Malibu Shark Attack (2009)

Ännu mera hajar!
Här i form av en rejäl C-rulle. Meeen…damn..mer underhållande än jag kunde tro från början. Tänk Sharknado, fast utan det komiska anslaget. Lökiga dataeffekter förvisso, som samsas med halvkackiga hajfenor i papier maché. Och så in med gamla Peta Wilson från tv-serien Nikita i en av huvudrollerna som luttrad badvakt på Malibus stränder.
Det handlar (som så ofta) om en enorm tsunami som väller in över Stilla Havs-kusten en alldeles vanlig morgon. Vilket också för med sig att revor i underjorden öppnas och fram med prehistoriska ”goblin sharks”! Fula trynen på hajkroppar, cgi:n har kanske inte jobbat sådär…eh..exremt bra. Översvämningar, blod i vatten och mayhem. Våra hjältar fångade i ett halvt översvämmat badvaktstorn, ett gäng arbetare isolerade i en strandvilla. Hur ska det gå?? Vilka ska klara sig och vilka måste offras?

Storymässigt lite småkul bitvis, skrattmässig när det gäller överspel och effekter…men inte alls så uselt som jag trott på förhand. Om man sväljer (!) den värsta skämmigheten alltså. Peta gör inte bort sig, kanske lite synd att hon förpassats till den här sortens filmiska bakgård..?

Lätt värt 10 spänn på loppisen. Och återigen…filmer med hajar är ALDRIG fel.

Annonser

Cage Dive (2017)

Okej, postern är troligen det bästa med filmen. Men..filmer med hajar kan ALDRIG vara fel. Däremot kan de komma i varierande former när det gäller kvalle och utförande. Här ett nytt besök i det uttjatade found-footage-träsket. En kamera hittas på havsbotten utanför Australiens kust. Minneskortet sitter i och vips får vi ta del av ett gäng olycksaligas öden. Amerikaner som kommit till landet down under för att försöka komma med i äventyrsprogram på tv. Bästa ”ansökningsmetoden”? Att dyka bland hajar i bur och visa sig modig. Självklart skiter sig allt, båten går under med folk, hajburar och allt när en enorm monstervåg (apsnyggt gjort) hamrar på från ingenstans. Överlevande i vattnet som får hoppas på räddningsinsats. Men visst ja, det var visst hajar i området. Häpp!

Rullen har lite oförtjänt fått tilläggsnamnet Open Water 3 för att spela på just DE två andra filmerna om typ samma sak. Synd säger jag då den här rullen funkar snyggt på ”egen hand”. Lite lökigt förstås att någon hela tiden haft lugnet att filma det som sker..men det går att leva med. Effekterna är top notch (svenskt företag bakom!) och hajarna ser allt annat än cgi:ade ut! Mer överlevnadsdrama än hajskräck. Effektivt ihopknåp av en herr Gerald Rascionato, med ett koppel okända skådisar i fokus.

Perfa 80 minuter för den som vill dra upp benen i tv-soffan när det vankas bestar i vattnet.

 

Eftersläntrare x3: osmakligheter (igen!), djurskräck och psykot i vildmarken!

The Brothers Grimsby (2016)

