Etikettarkiv: Zombieraffel

Apr 17 2019

Overlord (2018)

Andra-världskriget-röj. Med en touch av rysligheter. Jorå, men sånt har man ju sett tretton på dussinet genom åren. Alla med den röda tråden att det oftast är rejäla B- eller C-produktioner. Här har Hollywood, och i synnerhet inte helt okände J.J. Abrams, sällat sig till producentleden och skyfflat in dollars. Vilket märks direkt. Plötsligt kvalar produktionen kanske till och med in på A-filmslistan. Natten före D-Dagen. En grupp jänkare är på väg i flygplan in över Frankrike, en liten förtrupp som har till uppgift att slå ut ett viktigt radiotorn i en liten fransk by. Och det måste ske innan gryningen nalkas och den Stora Invasionen sätter igång. Saker går (såklart) snett nästan direkt. Halva styrkan stryker med, och en liiiten grupp smyger vidare mot den lilla byn. Och där försiggår minsann skumma saker! Nazisterna håller till en slottsliknande byggnad med en massa otrevliga källare och kulvertar. Mystiska experiment utförs, oftast på den stackars bybefolkningen. Upp till filmens hjältar att fixa både radiomasten OCH sätta stopp för hemskheterna som utspelas. Extra hjälp fås av rättrådig och beslutsam ung tjej boendes i byn.

Rätt trivsamma knappa två timmar ändå. Stabilt hantverk, usla nazister, gott om eldstrider och röjig action i märkliga katakomber och skumma utrymmen. Zombieliknande dårar som lurar i mörkret. Ingen film du ska sitta och fundera på alltför mycket. Bara att hänga med på ”äventyret” en stund, och konstatera att ibland funkar kombon andra världskriget och skräckelement bra ihop (eller..ja så mycket skräck kanske det inte är dårå…men iaf.) Inga superstars i rollistan (Kurtan Russells grabb Wyatt Russell tar kommandot som ledare) och ibland är ju sånt rentav på pluskontot. Inget för historieböckerna, men väl underhållande för stunden. Ser snyggt ut.

Feb 8 2017

The Girl with All the Gifts (2016)

the-girl-with-all-the-gifts-poster-01Veckan röjer på med lite mer raffel om de jobbigt odöda och deras kamp för att utplåna den sista normala människan. Typ.

Just när jag trodde att smällkaramellen Train to Busan nog var 2016 års bästa besök i genren…kanske jag ändå måste ta ett steg mot skampålen och erkänna mitt förra uttalande som lite förhastat. Men vänta, möjligen behöver jag inte det ändå. Den förra rullen, och dagens, kanske kan samsas däruppe på tronen bland filmer som kan konsten att vara både spännande och engagerande till slutet? Och lite lagom creepy.

Återigen dyster framtid. Människan går än en gång den tunga kampen mot de dreglande och skogstokiga varelserna som bara vill slita din kropp i stycken. Här går de under benämningen ”hungries” och hålls på avstånd utanför en armébas någonstans i det lantliga England. På basen bedrivs forskning på ett antal barn som har det tvivelaktiga nöjet att vara hybrider mellan vanlig människa och smittad zombie (ok, jag använde ordet igen). Märkligt nog kan kidsen både tänka och prata som vanligt..men visa dem en bar arm eller blottat ben…och deras beteende blir minst sagt…olustigt. Gulp.

Tålmodiga läraren Helen (snygg-Gemma Arterton) gör sitt bästa för att ingjuta mänskligt hopp i kidsen medans forskaren Dr Caldwell (Glenn Glose…eller är det Glenn Hysén!??) mest vill utföra kirurgiska ingrepp på barnen då hon anser att hemligheten till att skapa ett vaccin finns i hjärnan på de udda kidsen. Unga Melanie (Sennia Nanua) är extra skärpt och med i matchen. Att hon dessutom skapat ett band till Helen måste väl vara bra. Eller?

