Dec 10 2015

Snacka om Film #14 – ”we´re gonna need a bigger burk”

Poddtorsdag!!
Nobeltorsdag!

SÅKLART att det blir poddmys då!

Den här veckan får du julfilmstips ur den stora filmsäcken, ett märkligt ämne från den gröna burken listas och rangordnas, vi försvarar sliskigheten och kärleksvågen som väller över oss när det snöar och drar sig mot julafton på film!
Sen kollar jag på kalaskonstig rulle i Uppdraget och smackar ut ett nytt till Fiffi som får bli värdinna när det lackar mot jul!
Behöver du julklappsråd i filmens tecken? No worries, vi har säkra stalltips!

PLUS…vi kärleksbombar en rackarns fin julrulle av bästa brittiska märke!
Johorå!!

Dagens bonus: Fiffi tappar det HELT!! Missa inte! Mycket frejdigt!

Ho-Ho och God lyssning!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

Dec 9 2015

Cooties (2014)

cooties_posterDags för lite besök i zombieträsket igen.
Sort of iaf.

Nå, vad har vi här då?
Jo, en sorts skräck-komedi om en skola där nästan varje elev strax blir infekterad av ett virus som förvandlar dem till små mördarlika bestar törstande efter blod och inälvor! Hu!
Mest utsatta; lärarkåren på skolan! En samling desillusionerade typer som brukar tillbringa vardagen med att beklaga sig över tillvaron…och odrägliga ungar! Nu får de plötsligt anledning att oroa sig för annat minsann. Bara att barrikadera sig och försöka klara livhanklen så gott det går.

Mitt i kaoset, den unge nördige lärarvikarien Clint (Elijah Wood), som återvänt till sin lilla hemstad från New York. Nu får han plötsligt annat att oroa sig för än hur han ska göra för att slå igenom som  författare. Tillsammans med den odräglige gympaläraren Wade (Rainn Wilson), den obehagligt nördige NO-läraren Doug (Leigh Whannell), den gamla skolkompisen-turned-teacher Lucy (Alison Pill) plus ett par andra stackare gäller det att överleva till varje pris….och akta sig för monsterungarna!

Se där ja! Ibland kommer det en och annan sån här oborstad lite uppkäftig komedi, gärna med ganska våldsamt gore inbakat. Historien må vara ganska urvattnad, men just att det idag handlar om vildsinta ungar med extrem blodtörst…gör ändå att underhållningen höjs ett snäpp. Man kan också se det som att här får lärarna en chans att ge igen med råge….hrm…!!
Det enda sättet att klara livhanken är naturligtvis att göra processen kort med de infekterade småkids som står i vägen för gruppens överlevnad. Varför tycks det bara vara barn som blir smittade då? Självklart finns det en ganska ansträngd förklaring till det också…men det köper man liksom. Hallå, hela filmen är ju lite hejsanhoppsan! Fast på ett bra sätt!

gympalärare i underläge!

Kul att Elijah Wood hoppat på en roll här. Han är även med i producentledet, och bjuder verkligen på sig själv. Bäst; när Rainn Wilsons gympagubbe förolämpar Wood och liknar honom vid en liten töntig Hobbit!! Haha! Just Wilson, en liten favvo hos mig, gör annars kanske den roligaste rollen som redneck-snubbe med taskig attityd. Mycket roligt. Alison Pill känner vi igen från The Newsroom som ambitiös journalist. Här får hon chansen att spela lite knäpp komedi, och det funkar det också.

Rullen är författad av Leigh Whannell, en av männen bakom Saw-rullarna och tillika Insidious-serien, som dessutom alltså syns i rollistan som knasige Doug. För regin står ett par snubbar som heter Jonathan Milott och Carey Murnion. Rena rookies vad jag kan läsa mig till. Men icke desto mindre har de två lyckats att tillverka ett stycke politisk inkorrekt och lagom grisig komedi i zombiesjukans anda. Precis en sån där uppfriskande liten knasrulle man behöver ibland!

