Eftersläntrare x3: en jäkla massa X, plus de där arga fåglarna!

XX (2017)

Rysliga antologier kan ibland vara riktig mumma för sinnet. Små, täta (förhoppningsvis), storysar som gör lite gott i filmsjälen. Inte alltid, men ibland. Som här. Gemensamma nämnaren idag? 4 små rullar som alla är författade och regisserade av kvinnor. Mycket trevligt grepp. Visar också att tjejer är minst lika bra på att hantera rysligheter som upcoming snubbar och äldre rutinerade gubbs. Vi får berättelser av synnerligen varierande, twistade och underhållande, grad. Allt från det gåtfullt obehagliga till det lite mer traditionella monster of the week-segmentet. Och glöm inte den svarta humorn! Men förvänta er ni ingen supergore här, allt är lite mer förfinat och styrkan ligger i framkallandet av obehaget. Allt är funkis i de här underhållande kortisarna. Jag lyfter på gubbkepsen för reginamn som Roxanne Benjamin, St. Vincent, Jovanka Vuckovic och Karyn Kusama (The Invitation). Stabilt mysrysligt.

xXx: Return of Xander Cage (2017)

Hahaha, jäklar vilket röj! På det där lökiga och heeeelt galna sättet. Original-XXX-gubben är tillbaka! Vin Diesel skojar bort några minuter igen framför kameran. Filmerna om XXX-gänget går liksom inte att ta på allvar! Finns det någon som gör det!!??! Alltså, det är ju en knäpp soppa av valfri Bond, Jason Bourne och lite Fast & Furious! Såklart en rulle som antingen hatas eller skrattas lite lagom åt. Borde det överhuvudtaget finnas plats för den här stunthjälten i filmvärlden? Har vi inte så det räcker med den varan redan? Jo, självklart. Men när Diesel verkar spela med glimten i ögat och göra sin betalda semester rätt underhållande bland alla ostiga scener…då blir det banne mig rätt kul. In med rutinerade regimannen D.J. Caruso och fyll sedan på med skådisar som Donnie Yen, Ruby Rose, Toni Collette och självaste Ice Cube. Visst ja, gamle Sam Jackson måste ju knöas in också. Och The Hound från GoT! Härligt. Världen måste räddas och det är bara vår man Xander som kan fixa det. Allt genom ett antal stuntscener staplade på varandra för att varva det nödtorftiga manuset. Actiondelen funkar finfint om man tar på sig skojkepsen och inte tror att det ska vankas allvar här för fem öre. Då får man det svårt. Bäst ändå; att Neymar ( ja han!!!) får vara hemlig agent! Tjo! Betygstrean är superoseriös, men vaddå…!

Angry Birds (2016)

Ja precis, spelet som animerad film! Bara det i sig galet ju. Hur blev fåglarna så arga? Varför måste de fightas mot gröna grisar? Filmen har förstås svaret. Är det en barnfilm? Ja och nej. Kul för kidsen, men också för en normalstörd filmdåre. Referenserna till filmvärlden står som spön i backen och det är liksom bara att räkna in skämten. Givetvis måste rullen förstås ses på sitt originalspråk för att vara som bäst. Laguppställningen på röstskådisarna är dessutom inget du skojar bort i humorvärlden; Jason Sudeikis, Josh Gad, Maya Rudolph, Danny McBride, Bill Hader, Peter Dinklage och Kate McKinnon. Vill man så nämner man Sean Penn också. Det är valfritt. Ha! Apsnyggt gjort förstås och filmmakarna har verkligen bemödat sig om att vi ska känna igen fågeluslingarna från spelet ned i minsta detalj. Tokroligt underhållande säger jag. Absolut inget att tillföra filmvärlden egentligen..men vaddå..måste det alltid vara så..?

Annonser

Trainwreck (2015)

trainwreck_posterDet finns ändå ett samband mellan en lyckad film, dess själ och dess upphovsman. Något som ibland lyser igenom så starkt att man undrar om det överhuvudtaget hade varit möjligt att göra rullen utan just den personen. Att karisman och just utstrålningen hade gått förlorad då.

Idag är jag övertygad om det. Även om kanske inte HELA rullen bygger på störtsköna ståupparen/komikern Amy Schumers liv, är jag ganska säker på att hon vävt in en och annan ”anekdot” från sin verklighet. Och det är just sådant, förmågan att bjuda på sig själv…inte vara rädd att ha en sorts självdistans till sin egen personlighet…som gör filmer som denna till rejäla komedipärlor.