Ahhh, säger jag. Brittiskt drama-action-röj igen. Av bästa märke! En udda fågel i genren? Ett framtidsdrama där svettiga actionbitar är intryckta på lämpliga ställen. En kamerahantering med effektiva ryckiga rörelser då och då i det kaos som uppstår. Avskalat och ganska rått. Jag tänker på snygga scener i 28 dagar senare. Till exempel. Britterna kan verkligen grejen med att mixa svart drama med intensiv action. För mitt i allt filosoferande om vad som är mänskligt eller ej, blir det full fart på storyn när basen plötsligt invaderas av ”the hungries” och trion ovan måste fly för livet. Melanie kan ju sitta med mänsklighetens sista hopp inom sig. Ut i bushen, och vidare in mot ödsliga stadsområden. Det är snyggt och det är domedagsaktigt. Well played av herr regissör Colm McCarthy (som kommer från tv-världen och bla rattat både avsnitt av Sherlock och Peaky Blinders). Hög klass på hela produktionen.

the-girl-with-all-the-gifts-movie-picture-5

Glenna tar sig en funderare

Jag tar till mig  förhållandet mellan Helen och Melanie. Känner en sorts sorg för Melanie som måste hantera sin dubbla natur (lysande spelat av debutanten Nanua). Hela ämnet med smittan behandlas snyggt och ändå sterilt och sakligt. Helen utvecklar en sorts modersinstinkt och forskaren Caldwell har en helt annan syn på hela situationen. Ett sorts ställningskrig mellan dem. Plus en stabil Paddy Considine som luttrad miltärsnubbe i mitten. Alltid najs att se honom.

Jajamensan, detta var smutta grejer att uppleva! Att zombi..flåt..the hungries dessutom använder den numera patenterade ”duracell-stilen”, dvs att förvandlas till skrikande, frustande och hysteriskt kutande dårar….förstärker ju bara obehagligheterna!
Bra jobbat från britt-ön igen säger jag!

 

Feb 7 2017

The Rezort (2015)

rezort_posterLåt oss säga att du får för dig att korsa Jurassic Park med The Walking Dead. Jepp, då hamnar du kanske…typ här.

Det Stora Kriget mot de hatade zombierna är över sedan ett par år. Världen håller på att återhämta sig. Många förlorade såklart nära och kära i den globala epidemin och trauman bearbetas. Städer är återuppbyggda men enorma flyktingläger finns överallt för att ta hand om dem som förlorade, tja, allt. Givetvis finns också det Stora Företaget som ser chansen att tjäna pengar på katastrofens efterdyningar. Detta i form av The ReZort, en ö med lyxhotell, vacker natur, värsta semesterfeelingen, men också med chansen att åka på…zombiesafari och skjuta sig ett par räliga rackare! Javisst! Att medelst guide i jeepar köra ut i naturen, ladda gevären och ta ut sin inneboende ilska över det som varit. Om du vill kan du även övernatta under bar himmel och höra väsningar i natten när du sitter vid lägerelden. Men, givetvis, allt under kontrollerade former och bakom högsäkerhetsstängsel. Företaget vill ju icke att du ska bli zombiemat..och inte kunna betala för den saftiga lyx som ön erbjuder.

Så är alltså det ganska lovande upplägget i det här brittiska zombieröjet, mestadels inspelad på Mallorca! Och visst är det snyggt. Jag sitter i tv-soffan och noterar hur smutt de fått till lyxen på ön. Flashiga bilar, höga stängsel, bevakade områden via ett högteknologiskt kontrollrum som inte så lite påminner om en viss ö som heter Isla Nublar.

Vi får oss de obligatoriska protagonisterna med huvudfokus på Melanie (Jessica De Gouw) som är på besök tillsammans med pojkvän. Hemska minnen och trauman behöver rensas ur skallen. Varför inte peppra lite zombies under kontrollerade former. Och vad kan gå fel på den högteknologiska ön….?
Asch, du fattar ju själv att det ganska snart skiter sig för det lilla utflyktssällskapet där Melanie ingår. Plötsligt är det springa för livet som gäller när de dräglande odöda får upp vittringen. I början är det som sagt jäkligt snyggt och smutt påkostat för att vara en B-rulle. Jag imponeras lite ändå över att filmmakarna och regissören, en Steve Barker, lagt ned lite möda på scenografin och känslan i filmens inledning.

the-rezort-2015-bild-21

safari med viss spänning utlovas

När rullen växlar över till mer standard-zombie-action känns det inte lika..exklusivt..som det gjorde i början. Men det var väl kanske inte att vänta heller? Upplägget blir det gamla vanliga, en liten utsatt grupp där det gäller att inte bli plockad eller smittad. Något Melanie och co får ligga i för att undvika i sina försök att ta sig tillbaka till bebyggda områden. Rätt okända skådisar, om man inte räknar in gamle Dougray Scott som vresig ex-zombiejägare.

Bättre i början, sen blir det mer vanlig lågbudgetshootout av det hela. Men överlag inte kattskit i genren. Ganska snygg (bra zombie-makeup) och själva idén med rullen känns avigt tilltalande på något märkligt sätt. Givetvis ska hemligheter både här och där ut i ljuset också under rullens gång.