Underhållande!

Dec 8 2015

No Escape (2015)

No_EscapeKalla mig gammeldags. Kalla mig ytlig.
Kalla mig Hollywood-Steffo.

Men, ge mig en story där jag direkt kan identifiera mig med huvudpersonen. Släng in en familj som dagens ”hjälte” gör allt för att beskydda. Släng dessutom in en touch av hopplöshet och allmän förtvivlan över ett läge som verkar vara rena mardrömmen att ta sig ur.
Då har ni mig.

Vad gör det väl sen att storyn kanske inte håller sådär jättestabilt om man börjar syna sömmarna. Men…är det här en film där man SKA syna sömmarna? Såklart inte säger jag. Här är allt svart eller vitt. I fokus FAMILJEN. Och ÖVERLEVNAD. Dagens regissör John Erick Dowdle har fattat grejen med en engagerande rulle som dessutom klarar av att vara actionstinn, oförutsägbar och ibland på gränsen till ont-i-magen-nervig. Johorå.

Owen Wilson (av alla människor) är familjepappan som fått nytt jobb i oidentifierat sydostasienland. Hela familjen tas med på resan och ny tillvaro ska skapas en bra bit från gamla hederliga vardagen hemma i USA. Knappt hinner Jack (Wilson) installera sig på hotellet med frun Annie (Lake Bell) och parets två döttrar förrän skiten träffar fläkten! En statskupp! Arg lokalbefolkning som snabbt förvandlas till lynchbobb! Målet för deras vrede; utländska intressen…och i synnerhet västerlänningar och amerikaner! De stackare som kommer i vägen avrättas snabbt och skoningslöst. Panik och kaos. Jack och Annie måste plötsligt skydda familjen och försöka hitta en flyktväg. Hur gör man det i ett kaos som de aldrig varit i närheten av tidigare!?

Jag köper det rakt av! Jag ids inte börja fundera på logik och realism och varför ALLA ortsbor är så arga! Jag liksom skiter i det. Har fullt upp med att oroa mig för Jack och familjen. Dowdle har ett kanonöga för att skapa svettiga scener. Jag tänker på ett speciellt parti som utspelas på hotellets tak! Damn, vad obehagligt! Paniken! Och så döttrarna mitt i eländet! Ett par sekvenser där Jack mer eller mindre tvingas vara brutal mot dem för allas överlevnad…! Det känns i magen på mig som tittar!

no_escape-pic

mardrömmen startar för barnfamiljen

Den som vill hitta fel på rullen gör naturligtvis det. Det är ju en ”sån” film.
Jag friar mycket hellre och tjusas av att Wilson för tillfället befinner sig oerhört långt från sina ”vanliga” roller. Att gamle räven Pierce Brosnan dyker upp i en PERFEKT roll som alkad snubbe med oklar agenda. Att Dowdle kan hantverket och knepen för att spinna ihop en tajt story. Han visade ju i As Above, So Below att talangen mer än väl finns där. Här kör han fullt blås nästan från ruta ett.
Gott så!

Helt enkelt en rackarns bra rulle som jag kan komma på mig själv med att tänka på då och då!
Jag har inga som helst problem med eventuell orealism och logiska luckor. Tvärtom! Detta är helt klart en av årets bästa rullar när säsongen ska summeras vartefter!
Så det så!

 

Vi snackar mer No Escape i filmpoddens avsnitt nr 12, där jag fortsätter att ösa beröm över rullen! Fiffi har kanske en lite mer…sansad inställning.

 

Dec 7 2015

Self/less (2015)

selfless_posterJahapp, i dagens betraktelse återigen dags för lite man vs nature.