Men förihelvete! HAHAHAHA!
Precis när man trodde att dåren Sacha Baron Cohen inte hade så mycket mer att visa upp…så sportar han fram den här hysteriska knaskomedi-spionthriller-syskon-fars! Om det funkar?? Beror på VEM du frågar förstås! Jag är Sacha-nörd så här är svaret rätt givet. Om Movie 43 klampade runt helt utanför den berömda boxen…så gör den här rullen likadant, fast med de mer traditionella storyklyschorna. Alltid sevärde Mark Strong spelar Englands tuffaste och bäste hemlige agent Sebastian Graves! Stenhård. Men hamnar likväl i ett läge där han behöver ha hjälp av sin fram till nu ”okände” bror, fotbollshuliganen Nobby (Sacha). Nobby är allt…man inte vill vara….om uttrycket tillåts. De två teamar upp mot en knäpp konspiration som hotar världen. Vad det exakt var har jag nästan glömt bort…för det är inte det viktigaste här!! Istället är det humorn…eller förlåt…det som är humor i SBC´s värld. Och som jag älskart!! Helt galet. ”Som vanligt” utmanar den brittiske komikern våra gränser för vad som är underhållande eller inte. Ytterligare en rulle som troligtvis älskas eller avskys. Regisserat av fransosen Louis Letterier. Plus roliga Isla Fisher i biroll också. Prutthumor…fel..kissochbajsochandravätskor-humor, ösig action, snuskigheter, elefantosmakligheter och ett jävla vrålgarv mest hela tiden från mig. Jajaja jag vet..men ibland är det riktigt gött med trams!!

47 Meters Down (2016)

Vän av ordning kanske börjar hojta om filmens produktionsår ovan här nu. Men..appappapp…rullen gjordes redan 2016 och låg för lansering på dvd/blu ray-marknaden hösten -16..när rättigheterna köptes upp av ett annat bolag som helt plötsligt bestämde sig för biolansering sommaren 2017 istället. Hette också In the Deep ett tag. Men skit i det. Vi får oss en ny otäcksrulle i vatten…bland hajar. Alltid gångbart, iaf på papperet. I praktiken verkar det ju numera vara lika svårt att få till en sevärd haj-film..som att göra ett vettig varulvsrulle! Damn! Nåja, dagens försök är inte alls så pjåkigt ändå. Den gör vad den ska. Två ystra systrar på semester i Mexiko får för sig att dyka ned i hajbur för att kolla in bestarna. Knasbollar. Allt skiter sig såklart, buren släpper från sitt fäste i båten på ytan och nu sitter tjejerna fast där i buren..typ 47 meter under ytan. Med lufttuber som börjar tömmas på luft. Yaak. Och såklart är det ju icke bara att simma upp till ytan…utanför buren lurar de ju…bestarna. Helt okej stämningsframkallande otrevligt detta. Skulle aldrig kunna ta dykcert har jag insett. Tycker det är alldeles för otrevligt att man ska ”andas” under vatten. Inget för mig. Spännande detta dock. Lite lökigt, lite overkligt, men rätt rejält obehagligt för de två syrrorna Lisa (Mandy Moore) och Kate (Claire Holt). På ytan skymtar minsann gamle Matthew Modine som kapten på den olycksaliga båten. CGI-hajar, men de gör jobbet. Gott så.

Carnage Park (2016)

Rätt märklig kombo av rånarrulle-turns-survival-horror. Filmad i gritty stil med ett ökenlandskap typ New Mexico/Kalifornien som backdrop. Två misslyckade rånare tar gisslan och flyr i bil. Dessvärre kör de rakt in i ett ödsligt område, Carnage Park, där en dåre till sniper härjar. Wtf?!?! Flykten blir till en kamp för överlevnad. Den kvinnliga gisslan Vivian (Ashley Bell) får fullt upp, inte bara att klara sig undan sina gisslantagare…utan också hålla koll på galningen med gevär! Jaja, men lite var väl funkis här iaf. Storyn bjuder inte direkt på några himlastormande ögonblick, men är ändå så pass intressant att jag vill hänga med till upplösningen. Ganska snyggt filmad i stil och färger, det där sepiagula som tycks vara vars filmmakares egendom numera. Ibland nästan lite humor, av det mer svarta slaget förstås, men mest vill den nog vara obehaglig och skrämmande. Vilket den kanske inte lyckas fullt ut med. Knasbollen med skjutvapen gör aldrig något större intryck och förpassas mest till en knäppgök. Alla håller självklart på Vivian som tar saken i egna händer och visar var skåpet ska stå. Litet plus att gamle Alan Ruck dyker upp i miniroll…Cameron från Fira med Ferris!! Ok för stunden, men oerhört lättglömt.