Helt okej underhållning för stunden och jag belönar banne mig med en uppfriskande trea.
Låt vara att den är lite fladdrig.

Nov 23 2016

Train to Busan (2016)

busanhaengOch så bara på ett bananskal in från vänster kommer Sydkorea och levererar årets kanske mest underhållande horrorflick! Bara sådär! Dessutom i zombieträsket!

De räliga odöda har ju under åren dykt upp lite överallt, i alla möjliga situationer. Ibland hasande sandsäckar och ibland som Usain Bolt på steroider. Gemensamt för alla platser där de lobbat för sin odöda verksamhet, är att det är satans jobbigt att skydda sig från dem. Liksom här. Idag är det sprintande galningar som gäller, och det gör ju inte saken direkt lättare. Dessutom är spelplatsen för den här holmgången ett tåg, på väg från Seoul till…tralala…Busan.

Annars en dag som börjar som vilken som helst i den myllrande huvudstaden. På centralstation är det förstås full fart. Låt vara att nyhetssändningar då och då hojtar om att det uppstått oroligheter runtom i stan på morgonkvisten. Men vaddå, det är väl normalt i en storstad av Seouls dignitet. Eller?
På tåget hittas alla möjliga resenärer, de två skvallrande tanterna, den unga gravida kvinnan med sin lite kaxige pojkvän, den dryge affärsgubben, det unga baseboll-laget som ska till Busan för match, ett gäng fnittrande tjejer. Och så vår unge protagonist, den allvarsamme karriärkillen som lovat sin dotter att han ska ta henne till just Busan där ex-frun väntar. Håhåjaja. Om de bara visste.
För vad är väl det där för lömsk figur…som i sista sekunden kastar sig ombord på tåget?! Precis när tågvärden vänder ryggen till för en sekund.

Japp, det är full fart nästan direkt. Jag är ju ingen storkonsument av asienfilm, men har förstått via diverse kommentarer att filmen aktar sig för att falla ned i det träsket där viss humor, och till och med slapstick, används i märklig kombo med mer traditionellt drama…eller thriller. Och det är väl bra. Hur skulle det se ut med en komisk take på det som händer här? Nej, idag är de smittade, de infekterade, rasande galningar med förvridna ansikten som likt insekter bara kastar sig mot oskyldiga och trängda offer. Ibland får jag vibbar av de zombieliknande galningarna i World War Z. Ibland alltså.

busan_pic

shake it baby!

Regissören, en Yeon Sang-ho, begår tydligen ”liveaction-debut” med dagens rulle. Har uteslutande pysslat med animerat annars. Bra jobbat grabben säger jag!
Det är både dramatiskt, spännande och ovisst! Offer måste alltid utmätas i rullar av det här slaget..och är det något som slår mig här är det just det att filmen i det fallet kliver lite utanför den västerländska mallen när det gäller att förutse filmöden. Här känns det som att vem som helst kan bita i järnvägsrälsen när som helst. Smutt!
Dessutom bjuds det på lite sorgliga vibbar också! Filmen slår mitt i galenskaperna an en vacker/ledsam sinnesstämning som för ett ögonblick bryter av från hetsen i storyn. Udda, men mycket sevärt.

Jorå, men detta var ju hur smutt som helst! Fartigt, farligt, förskräckligt och lagom gorigt!
Att ta det här tåget till Busan kräver sitt mod. Och sina offer.

Ett av årets stora spänningspiller!

Okt 25 2016

#rysligaoktober: Dawn of the Dead (2004)

dawn-of-the-dead-movie-posterJag skyller allt på Sofia.
Här var minitemats alla alster någotsånär utstakade. Vilka som skulle få chansen att visa upp sig. Så, tack vare Sofias förnämliga zombietema just denna höst (2016), smyger sig nu en sista-minutare in och ändrar hela startordningen! Rewatch-suget blev för stort för att motstå. Därmed blir också rullen per automatik kvalificerad för #rysligaoktober!

Ni kan ju upplägget vid det här laget.
Den gamla klassiska storyn om överlevarna som tar sin tillflykt i ett stort köpcenter nånstans i the midwest of America. Det här är alltså nyinspelningen av George A. Romeros gamla 70-talare. Men där gubben Romero satsade på samhällskritik i listigt format…trycker regidebuterande Zack Snyder in action, action och action som numero uno på dagordningen: Och med den äran vill jag påstå! Missförstå mig rätt, jag gillade Romeros take på zombiesar, då när det begav sig. Men nog lider de rätt hårt av tidens tand ändå när man nu ser om dem. Jaja, ni hardcorefans får väl gå i taket bäst ni vill nu..men Snyders version är både bättre, mer underhållande och välgörande för genren med de räliga odöda. Att förvandla zombieuslingen till en snabbsprintande galning är dessutom en välgärning för spänningen!