Att lura tiden, naturens gång.
Vet vi ju att man icke ska ge sig på. Ändå finns det hela tiden nya möjligheter till detta obskyra företag i mänskliga handlingar. Något som rikingen och dödssjuke Damian (Ben Kingsley) får span på. En möjlighet att byta sin sjuka, gamla, kropp mot en ny ung variant. Och hans sinne, medvetande och…själ (?)…tja den liksom bara ”skjuts över” i nån märklig apparat. Fråga mig inte hur EXAKT detta går till (filmen skiter rätt mycket i att förklara det också. Det bara…händer. Tack och bock.) Kravet är förstås att Damian måste starta ett nytt liv med sin nya kropp och officiellt låta ”gamlingen” Damian dö.

Sagt och gjort. Nya kroppen ser ut som Ryan Reynolds och första tiden är det high life för spjuvern Damian. Han tar igen allt vad han saknat av fester, kvinnor, vin och sång. Medaljens baksida är att Damian drabbas av ”syner” från ett…annat liv. Förklaringen från den hemlige doktorn Albright (Matthew Goode) som leder det lika hemliga företaget..är att det handlar om att hans medvetande måste anpassa sig till den nya kroppen…och ibland därför trollar fram hallucinationer.
Jaja, det tror ju både jag som tittar och Damian själv vad vi vill om. Dagens huvudperson är av den nyfikna naturen så självklart börjar han snoka lite i vad det är han givit sig in på. Och såklart, lyfter man på för många stenar…KAN det slå tillbaka på otrevligt sätt.

Det är alltså den visuellt spännande filmmakaren Tarsem Singh (The Cell) som står för regin idag. På ett manus av det spanska brödraparet David och Alex Pastor (Carriers). Och kanske förvånar Singh mest den här gången genom att INTE vara visuellt spännande. Tvärtom blir detta en ganska klyschig, hederligt tillverkad leta-efter-lösningen-thriller…sådana som Hollywood kan kränga ur sig i parti och minut på ren rutin. Därmed inte sagt att dagens variant är dålig på något sätt. Bäst kanske i första delen när Singh och bröderna Pastor ställer de flummiga frågorna om livet och medvetandet. Andra hälften är mer rak och våldsam action.

selfless

hantera puffra som ett ess..comes with the new body

Stora lasset dras av Ryan Reynolds som sanningssökare, och han gör det bra. Eller, han är inte dåligt på något sätt även om han inte glänser i rollen. Matthew Goode som mysko doktor gör en typisk Goode-luring. Visst har han väl lite väl ofta dykt upp i sådana roller den sista tiden..? Ben Kingsley har topbilling i rollistan men är bara med i kanske 15 minuter och hinner knappt börja skådespela innan han förpassas ut i kulissen. Lite synd kanske på en snubbe av Kingsleys kaliber. Mest onödig i dagens story är nog ändå Natalie Martinez som Reynolds kvinnliga sidekick Madeline. Hon blir bara ett bihang till hjälten och får aldrig chansen att visa vad hon går för.

Jaja, man kan inte få allt.
En stunds underhållande och ändå stabilt tillverkad thriller är det dock. Regissör Singh verkar ha struntat för ett ögonblick i sina konstnärliga ambitioner, och satsar mer på rak och enkel action. Med ett och annat lurigt inslag förstås. Och som sagt, det behöver inte alls betyda att resultatet blir kackigt.

Jag har inga problem med den här rullen och underhållningen som ges.

Dec 4 2015

The Canal (2014)

Är det inte det jag alltid hävdat!
Att man ska lyssna på sina blogg- och filmkamrater därute. Speciellt när tipset kommer från ens egen poddkollega!

En snabb slagning på IMDb (appropå poddsnacket om betygsställen…) ger att dagens rulle har ”belönats” med 5,9 i betyg!
Tack för den säger jag. Vad var det som inte passade här då?!
Vi får filmarkivarien David (Rupert Evans) som bor i gammelmysigt hus i utkanten av Dublin med fru och son. Trivsamma familjelivet alltså. Eller?

