotel är nog årets hittills största överraskning för mig. Wes Anderson hade inte imponerat på mig på sistone. Moonrise Kingdom fick 2/5! Men så hakade jag på Henke och såg Budapes… 4,5/5!

    http://jojjenito.wordpress.com/2014/06/05/the-grand-budapest-hotel-2014/

    (Förra årets hotellvistelse var Hotell.)

    X-Men. Äh, jag tyckte den underhållande (nästan) hela vägen. 4/5. 🙂

    http://jojjenito.wordpress.com/2014/05/29/x-men-days-of-future-past-2014/

    Gilla

    • Tack! 🙂
      GBH är verkligen förtjusande! Men så gillar jag ju nästan villkorslöst allt Anderson gör…
      X-Men var ju icke dåligt på nåt sätt. Bara…äsch jag vet nog inte vad jag hade väntat mig…kanske.

      (Såg att din kommentar här hade hamnat i WP-korgen för granskning! Jäkla WP alltså! Har jag ju absolut inte ställt in kontot på!)

      Gilla

Såhär tycker jag dårå:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s