Mer fokus på action, smyg och effekter än på samhällskritik och mänskliga relationer. Kan man säga att Romeros ursprungsrulle har blivit popcornsanpassad…? Ja det kan man. Med jäkla lyckat resultat också. Snabbare klipp, mer tempo (framför allt mer tempo!) och lite svart humor. Snyder har koll på läget vill jag påstå! Eller, han tar banne mig originalstoryn ett snäpp högre upp på underhållningsskalan!

97b6e-dawnofthedead20042

städdag i villakvarteret?? nej, zombieröj!

Jag ser om versionen som har fått det så bekanta epitetet ”directors cut” och får då en liten introduktion av herr regissör själv där han både betygar sin kärlek till Romero och originalet…och också förklarar SIN take på rullen. Och varför han valde att göra den som han gjorde den. Med då assistans av dagens manusman, en viss James Gunn (ja, han!), som skruvat lite på Romeros originalmanus.
Alla skådisar får sina 15 minuter i rampljuset, där möjligen Sarah Polley, Ving Rhames och en den stabilt lugne Jake Weber sticker ut lite. Den örnögde noterar också allas vår lömske presidentrådgivare ””Doug Stamper” från House of Cards, Michael Kelly, i en tidig roll! Smutt!

Snyders rulle är finfint godis i genren, speciellt första kvarten bjuckar på ett par snygga visuella godsaker och uttrycket ”there goes the neighbourhood..!!!” har aldrig  känts mer passande!
Jag har sett de flesta av de nya moderna tolkningarna av Romero-storysar …och detta är helt klart den bästa med nytt blod (!) i!

ev. Halloween-faktor:
Kanske närvaron av en och annan välsminkad odöd med ansiktet i ruttet förfall…?
Sånt gör sig ju alltid på Halloween-firande.

Sep 5 2016

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

pride-and-prejudice-and-zombies-trailer-posterPå papperet en synnerligen intressant kombo.
Jane Austen-klänningar och romantik i vild mix med de dräglande, blodiga och räliga zombiesarna. Mr Darcy i annorlunda tappning. Engelska hedar, flådiga gods och kärlekstrubbel. Allt i ett England näst intill förtärt av zombie-smitta i denna alternativa dåtid.

Men…meeen…den mustiga soppan blir tunnare ju längre filmen rullar på. Jag splittras av att filmen inte alls klarar av balansen. Ibland gorigt CGI och ibland oskyldigt romantiskt kuttersnack från de inblandade ”systrarna Bennet” som ska driva handlingen framåt. Normalt sett gillar jag skruvade kombinationer, men det här känns bara….ganska intetsägande. Och då hjälper det ju inte ens att Lena Heady tar några minuter som en sorts version av sin kungamoder från GoT.

Lät absolut bättre på papperet än vad som kom ut. Känns sönderpumpad med green screen-effekter. Ok, bitvis snygg…men rätt trist.
Är du zombie-freak…varsågod. Övriga passerar och blickar framåt.

Apr 27 2016

Scouts Guide to the Zombie Apocalypse (2015)

scouts_posterFrån avdelningen ”inte-så-seriösa-filmer-om-de-gamla-räliga-zombiesarna” hämtar vi idag ovanstående titel.

En lagom flåshurtig och under-bältet-stinn historia med svart humor och lite tokigt goriga effekter. Är det kanske så att rullens titel är bättre än själva filmen? Ja kanske.
Men den som ändå letar efter lite crazy humor att skratta rått åt…kommer inte att bli besviken. Och det var ju trevligt!

Carter (Logan Miller) och Ben (Tye Sheridan) är scouter, precis på gränsen till testosteronstinna tonåringar. Då måste man väl sluta med scouttjafset tycker Carter. Nu finns det ju tjejer, och framför allt det som tjejernas kläder döljer, som lockar de unga sinnena. Vore det inte smutt att då besöka den hemliga fest som de lite äldre partytonåringarna ska hålla nånstans i den lilla staden!? Synd bara att ett zombieoutbreak (det gamla hederliga!) bryter ut i trakten samma kväll, vilket får våra hormonfyllda hjältar att utöva alla de scouttricks de lärt sig för att klara livhanken. Och kanske rädda en och annan på vägen också. Ni hör ju, klass på manuset. Eller inte.