Well, saker börjar kärva lite för David. Dels får han via jobbet tag på en gammal raspig film från läääänge sen som visar att mord och hemskheter begåtts i….hans eget hus!! Vidare börjar den stillsamme arkivarien misstänka att hans fru Alice (Hanna Hoekstra) har ihop det i smyg med en annan snubbe. När så dessa två insikter mixas i hans hjärna, vankas otrevliga stunder de kommande minutrarna. En David som börjar följa efter frun i smyg, en David som alltmer grottar ned sig i husets allt annat än trevliga historia, en David som börjar få problem med att vara en närvarande pappa till sonen.

När så frun en dag är borta…ja då blir det full fart på otrevligheterna. Polis inblandad, en förtvivlad David som börjar hävda att det finns…något…i huset som är orsak till eländet. Något som har med det förflutna att göra. Eller…finns svaret på allt närmare ändå?

the canal

David funderar på om det är mer än möss han hör i väggarna

Så, vad ÄR det egentligen som händer här?
Visar regissören Ivan Kavanagh upp en oerhört snygg studie av en man vars förstånd sakta håller på att gå bananas? Eller är det en melankoliskt effektiv förklädd rysare om onda krafter i märkliga skepnader? Filmens styrka är hela tiden att det liksom inte går att vara säker på nåt. En story som än svänger dit, än svänger dit. Jag sitter käpprak i soffan och stirrar vilt på tv-rutan, det gäller att inte missa den minsta detalj!

Evans är banne mig perfekt i rollen som den minst sagt prövade David. Miljöerna känns vardagliga och realistiska. Det annars så vackra Dublin visar plötsligt upp en sida som inte direkt känns jätteattraktiv. Filmen är för jäkla bra! Den håller greppet om mig ända in till eftertexterna.
En lurig rulle! En mörk rulle. En stillsam rulle med otrevliga inslag.
Värt ett högt betyg. Så jag klämmer såklart dit ett!

 

Dec 3 2015

Snacka om Film #13 – ”snålast i mellansverige”

Decembertorsdag! soffan gods(1)logga 13
Den första.

SÅKLART att det blir poddmys då!
Den här veckan med mystiskt ämne från List-burken, Fiffi blir förbannad på en filmare, undertecknad ger sig inte med nostalgitripparna, den HETA snackisen om filmbetyg och vikten av att ta siffrorna med en nypa salt…alternativt stirra sig blind på dem…diskuteras ivrigt! Och kan man läsa andras omdömen om en rulle INNAN man sett den själv!? (Klart man kan!)

Dessutom tvingar jag Fiffi att hänga med sköningen Seth Rogen en stund…haha..vilken pärs för henne! Och kul för oss andra!!
Att man inte ska åka rätt ut i djungeln bara hur som helst bevisas i filmen vi båda har spanat in..med regi av en viss Eli Roth. Aj då.

Javisst! Den kära julmånaden liksom bara glider in över oss, men vi poddar på som om inget hänt.
Precis lika virriga och nördiga som du vant dig vid nu.
Fattas bara annat.

God lyssning!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

Dec 2 2015

Flmr tipsar: Filmspanartema – Udda Yrken!

Dagens tips blir en rackarns rak uppmaning att ni genast kastar er över nedanstående länkar för att ivrigt läsa vad bloggkollegor och kamrater skrivit om dagens utvalda ämne i Filmspanarna!

Varför skriver inte den här bloggen om det utvalda temat då….kan man ju undra?
Det enkla svaret är förstås att bloggen ju numera har fått konkurrens av en podd som ska mixas och klippas innan den släpps ut för lyssning. Ett litet jobb som ändå kräver sina insatser. Samtidigt ska en och annan recension ändå hitta in hit också.
Viss tidsbrist i kombo med att jag lägger lite av tiden på Snacka om Film-fix istället…är alltså den enkla förklaringen.
Och…javisst ja..sen skulle man tydligen jobba lite ”på riktigt” också.

Men skit i det nu.
Hoppa in hos nedanstående fräsiga kamrater och läs deras texter!

