#sommarklubben: Twilight Zone: The Movie (1983)

Troligen mest för oss gamla nördar som var tonåringar på 80-talet.
Som ett sorts nostalgiskimmer kanske. I ärlighetens namn har den här rullen rätt svårt att hävda sig mot tidens tand.
Men då, när det begav sig, kanske en liten ögonbrynshöjare. Att fyra då superduperkända regissörer tog sig an ett litet segment var. Vilket är bäst? Jag säger George Millers version av ”Nightmare on 20.000 Feet” där John Lithgow spelar väldigt nervös passagerare på ett flygplan….där storyn är från självaste Richard Matheson. Mästaren Spielberg kör en typisk Spielbergare med stråkar och barndom i fokus. John Landis har kanske på papperet den mest intressanta storyn…om rasistsnubben som hamnar i en högst obehaglig tidsloop. Tyvärr blev det segmentet dystert nedklippt när huvudrollsinnehavaren Vic Morrow och två barn omkom under inspelningen. Något som för övrigt fick Spielberg att tappa lusten för hela projektet. Kanske därför HANS del känns så…tam? Joe Dantes story om lillgrabben som låter otrevliga saker hända om han inte får som han vill, är kanske den tristaste. Nu när jag ser den igen är det svårt att förstå att den fick plats överhuvudtaget. Kanske var det så…att i och med dödsolyckan (där John Landis för övrigt blev åtalad för dråp) tappade hela projektet både fart och vitalitet? ”Prologen” med Dan Aykroyd som liftare är dock roande.

Som varande 80-talsnostalgiker har den ändå förstås ett litet värde. Planer på nya Twilight Zone-rullar fanns från början, men det rätt usla mottagandet i biljettkassorna dödade alla sådana planer.
Sommartrean i betyget är nog rätt snäll, men vad gör man inte för nostalgin…?

Skymning i sommarnatten.

 

 

summer-movie-fun-logo

A Christmas Story (1983)

ACS_posterOjoj…svårt att inte tycka om den här lilla pärlan!
Vill man få sig till livs ett stycke filmiskt vykort från ett 40-tals Amerika, är det bara att checka av den här rullen!

Bakom verket hittas Bob Clark, en gång i tiden kanske mest känd för Porky´s och den gamla slitna 70-talsrysaren Stilla Natt, Blodiga Natt. Här är det helt andra bullar när han berättar den synnerligen charmiga historien om lille Ralphie (en härlig Peter Billingsley) som har problem så här dagarna innan jul. Hur ska han lyckas övertyga både sina föräldrar OCH Tomten nere på varuhuset om att årets julklapp faktiskt är ett luftgevär!? Det enda han vill ha typ. Det är 40-tal och det är ett USA som håller på att hämta sig efter depressionen.

christmas-story

här firas jul på gammeldags men charmigt sätt!

Förutom Ralphie´s vedermödor att lyckas med sin övertalningsplan får vi också lite äkta amerikansk julidyll med snö, julparad, juldekorerade gator enligt konstens alla regler. Som en riktig Norman Rockwell-jul! Det är galet, roligt och väldigt charmigt på en och samma gång! Vänta er inga djupa grejer i storyn. I grunden ligger den alltid närvarande moralkakan om att familjen är allt under en högtid som denna. Mamman (Melinda Dillon) och pappan (Darren McGavin) må vara högljudda och intensiva…men naturligtvis är de kärleksfulla värre när det kommer till kritan.

Juligheten är naturligtvis ENORM här, och den som är ute efter lite extra allt i ärendet blir sannerligen inte besviken. Hatar man inte högtiden som står för dörren kommer man att gilla det man ser här.
Oerhört trivsamt för en julnörd som en annan.