Javisst, här finns alla klyschor med. Den tjocke nördige scoutkompisen, den tuffa främmande (lite äldre) tjejen (Sarah Dumont) som kickar zombieass så det smäller om det, den ”upptagna” söta tjejen som Ben trånar efter i hemlighet, den hemska grannfrun som blir…hemskare. Och lite mer av allt det där som ”ska” finnas i ett manus av den här sorten.

scoutsguidetothezombie-mv-17

ännu en variant av oväntat besök

Inga nyheter under solen. Mer ett frossande i kladdig humor, det finns en och annan scen som verkligen gör skäl för det epitet kan jag säga. MEN, det finns också ett par riktigt roliga scener här och där då det drivs friskt med konceptet zombier och levande döda. För en lagom zombieskadad filmtittare som en annan…blir förstås det lite extra kul. Lägg därtill viss metahumor, vilket ju inte skadar såklart.

Överlag en lättglömd bagatell som inte kommer saknas av den som hoppar över den här. Väljer man att ändå kolla in den finns det utrymme för lite lagom flinande…om man har den sortens humor förstås.

Oerhört lättglömt efter viss underhållning.

Dec 9 2015

Cooties (2014)

cooties_posterDags för lite besök i zombieträsket igen.
Sort of iaf.

Nå, vad har vi här då?
Jo, en sorts skräck-komedi om en skola där nästan varje elev strax blir infekterad av ett virus som förvandlar dem till små mördarlika bestar törstande efter blod och inälvor! Hu!
Mest utsatta; lärarkåren på skolan! En samling desillusionerade typer som brukar tillbringa vardagen med att beklaga sig över tillvaron…och odrägliga ungar! Nu får de plötsligt anledning att oroa sig för annat minsann. Bara att barrikadera sig och försöka klara livhanklen så gott det går.

Mitt i kaoset, den unge nördige lärarvikarien Clint (Elijah Wood), som återvänt till sin lilla hemstad från New York. Nu får han plötsligt annat att oroa sig för än hur han ska göra för att slå igenom som  författare. Tillsammans med den odräglige gympaläraren Wade (Rainn Wilson), den obehagligt nördige NO-läraren Doug (Leigh Whannell), den gamla skolkompisen-turned-teacher Lucy (Alison Pill) plus ett par andra stackare gäller det att överleva till varje pris….och akta sig för monsterungarna!

Se där ja! Ibland kommer det en och annan sån här oborstad lite uppkäftig komedi, gärna med ganska våldsamt gore inbakat. Historien må vara ganska urvattnad, men just att det idag handlar om vildsinta ungar med extrem blodtörst…gör ändå att underhållningen höjs ett snäpp. Man kan också se det som att här får lärarna en chans att ge igen med råge….hrm…!!
Det enda sättet att klara livhanken är naturligtvis att göra processen kort med de infekterade småkids som står i vägen för gruppens överlevnad. Varför tycks det bara vara barn som blir smittade då? Självklart finns det en ganska ansträngd förklaring till det också…men det köper man liksom. Hallå, hela filmen är ju lite hejsanhoppsan! Fast på ett bra sätt!

gympalärare i underläge!

Kul att Elijah Wood hoppat på en roll här. Han är även med i producentledet, och bjuder verkligen på sig själv. Bäst; när Rainn Wilsons gympagubbe förolämpar Wood och liknar honom vid en liten töntig Hobbit!! Haha! Just Wilson, en liten favvo hos mig, gör annars kanske den roligaste rollen som redneck-snubbe med taskig attityd. Mycket roligt. Alison Pill känner vi igen från The Newsroom som ambitiös journalist. Här får hon chansen att spela lite knäpp komedi, och det funkar det också.

Rullen är författad av Leigh Whannell, en av männen bakom Saw-rullarna och tillika Insidious-serien, som dessutom alltså syns i rollistan som knasige Doug. För regin står ett par snubbar som heter Jonathan Milott och Carey Murnion. Rena rookies vad jag kan läsa mig till. Men icke desto mindre har de två lyckats att tillverka ett stycke politisk inkorrekt och lagom grisig komedi i zombiesjukans anda. Precis en sån där uppfriskande liten knasrulle man behöver ibland!

Underhållande!

Apr 21 2015

Wyrmwood (2014)

Wyrmwood_posterVad händer om man mixar…säg……..Evil Dead med Mad Max…?
Jo detta. Ända långa vägen från Down Under också!