Dec 1 2015

Ho ho – it´s beginning to look like….

 

Men se där ja!
Då var det december IGEN!
Christmas_At_The_Movies That time of year.

Trogna besökare på filmbloggen kommer såklart att känna igen sig då fokuset sakta men säkert glider in på lite juligare alster de kommande veckorna.
Självklart uppblandat med lite ”vanliga” recensioner.
Och varför inte en och annan liten recap på slitstarka, goa, rullar som gott håller för omtittar när det börjar lacka mot den trevliga högtiden!
Ta ett litet kik uppe i menyn till höger vetja.

Jamen, allt är ungefär som vanligt på bloggen i dessa tider med andra ord.
Som att ni hade väntat er nåt annat.

Nov 26 2015

Snacka om Film #12 – ”du ser helt lost ut!!”

Se på fanken!
Novembers sista torsdag är här!
Och ett nytt poddavsnitt!

Som vanligt en galen blandning av spretiga åsikter, tyckanden och spekulationer!
Det är ett jäkla hålligång helt enkelt!

Filmförtexter, Fiffi vs Tom, en röd färg som ska betyda kvalitet, en BOATS med världens mest otippade (?) huvudrollsinnehavare, raffel i sydostasien, en knackning på en ytterdörr som aldrig borde ha öppnats.

Jamen du hör ju! Det är precis som vanligt!
Ta rygg på oss en stund!

Vi finns förstås överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

Nov 25 2015

Flmr vs Filmåret 2000!

 

Å så bara kom det!2000
Det nya århundradet. Med buller och bång, varningsklockor som ringde ikapp med framtidsspänningen. Och ganska snart blev det vanlig vardag på planeten jorden igen. På filmfronten…business as usual. Filmfabrikerna fortsatte att plöja ned dollars och andra pluringar. Så hur var klassen på detta års utbud?
Ganska bra säger jag. För att inte säga utmärkt. Men, det är ju jag…Blockbuster-Steffo. I alla fall MINA intressen tillgodosågs….med råge!

Så nu rullar vi listan! Tjo!

***********************

10. Dolt under ytan

10.What lies...

Klockren salongsthriller med blinkningar till gamle mästaren Hitch av Robert Zemeckis. På (just) ytan en story…under…en helt annan. Harrison Ford och Michelle Pfeiffer trivsamt bra!

9. X-Men

9. X_men

Originalrullen. Plötsligt kändes allt med superhjältar lite…mörkare. Lite hårdare. Lite…tuffare tag i tillvaron.

8. Me, myself & Irene

8.me-myself-and-irene

Jim Carrey i skamlig högform! Kan vara en av hans roligaste rullar! EVER! Härlig support av Zellweger och en galen cast i birollerna! Snuskigt kul humor!

7. Tretton Dagar

7. 13 days

Jag är en riktig sucker på dialogdrivna, politiska, dramathrillers. Det här är en sådan. En förbannat bra sådan! Och spännande…fast man redan vet allt!

6. Memento

6. memento

Guy Pearce i sin kanske bästa (?) roll. Mannen med närminnesförlust som måste jaga en mördare. Hur gör man det när man inte vet vem man letar efter? Sjukt spännande även för oss som tittar. På nåt märkligt sätt berättas filmen baklänges också. Bara en sån sak.

5. High Fideltity

5. high fidelity

Kärlek, musik, listor, en skivaffär, Jack Black och John Cusack! Trivselfaktor! Bra film på bra bok!

4. Cast Away

4. cast away

Lika underhållande VARENDA gång jag ser den! Känslan! Isoleringen! Tom Hanks! Slutet! Avnjuts varje sommar!

3. Gladiator

3. gladiator

Inget snack. En av Ridley Scotts snyggaste och mest engagerande rullar! Pompös och mäktig historia. Crowe är lysande. Men Joaquin Phoenix är fan bättre!