Självklart heter Amy just Amy i rullen också. Uppfostrad med en syn på kärlek som flyktig och sällan stabil, rusar Amy på genom tillvaron med engångsligg och ständiga fester. På dagarna jobbar hon som journalist på nån sunkig blaska (tänk Hänt i Veckan). Tillvaron liksom bara är… När är det dags för Amy att ”växa upp”?

Kanske när hon får det något udda och oönskade uppdraget att skriva en artikel om sportläkaren Aaron (Bill Hader), framgångsrik när det gäller att få välbetalda sportstjärnor att rehaba sig efter skador och operationer. Illa då att Amy hatar sport. Kan det bli värre? Tja, Amy kan ju till exempel….rentav falla för den något blyge Aaron! Hoppsan!

Så vad har vi här? Jo en rackarns mysig kärlekshistoria med New York som backdrop. Den lite töntige Aaron och den vulgära Amy. Aftonens par? Med alla problem och pinsamheter och komiska ögonblick DET innebär. Party-Amy och den återhållsamme läkaren, vilken duo!

trainwreck_pic

Amy visar vart partyskåpet ska stå!

Bakom kameran hittas Judd Apatow, och den mannen har ju känsla för komedi med lite allvarliga undertoner, det vet vi sen gammalt. Normalt brukar ju Apatow filma egna manus, men här låter han alltså Schumer stå för berättelsen. Och visst är det härligt! Amy är fräck, tuff, burdus, lite galen, lite ledsen och framför allt…söt! Perfekt i rollen! Hader kliver äntligen fram lite i ljuset efter ett antal biroller genom åren. Duon känns hyperintressant…och roliga ihop, med sina respektive tillkortakommanden. Jag får en skön feeling av gamla pärlan När Harry mötte Sally! Kanske i upphottad version!?

Vi får också duktiga Brie Larson som syster till Amy, Tilda Swinton som chef i tokig 80-talsfrippa och framför allt verklige basketstjärnan LeBron James som sig själv! Hans scener med Bill Hader är helt underbara! Don´t miss!

Finns det inget att gnälla på?
Kanske filmen är liite för lång och i slutänden följer den upptrampade stigen, men vad fasen…så länge utförandet ser ut såhär kan man inte gnälla för mycket!
En HÄRLIG rulle!

 

#24_logoMer kärleksbombning av Amy får du om du dyker in i avsnitt 24 av Snacka om Film, där jag och Fiffi bara älskar goa Schumer!

Clear History (2013)

Mest för dem (oss) som gillar den självbelåtne livsfilosofen Larry David?
Här spelar han egentligen ett sorts alter ego till sig själv och sin tv-serie Curb Your Enthusiasm. På manuspapperet den gnällige PR-tjommen Nathan som stör sig så pass mycket på sin chefs planer för företagets nyuppfunna elbil att han säger upp sig i protest, trots att han varit med och satsat kapital. Bad idea då företaget, likt ett Apple på speed, plötsligt blir värt miljarder tack vare elbilen och Nathan går miste om sköna pluringar. 10 år senare lever han som ”Rollo” på Martha´s Vineyard och är något av öns kuf med alla sina (ofta bittra) åsikter och vardagsiakttagelser om stort och smått. När så chefen från förr plötsligt flyttar till ön börjar lurkiga hämndplaner smidas hos dagens antihjälte.

Som ni kanske (inte) vet roas jag enormt av den långe stören David och hans mörka humor. Och hans provokativa sätt att bryta ned det mesta till påfrestande detaljer. David var ju bl.a. upphovsman till Seinfeld och satte sin humorstämpel rejält på den serien under årens lopp. Dagens rulle har producerats av HBO Films, vilket betyder att humorn inte väjer för vare sig sex, grov dialog eller allmän omoral. Vilket naturligtvis blir underhållande om man kombar det med just Larry David. Kanske blir det i ärlighetens namn som ett extra långt avsnitt av just Curb your…, men jag lider inte. Tvärtom.

Det storyn förlorar i tempo och manus vägs upp av den trevligt komponerade rollistan där man hittar bl.a., Danny McBride, Philip Baker Hall, Bill Hader (från SNL), Kate Hudson, Jon Hamm, Amy Ryan, Michael Keaton (länge sen han var så UNDERHÅLLANDE!), Eva Mendes, Liev Schreiber som uncredited skummis..och UNDERBARE J.B. Smoove från just Curb…!! Oviktigt trams som blir en behaglig bagatellskröna med gamängen och irritationsmomentet David i centrum.
Gillar man inte honom blir betyget här möjligen svårköpt.

 

 

Enhanced by Zemanta