Den gode bloggar-filmitch och jag brukar för det mesta vara på samma våglängd när det gäller filmer och dess olika genrer. I dagens fall skiljer vi dock oss åt rejält vill jag påstå. Och det var för övrigt hos honom jag plockade upp tipset!
Så, okej…vi skuttar oss till Australien…där ett kraftigt meteorregn tycks få hela världen att tappa det helt. Det dröjer inte många minutrar innan större delen av befolkningen förvandlas till blodtörsta zombietyper (oh yes..it´s that road again today!)…och alla andra…tja de får kuta för livet. Som vanligt alltså.

Filmen börjar faktiskt ganska seriöst (!?) och vi får bla träffa på en familj där pappa (Jay Gallagher) tvingas uppleva hur dotter och fru i ett huj inte…är dotter och fru längre.
Ok, sen tutar det på och det dröjer inte länge förrän rullen växlar upp i ett hysteriskt tempo där det tycks hända galna saker mest hela tiden! Knasiga typer och putslustiga antihjältar. Vår vän pappan vill nu försöka rädda sin syster (Bianca Bradey) från helvetet som brutit ut, men att ta sig till henne blir garanterat lättare sagt än gjort! Och som vanligt är det inte bara zombies att akta sig för…!

wyrmwood-road-of-the-dead-087

vän eller fiende? svårt att säga med de läskiga ögonen!

Den där lite galna, knäppa australiensiska humorn man sett då och då…kommer fram även här! Och mixas med all vansinnig action och goriga effekter…som ser otroligt bra ut! Överlag är ser alla effekter asbra ut…vilket får mig att gapa ännu mer av positiv förvåning då jag läser mig till att denna indie-rulle tog runt 4 år att göra…eftersom de inblandade upphovsmännen (brödraparet Tristan och Kiah Roach-Turner) bara kunde jobba på helger med rullen!!! Kudos!

Bra stuk på zombietyperna, och vi får även en ny crazy take på vad man kan använda zombieblod och de dreglande galningarnas andedräkt till!
Fantasifullt! Skoj! Innovativt! Krispigt! KRISPIGT!??!

Jag skrattar gott åt detta, och njuter lite av friskheten och det hysteriskt överdrivna i allt som händer!
Bra jobbat säger jag och klappar lite golfapplåd åt detta spektakel!
Här hade iaf inte jag tråkigt!
Då måste stjärnorna belöna!

Fear Not The Dark har också sett galenskaperna…och jag tror banne mig hon blev lite förtjust också.

Feb 3 2015

[REC] 4: Apocalypse (2014)

Rec4_posterVi kör på med lite mer spanskt av bara farten.
Och se nu blir det jäklar mer fart på karusellerna!

Dagens uppföljare tar vid nästan exakt där REC nr 2 slutade (vi får bortse från den underhållande trean…även om en snygg liten koppling också görs till den här) och tillbaks in i handlingen med tv-reportern Angela (Manuela Velasco). I rullens början instängd i det numera ökända ”nedsmittade” hyreshuset där SWAT-trupperna håller på att gå åt i trappmörkret, men som av en nåd sänd från ovan räddas Angela i sista sekunden och evakueras…bara för att tas till ett stort tankerfartyg någonstans ute på öppet vatten.

Här finns nu både sargade överlevande från katastrofen, som tycks förvandla alla smittade till galna zombiemördare, till mystiska forskartyper i vita rockar som gör allt…och då menar jag ALLT, för att komma på ett botmedel.

Reptilsnabbt tänker man förstås på Resident Evil-serien…men där DEN fullständigt misslyckats från film nr 2 att göra det hela intressant…vet dagens regiman och ”beskyddare” av REC-konceptet, Jaume Balagueró, hur man bygger vidare på en existerande story. Tanken är att skeppet långt från land ska vara en liten fristad från galenskaperna som verkar ödelägga världen…men räck upp handen alla som tror att lugnet ombord håller i sig någon längre tid…

Olikt sin amerikanska föregångare skiter också Balagueró i stilistiska slowmotion-scener där den upphottade kvinnliga hjälten ska utföra så mycket snygga moves som möjligt framför kameran. Angela här slår sig istället bokstavligen, med besvär, fram genom otrevliga skeppskorridorer bland dårar och blodiga missfoster och räds inte skita ned sig på kuppen. Filmen är galet over-the-top…ja naturligtvis, men det blir aldrig larvigt eller fånigt (det är klart, har man svårt för ”zombiekonceptet” tycker man detta är larvigare än larvigast förstås).