2. Almost Famous

2. almost famous

Regissören Cameron Crowes självbiografiska (?) skildring av ett 70-tal och musikjournalistiken som föddes då. I en era när allt kändes lite mer….laidback. Mycket bra rollista! Och musik! En toppfilm som håller för många omtittar!

1. O Brother, Where Art Thou?

1. o brother...

Jösses vad jag tycker om den här skojarrullen från bröderna Coen!! En snyggt förklädd Homeros-historia som utspelas i depressionens södern i USA på 30-talet. Knasig, svart, humor. Musik som sätter sig i skallen! En pigg George Clooney som bjuckar på sig själv! En kanonrulle! En fräsig etta på listan!

 

Bubblare: Pitch Black, Patrioten, Traffic, Snatch

*********

Vad tycker resten av filmbloggarfolket om detta år!? Check it out!

Nov 20 2015

återtitten: Tjejen som visste för mycket (1978)

foul playOkej, nu blir det nostalgi.
Kanske möjligen några av er minns gamla ruffiga tv-program på SVT som tex Nöjesmaskinen? Gick på bästa sändningstid typ fredagar. The art of underhållning i en tid när det inte fanns vare sig dokusåpor eller 375 kanaler att välja på. Bra eller dåligt, det kan man alltid diskutera.

HOWEVER, det bästa man visste i det programmet var att ofta veva ”underhållande” scener från kända filmer…och varenda gång (lovar) dök en scen från dagens återtitt upp…den med Dudley Moore som sexgalen tjomme vilken försöker förföra en gulligt ung Goldie Hawn medelst discomusik, lite soft belysning, utfällbar säng, flygande sexdocka (!) och kikare (!!).
Javisst, nu kanske du kommer ihåg lite va? Även du som inte vet vad Nöjesmaskinen var för nåt.

Det är alltså med hög nostalgifaktor jag tar mig an denna återtitt…och ställer mig frågan; håller en film som den här ännu? I dessa tider? Och svaret (om man är på det humöret förstås) är att visst gör den det! Nånstans hade jag kanske trott och fått för mig att den skulle vara bra mycket tramsigare än vad den faktiskt är! Kommer jag ihåg så fel? Tydligen. Goldie spelar den lätt vimsiga men mycket charmiga bibliotekarien Gloria, vars mystiska biodate i början av filmen tar en helt annorlunda vändning. Så pass att hon blir jagad av skummisar…och ingen som tror på henne. Till en början inte ens den charmige men lätt klantige polisen Tony (Javisst..en ung, UNG, Chevy Chase!), och givetvis blir det charmigt flirtande mellan de två samtidigt som händelserna eskalerar och en lätt knasig konspirationsplan nystas upp! Som får sin mustiga final på operan i San Francisco minsann! Kul final!
Både rolig och lite småspännande!

det synnerligen charmiga paret i trångmål

Dagens regissör Colin Higgins (som skrev Chicagoexpressen) blinkar vilt åt gamla sköna Hitchcock-rullar med en oskyldig huvudperson som hamnar i problem där först ingen tror på vår hjälte/hjältinna. Alltid ett bra grepp i filmer! Här får vi en mix av lite thriller och lite hederlig tramsig komik. Goldie är banne mig helt perfekt med sin oskyldiga och söta uppsyn. Lätt förvirrad och lite naiv…men självklart ett svårknäckt problem för dagens skurkar som givetvis ändå är försedda med en viss grad av klantighet de också! Chevy, här i början av sin karriär, är väldigt återhållsam med knaserierna, vilket gör sig mycket bra i dagens story. Han missar dock naturligtvis inte att få till en och annan smutt oneliner när det krävs. Tänkte väl det.

Detta är naturligtvis ingen rulle som kanske står sig mot dagens filmutbud om man ska vara ärlig, med tanke den lätt åldrade humorn, MEN som gammal fin nostalgiupplevelse (eller varför inte förstagångsupplevelse för den som vill botanisera i 70-talets komedistuk) står den sig finfint! Och kom igen, det går inte att tycka illa om den här unga Goldie! Charmen!!

Perfekt en fredagskväll efter lite god mat och häng i favoritsoffan!

 

 

soffan SFFI filmpoddens 11:e avsnitt tjattrar jag på om hur mycket jag gillar Goldie här, och varför den här rullen verkligen ändå håller måttet än! Tycker möjligen Fiffi att jag är FÖR nostalgisk!?

Nov 19 2015

Snacka om Film #11 – ”käcka dängan!”

soffan SFF

Tjosan-Torsdag!
Med filmpodden!

I höstens 11:e snickesnack hittar du bla om;

veckans Lista i något annorlunda form, en svensk otäck man, en ung Goldie, en fluffig ryslighet, ett Uppdrag som kanske ger ringar på vattnet, en spekulation i filmfestivalens skitnödighet eller mysfaktor, en regissör med konstigt efternamn.
Lite som vanligt alltså. Plus några skedar felsägningar, förvirringar och allmänt lattjolajban!
Som gjort för att slösa bort nån timme ihop med oss!
God lyssning!

Vi finns förstås överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

Nov 17 2015

Flmr vs Filmåret 2001!

2001

Äntligen!
En lista ute över ett av det nya seklets första år! Och vilket år det var! En kanonår helt enkelt. Vilket redan har konstaterats på andra bloggar. Jag håller bara med och lyfter på gubbkepsen! Speciellt Hollywood´s blockbusteravdelning spände musklerna rejält detta år…och sådant gillar denne gamle blockbuster-räv!
Och ändå var det en lågmäld spanjor som tog guldet på listan nedan.

Nu rullar vi listan.

***********************

10. Mulholland Drive

Gåtfull, mystisk, ibland magisk….nästan obegriplig till och från. Jag fattar den fortfarande inte. Men en jävligt fascinerande film är det. Fortfarande!

9. Training Day

training-day

Tuff rulle. Dramatisk rulle. Och Denzel Washington sådär vidrig och rälig. Men förstås lysande!

8. A Beautiful Mind

beauti2

Jaja. Du kan muttra bäst du vill….Ron Howard gör ALLTID stabila rullar i Hollywood. Och NEJ, han är inte alls tråkig. Är denna sorgligt underskattad dessutom? Tror banne mig det. Russell Crowe enastående bra här!

7. Shrek

Anmärkningsvärt HÖG vuxenhumor i denna familjerulle! Fick spänstig utmaning från en annan animerad pärla; Monsters Inc. Men denna tar CGI-priset detta år!

6. Oceans´s Eleven 

Hahaha! En skojar/heist-rulle med några av de skönaste lirare man sett! Plus en ständigt ätande Brad Pitt! KLART denna hamnar på listan! Hollywood har shining moment här! Visst serru.

5. Spy Game

Varför läser man inte mer om denna ”därute” i bloggvärlden!? Är den också underskattad genom åren?? Robban Redford visar Bradan att gammal ALLTID är äldst. Spännande. Som fan!

4. Black Hawk Down

En av Ridley Scott´s absolut snyggaste rullar. Dessutom engagerande. UTAN att bli smetig. Mer ett kliniskt närvarande vid visuella förlopp som både roar och oroar. Johorå.

3. Moulin Rouge

Färgerna! Stilen! Musiken! Baz Luhrman! NICOLE!! En film att bli glad av! En…kärlekens film..kanske!?

2. Sagan om Ringen: The fellowship of the ring

Jaja, den kanske var nummer 1 på min ALIM-lista. Men det var då. Fortfarande en mycket bra film dock! Sen…sen blev det bara trötta upprepningar och högtravande dialogdravel i uppföljarna. Här finns fortfarande ”aha-upplevelsen” som säkert Jackson var ute efter. Håller än! Men bara den här delen.

1. The Others

others

Jeepers creepers vad denna är läskig! Fortfarande! Och stillsam. Och olycksbådande. Och sorglig. Och stämningsframkallande. Och….Nicole!