Handlingen blir dock aldrig svår eller knöar till sig. Att koncentrera storyn till begränsad yta är såklart smart, skeppet blir filmens svar på det isolerade huset i de förra filmerna.
Angela är badass och drar sig inte för att drämma diverse tillhyggen i de mordiska figurerna som dyker upp i tid och otid. Mitt i all galenskap, action och effekter lyckas också regissören och manusnissen Balagueró trycka in en mystisk subplot som håller i sig ända till finalen nalkas.

Rec_pic1

synnerligen otrevligt skepp att vistas på

Det är full fart från början och sen kör det bara på.
Intensivt filmat och bra skit från de olika skådisarna som alla gör vad de ska. Gott om gore för den som frestas av sådant, men annars är det mest lite rejäl girlpower och jäklar anamma som gäller.
Men se för hundan upp för de äckliga zombieaporna!!! Yaak!

Bra bagatell detta!

Maj 23 2014

Stalled (2013)

Och vips var vi tillbaka i zombieträsket igen.
Loseraktig vaktis jobbar i kontorshuset under julfesten. Fixa fel på damtoan bli plötsligt lite roligare när man kan smygkolla på två tjejer som börjar hångla med varandra. Tills den ena av dem förvandlas till blodtörstig zombie förstås!
Och inte nog med det, vår vaktis är plötsligt fast i toabåset under tiden nya zombiesmittade dårar väller in i det begränsade utrymmet. Nu blir goda råd dyra. Om det ens finns några.

Splattig brittisk skräckkomedi som följer nedplöjt mönster utan att vika från kursen. Blod och lågbudgeteffekter och typisk rå brittisk humor…vilket iof får den att sticka ut en liiiten aning mot sina tröttsamma kopior från världens alla hörn. Äsch, det här är väl inget att minnas såklart. Vaktisen blir den osannolike hjälten i trångmål. Hur ska han ta sig ur ett toabås utan att röna samma öde som de partajande kontorsnissarna? Inget jag slänger upp på rekommendationsbordet åt dig inför en helg, även om den hade några MINUTERS små roande sekvenser.
Överlag dock inget att lägga på minnet. Alls.

Sep 20 2013

Detention of the Dead (2012)

Vi (fredags)öser på med ännu en galenskap ur samma genre som förra inlägget.
Tänk The Breakfast Club möter Zombieland, typ (och möjligen ett stänk av Shaun...eller…nä…). Fast mycket sämre. Rejält mycket sämre.
Men..ändå inte så man sitter och spottar och svär och förbannar sig över att man klippte den här knäppa historien en vardagskväll när inget annat fanns att tillgå på burken.

Baserad på en pjäs (!!!!!!) kommer den inte så originella storyn om ett gäng kvarsittare på The Skolan som plötsligt befinner sig mitt i kaoset när zombieapocalypsen bryter ut just där. Nu måste de ju såklart både samarbeta samtidigt som de kommer på nya sköna verbala sätt att förolämpa varandra. Ingen zombierulle har dock vett att kalla sig det om inte de spåniga aktörerna plockas en efter en, vilket tacksamt nog sker här också.

Hela anrättningen är märkligt nog dock gjord med ett sorts jönseri som gör att det blir småroligt vid ett par tillfällen. Och sådana känslor gillar man ju för jösse namn! Även i en lusig zombieflick.

Räkna med ostiga effekter och nördig humor på gränsen till slapstick.
Bäst är naturligtvis just nörden i sällskapet. Vilken hjälte! Fattas bara annat.

Detention of the Dead. Knasbilligt zombieraffel som det inte går att bli förbannad på hur mycket man än vill. Man kan liksom inte låta bli att dra på smilbanden.
Absolut inte bra..men jag kan inte hålla mig från att peta dit en svag liten stjärna till.
Jag kände mig ju ändå lite upprymd efter den här rullen!
För tusan!

full starfull star

Sep 19 2013

The Demented (2013)

När den gode bloggaren Filmitch drar upp ännu en ljusskygg skapelse till film i avdelningen ”träsket bortom träsket” ur hatten…ja då känner jag naturligtvis att jag inte kan hålla mig borta. Vi har ju förtjusande nog samma typ av bisarra dragning mot dessa svampiga områden. De lökiga alstren måste ju liksom till för att väga upp den filmiska tillvaron. Eller?

Här då som vanligt en hoper idioter i form av hormonstinna boys and girls som ska weekenda sig i det stora sommarhuset i det fina vädret. Grilla, partaja och allt det andra som your average teens i dessa filmer suktar efter…. Naturligtvis måste en tjomme vara rekorderlig, en annan värsta aset och den tredje (den färgade såklart) vinthundssnabb footballsnubbe. Hos tjejerna hittas samma utslitna spektra med helylle, halvylle och inte..så helylle (”-det var ju bara på fyllan…förlåt...”).