 

Bubblare: The Royal Tenenbaums, Monsters Inc, From Hell

*********

Vad tycker resten av filmbloggarfolket om detta år!? Check it out!

Nov 13 2015

Cop Car (2015)

cop-car-posterMin spontana minnesbild av dagens rulle: Kevin Bacon´s stenhårda musche!!
Är det ett bra minne? Eller ett bevis på att filmen är slätstruken och utan innehåll?

Klart är i alla fall att för egen del påminner filmen rejält mycket om de rätt mallade, lite-mindre-i-formatet, thrillers som tillverkades på sent 80-tal/början 90-talet. Tänk Cohen & Tate, tänk Red Rock West. Ett ganska enkelt manus, försett med en sorts konflikt som i sig känns rejält besvärligt..men i det stora hela bara är en liten plupp på den stora kartan. Låter det flummigt? Okej, se rullen så förstår du vad jag menar. Kanske.

Här har vi två unga grabbar, uppenbarligen från samhällets mindre bemedlade sida, som en vanlig skolkar-dag bara liksom hittar en till synes övergiven polisbil (!) intill ett mindre skogsparti. Våra unga protagonister tycker såklart det är spännande värre! Ännu bättre att bilen är olåst! In och lek i kärran bara! Snart har de driftiga kidsen inte bara upptäckt vapen, och reglage och andra skojsiga grejer. Bilen går att starta också! Vem har inte velat köra en snutbil liksom? Full fart på gasen och snart har vi två unga biltjuvar på bygden.

Men vänta, tillhörde inte bilen någon då?
Jovisst! Den allt annat än laglydige snuten Kretzer (Bacon), vilken ser ut som en slimmad nynazist med mörk blick! Att Kretzer var ute i ljusskyggt ärende på landsbygden hjälper inte upp hans situation direkt. Klart han blir vansinnig och panikslagen när han upptäcker att polisbilen är borta! Tänk om hans mörka agenda avslöjas…?!
Här måste bilen återfås till varje pris!

Tja, ungefär så är  det. Bacon får nu tillbringa resten av rullen med att försöka komma på VEM som tagit bilen, VAR den befinner sig och HUR han på smartaste och mest diskreta sätt återtar sitt fordon UTAN att hans arbetsgivare får nys om att en polisbil är på villovägar. Det här är förstås Kevin Bacon´s rulle helt och hållet. Det är han som står för tempot och utvecklingen i storyn. Hans allt annat än trevliga uppsyn ser oroad ut både en och två gånger. Att Bacon är den perfekte skådisen att spela badass är förstås sedan gammalt! Bacon har dessutom varit med och producerat rullen, och har säkerligen haft ett och annat att säga till om.

dagens leksak spanas in

Självklart kan två ungjäklar i en polisbil inte vara ”osynliga” för allmänheten hur länge som helst…och frågan är bara hur detta ganska lågmälda men ändå trixiga drama ska sluta? Kommer kidsen att krocka? Kommer Bacon att bli avslöjad? Varför dyker Shea Whigham upp som en märklig gubbe i lådan?
Filmen känns möjligen lite stabbig då och då, men den har nåt som gör att jag finner den helt okej. Kanske är det Bacons lustiga timme framför kameran, kanske är det att regissören Jon Watts (Clown) kör med snygga och lite isolerade landsbygdspanoreringar med kameran. Det blir en liten ödslig värld mitt i allt det stora. Rollistan är modell mindre och skrapar inte på djupet direkt.
Och, kidsen (James Freedson-Jackson/Hays Wellford) gör väl inte bort sig…eller?

En rätt märklig film där kungen för dagen då självklart heter Kevin Bacon.
Okej för stunden.

avsnitt 10 3I filmpoddens avsnitt 10 tar Fiffi och yours truly en närmare titt på dagens unga biltjuvar, och vi konstaterar att jag nog är aningens mer förlåtande mot upplägget…