Snabbt in med terroristattack (nya grepp i genren!?) i form av bomber över nationen, och snart har folk och fä i omgivningen förvandlats till dreglande och hiskeligt förbannade spillror av sina forna jag. Tyvärr räckte tydligen inte budgeten till några större sminkeffekter, så därför ser de flesta dårarna ut som statister i någon utbildningsfilm från Trafikverket då en olycka ska illustreras.
Nå, de springer och vrålar i alla fall som det anstår en riktig lågbudgetrulle.

Idioterna till huvudpersoner tar naturligtvis en hoper galna beslut med stundtals förödande konsekvenser. Regissören satsar allt på att beskriva sprinterlopp längs övergivna gator, ur olika vinklar och ytterst uttråkande efter ett par minuter. Ihopvärkt, styltig, dialog kan inte rädda aktörerna här…men det hade väl inget väntat heller. Man skiter ju liksom i hur det går för dem. Basta.

Den största katastrofen håller dock på sig till slutet, då den olycklige regissören verkar ha drabbats av fullständig inre vankelmodighet. Resultatet blir bara dumt, dumt och….dumt igen.

The Demented är skitdålig helt enkelt. Ett totalt ointressant kapitel i sagan om att ”hitta de små intressanta pärlorna i denna uttjatade genre”.

Märkligt nog är musiken rätt bra.

full star

Mar 21 2013

[REC]³ Génesis (2012)

Jag vet inte jag.
Nog börjar det väl kännas lite så smått att zombiestuket på filmer börjar nå sitt max nu? Eller? Finns det verkligen plats för så mycket mer i denna genre?

Nu gillar jag förvisso dessa odöingars härjanden i parti och minut, och på de mest allehanda och märkliga platser. Men liksom mycket annat i livet, går det liksom lite…vardag även i dessa historier. Känslan hos mig är att samma koncept har nu malts på rätt länge.

DESTO ROLIGARE då att ramla på en rulle i det här träsket som..gör lite som den vill. Och kanske lite märkligt i sammanhanget att här är det just grabbsen som gav oss de första spanska REC-filmerna (nåja, iaf en av dem…Paco Plaza) som pytsar ut en sorts spinoff historia på de första galenskaperna (den örnögde hinner faktiskt se en snabb glimt av en nyhetsrapportering på en tv-ruta från ett visst hyreshus…).

Koldo och Clara ska till att gifta sig the super spanish style. Finfint i kyrkan med släkt, vänner och glada skitar.. och sedan bär det av till ett slags mansion där stora festen rullar igång och underhåller varenda kotte. Naturligtvis filmas allt genom en handhållen videolins. Fröjd och gamman och glädje. I alla fall tills en morbror plötsligt ger en ny definition till uttrycket ”wedding crasher”, och vips brakar hela helvetet löst med panik och framför allt galna attacker på det högst välbekanta sättet. Koldo och Clara skiljs åt, och måste nu ägna större delen av filmen åt att försöka hitta varandra igen. Inte det lättaste.

För ett REC-fan är detta troligen en viss besvikelse att skåda. Borta är skräcken, spänningen och ovissheten. Här finns egentligen bara action, goriga effekter och galen svart humor. Framför allt är det humorn som verkar vara ledmärket i den här delen. Och, inte mig emot. Kommer på mig själv med att sitta och flina, till och med skratta högt vid ett par tillfällen! Vem hade trott det? Skådisarna Leticia Dolera som Clara och Diego Martin som Koldo får slita hårt värre i kaoset. Snacka om bröllopsdag!

”this is MY day!”

Filmen blir en sorts vild spansk kusin till en pärla som Shaun of the Dead och…varför inte Zombieland. Kanske mycket av kritiken mot filmen kommer av att man här tror att REC-mönstret ska följas? Själv finner jag denna bagatell riktigt underhållande och ser inget större fel i att man här går en helt annan väg.

REC 3 – Genesis bryter säkert mot precis alla givna regler när det handlar om en andra uppföljare till ett koncept. Plötsligt blir det lättviktigt, oseriöst och mer galenskaper än skräck. För mig som då börjar tröttna liiite på alla mörka storys med odöda inblandade, känns detta riktigt uppfriskande. Extra plus också för att man slopar POV-kameran när det börjar gå åt skogen. Överraskande fartig rulle!